Ett intressant upplägg blir ett antiklimax
FILMENJag hade inte direkt förväntat mig att den här franska filmen skulle vara baserad på en amerikansk författares bok, men så är alltså fallet. Douglas Kennedy heter författaren som numera bor i England. Något som verkar genomsyra hans böcker är att huvudpersonen mer eller mindre tvingas börja om någon annanstans på jorden. Ser vi till de filmatiseringar som gjorts tidigare så fick huvudpersonen i "Welcome to Woop Woop" fly från New York till Australien, Ethan Hawkes karaktär i "The Woman in the fifth" sticker till Paris efter en skandal och i denna film tvingas den framgångsrike men olycklige advokaten Paul Exben fly jorden runt för att komma undan ett mord.
När filmen inleds är Paul tämligen tillfreds med sitt liv. Han är delägare i en framgångsrik advokatbyrå, han bor i ett flott hus med sin familj och har ett rikt socialt liv. Enda molnet på hans himmel - att frun allt mer börjat distansera sig från honom - gör han sitt bästa för att ignorera. Men när det går upp för honom att frun är otrogen konfronterar han älskaren och handgemäng uppstår. Genom en olyckshändelse dödas älskaren och efter lite betänketid sätter Paul en vågad plan i verket för att göra sig av med kroppen, fejka sin egen död och börja om under älskarens identitet någon annanstans på jorden. Frågan är dock om planen verkligen är så bra som han trott?
Det finns något som kittlar med den här filmen. Inte att döda någon förstås, men hur många har inte funderat på hur det skulle vara att börja om någon annanstans? För Paul går det givetvis bra när det visar sig att hans tidigare undertryckta längtan efter att bli fotograf faktiskt kan backas upp av en genuin talang. Sådan tur kan nog inte gemene man eller kvinna hoppas på om man skulle ta chansen. Men det är just det här som gör filmen, och Pauls resa, intressant.
Trots det blir jag riktigt besviken då regissören Eric Lartigau inte ens verkar bry sig om att binda ihop säcken. Filmen slutar verkligen mitt i hans flykt från sitt tidigare liv. Kanske vill han säga någonting med det men i så fall är det inget jag uppfattar. Det är intressant att följa Paul hela vägen - från ett förhållande på glid, via hans försök att komma undan ett mord, till hans desperata jakt på ett nytt liv. Men utan ett något så när avslut på berättelsen känner åtminstone jag mig lite lurad och det intressanta upplägget drunknar lite i den besvikelsen, tyvärr.
När filmen inleds är Paul tämligen tillfreds med sitt liv. Han är delägare i en framgångsrik advokatbyrå, han bor i ett flott hus med sin familj och har ett rikt socialt liv. Enda molnet på hans himmel - att frun allt mer börjat distansera sig från honom - gör han sitt bästa för att ignorera. Men när det går upp för honom att frun är otrogen konfronterar han älskaren och handgemäng uppstår. Genom en olyckshändelse dödas älskaren och efter lite betänketid sätter Paul en vågad plan i verket för att göra sig av med kroppen, fejka sin