Walker, Texas Ranger tio år tidigare

FILMEN

J.J. McQuade (Chuck Norris) är en ensamvarg. En Texas Ranger som helst jobbar ensam. Hans boss är missnöjd, trots att McQuade gör flest arresteringar (och sannolikt även har ihjäl flest skurkar). Han tycker att en Texas Ranger ska hålla en viss klass, att han ska leva ett rent och fint liv med fru och barn. Så är inte fallet med McQuade. Han har visserligen en dotter (som så klart lyckas hamna mitt i smeten fler än två gånger i den här historien) och en ex-fru, men han lever spartanskt i ett stökigt hem med sin varghund. Han gillar att vara ute på fältet, det vill säga på den dammiga slätten och bland bergen, där han blir svettig och smutsig.

Ohållbart, tycker chefen och parar ihop honom med den yngre polisen Kayo (Robert Beltran) som får jobba upp sitt förtroende hos ensamvargen. McQuade jagar en skurk vars liga stulit automatvapen från militären och spåret går via maffiabossen Falcon (Daniel Frishman) som är en rullstolsbunden dvärg och rena James Bond-skurken, till affärsmannen Wilkes (David Carradine). McQuade träffar även på Wilkes partner Lola (Barbara Carrera), en sydamerikansk snygging han kärar ned sig lite i.

Lagom till när Kayo kommit in i matchen, blir jakten allt mer intensiv och farlig, och actionspäckad så det räcker.

Det märks att den här filmen gjordes i en tid då action var viktigare en storyn och manusförfattarna har tryckt in extra allt när det gäller actionsekvenserna. Det skjuts, det körs bil, det sprängs och det fajtas med nävarna. McQuade är inte bara en överdjävlig skytt, han är en hejare på martial arts också vilket känns oerhört nödvändigt för en Texas Ranger. Men om man slåss mot en skurk som också kan österländsk kampsport så är det förstås väldigt bra. Att filmen ebbar ut i en slutstrid där det blir allt färre och färre vapen tills bara nävarna återstår känns ganska givet med tanke på hur allting serveras längs med vägen.

Och visst, det är ju förstås rätt underhållande att se två veteraner som Chuck Norris och David Carradine veva på varandra, men filmen blir mest en gäspning till slut. Mycket action för väldigt lite story. Det känns till slut kanske som ett lite tuffare avsnitt av "Walker, Texas Ranger". Omslaget påstår att filmen gav upphov till serien tio år senare, men jag hittar ingen källa till det påståendet. Däremot stämde producenterna till "Lone Wolf McQuade" CBS för copyrightintrång och vann, så det kanske finns en koppling i alla fall om än inte officiell.


EXTRAMATERIALET

En trailer av gammalt snitt med rolig voiceover är vad som bjuds som extramaterial.


TRE SAKER

1. Filmmusiken luktar spagettiwestern lång väg. Den är skriven av italienska Francesco De Masi som dock inte verkar ha så många westerns på meritlistan, men bland annat "The Inglorious Bastards" och "New York Ripper".

2. Kul scen: bara efter ett på få träffar har McQuade och Lola blivit så tjenis med varandra att hon i smyg börjar röja upp i hans hus. Bland annat har hon köpt vitaminer och fyllt kylen med frukt, men frukten slänger McQuade ut direkt och ställer tillbaka ölburkarna hon slängt i soptunnan.

3. Om Bruce Lee inte hade dött 1973, tio år innan "Lone Wolf McQuade" gjordes, hade han blivit erbjuden skurkrollen, troligen enbart för att filmen skulle marknadsföras med "the rematch of the century".


ANDERS JAKOBSON (2011-03-26)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin action
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (21/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER/OKTOBER
12 SENASTE
KOMEDIERNA