Antihjältar i pang-pang-drama
FILMENGamla 77-rullen "The inglorious bastards" har hamnat lite i ropet de senaste åren då Quentin Tarantino pratat vitt och brett om att han vill göra en remake av den. Jag kan förstå attraktionen hos filmmakaren - filmen har en fin grund att utveckla och inte minst förbättra.
Filmen, italiensk i grunden och i vanlig ordning med blandade skådespelare, utspelar sig i Frankrike mitt under det brinnande andra världskriget. En grupp amerikanska krigsfångar skickas iväg av sina medamerikaner till ett straffläger. Men lastbilen hinner inte rulla många mil innan en tysk attack ändrar planerna. Fem av fångarna överlever attacken och rusar iväg ut i den osäkra friheten.
Det är en brokig skara - en smart ficktjuv, en lurig spelare, en superstark mördare, en mes (tyvärr den enda egenskap jag kan komma på till karaktären) och så en ledare i form av en kapten med lite dålig moral. Han lovar att ta hela gänget till neutrala Schweiz, men vägen dit är inte lätt. Tyska styrkor lurar över allt, och en styrka råkar - precis som våra bastarder - vara amerikaner utklädda till tyskar. Som de givetvis mejar ned.
Vårt gäng hamnar nu i ett klurigt uppdrag tillsammans med franska frihetskämpar där en kupp på ett tåg ska utföras.
Precis som många andra filmer från den här tiden har "The inglorious bastards" sina brister. Slagsmålsscenerna är försiktiga, dödsskjutningarna överdrivna och i den massiva explosionen i filmens final kan man tydligt se modeller sprängas i bitar. Utöver det har manuset sina tydliga svagheter som till exempel den totalt osannolika kärlekshistorien mellan spelaren Tony och franska sjuksköterskan Nicole. Tony säger ett par väl valda smöriga fraser och så är de redo att gifta sig. Eh?
Men brister och svagheter åsido så är filmen ganska bra. Karaktärerna är förhållandevis välsnidade och historien rik. Förutom det jag redan beskrivit innehåller storyn en spännande fritagningssekvens i en stor borg, i bästa Robin Hood-anda.
Skådespeleriet är klart godkänt. Svenska Bo Svenson (med mängder av militärroller på meritlistan, och en roll i "Kill Bill 2" bland de senaste uppdragen) spelar ledaren i gruppen. Lätt väderbiten och bestämd. Mest utmärkande är den superstarka Fred Williamson (som också kan ses i regissören Enzo G. Castellaris "2019 The new barbarians") som känns som historiens riktiga hjälte.
Visst, det här kan nog bli en skaplig film i Tarantinos regi. Det vore ju lite kul - i och med "Kill Bill 2" - om han hittade en roll åt Bo Svenson igen...
Filmen, italiensk i grunden och i vanlig ordning med blandade skådespelare, utspelar sig i Frankrike mitt under det brinnande andra världskriget. En grupp amerikanska krigsfångar skickas iväg av sina medamerikaner till ett straffläger. Men lastbilen hinner inte rulla många mil innan en tysk attack ändrar planerna. Fem av fångarna överlever attacken och rusar iväg ut i den osäkra friheten.
Det är en brokig skara - en smart ficktjuv, en lurig spelare, en superstark mördare, en mes (tyvärr den enda egenskap jag kan komma på till karaktären) och så en ledare i form av en kapten med lite dålig moral. Han lovar att ta hela gänget till neutrala Schweiz, men vägen dit är inte lätt. Tyska styrkor lurar över allt, och en styrka råkar - precis som våra bastarder - vara amerikaner utklädda till tyskar. Som de givetvis mejar ned.
Vårt gäng hamnar nu i ett klurigt uppdrag tillsammans med franska frihetskämpar där en kupp på ett tåg ska utföras.
Precis som många andra filmer från den här tiden har "The inglorious bastards" sina brister. Slagsmålsscenerna är försiktiga, dödsskjutningarna överdrivna och i den massiva explosionen i filmens final kan man tydligt se modeller sprängas i bitar. Utöver det har manuset sina tydliga svagheter som till exempel den totalt osannolika kärlekshistorien mellan spelaren Tony och franska sjuksköterskan Nicole. Tony säger ett par väl valda smöriga fraser och så är de redo att gifta sig. Eh?
Men brister och svagheter åsido så är filmen ganska bra. Karaktärerna är förhållandevis välsnidade och historien rik. Förutom det jag redan beskrivit innehåller storyn en spännande fritagningssekvens i en stor borg, i bästa Robin Hood-anda.
Skådespeleriet är klart godkänt. Svenska Bo Svenson (med mängder av militärroller på meritlistan, och en roll i "Kill Bill 2" bland de senaste uppdragen) spelar ledaren i gruppen. Lätt väderbiten och bestämd. Mest utmärkande är den superstarka Fred Williamson (som också kan ses i regissören Enzo G. Castellaris "2019 The new barbarians") som känns som historiens riktiga hjälte.
Visst, det här kan nog bli en skaplig film i Tarantinos regi. Det vore ju lite kul - i och med "Kill Bill 2" - om han hittade en roll åt Bo Svenson igen...
EXTRAMATERIALET
På utgåvorna till "Keoma" och "2019 The new barbarians" har vi fått ta del av del 1 och 3 i ett längre porträtt av regissören Enzo G. Castellari, och nu får vi del 2 där allt om "The inglorious bastards" ska avslöjas.
Trodde jag. Tyvärr går samtalet med Castellari aldrig in på filmen i fråga utan det handlar om allt möjligt annat. Dock, i intervjuns sista minuter klipper de till ett tillfälle där Castellari pratar inför publik och då berättar han om sitt möte med Tarantino. Lite av ett antiklimax måste jag säga, då både del 1 och 3 tagit upp sina filmer, om än i ganska få ordalag.
Därefter kan vi - igen - ta del av en lång intervju med kompositören Francesco De Masi. Den här var med på "New York Ripper" och definitivt inte så spännande att jag orkar se den igen.
De internationella för- och eftertexterna går att se på skivan. Det enda som skiljer är att titeln och all text står på engelska.
Det sedvanliga blocken av trivia (mycket intressant sådan), bio- och filmografier, originaltrailer och slideshow får man som vanligt på köpet.
I och med att De Masi-intervjun är en repris är jag mycket tveksam till varför den här utgåvan blev en dubbeldisk.
Trodde jag. Tyvärr går samtalet med Castellari aldrig in på filmen i fråga utan det handlar om allt möjligt annat. Dock, i intervjuns sista minuter klipper de till ett tillfälle där Castellari pratar inför publik och då berättar han om sitt möte med Tarantino. Lite av ett antiklimax måste jag säga, då både del 1 och 3 tagit upp sina filmer, om än i ganska få ordalag.
Därefter kan vi - igen - ta del av en lång intervju med kompositören Francesco De Masi. Den här var med på "New York Ripper" och definitivt inte så spännande att jag orkar se den igen.
De internationella för- och eftertexterna går att se på skivan. Det enda som skiljer är att titeln och all text står på engelska.
Det sedvanliga blocken av trivia (mycket intressant sådan), bio- och filmografier, originaltrailer och slideshow får man som vanligt på köpet.
I och med att De Masi-intervjun är en repris är jag mycket tveksam till varför den här utgåvan blev en dubbeldisk.
TRE SAKER
1. Det här är en väldigt grabbig rulle, på många sätt och vis. Första gången några kvinnor syns i bild är de givetvis nakna. Sen skjuter de med kulsprutor, fortfarande nakna. I övrigt finns det en kvinnlig roll i historien, sjuksköterskan Nicole.
2. Bastarderna stöter ihop med en tysk krigsfånge som hjälper dem en bit på vägen. Han heter förstås Adolf.
3. Det är något visst med tågscener. Jag går igång på dem omedelbart.
2. Bastarderna stöter ihop med en tysk krigsfånge som hjälper dem en bit på vägen. Han heter förstås Adolf.
3. Det är något visst med tågscener. Jag går igång på dem omedelbart.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Fred Williamson (1)
Fred Williamson (1)
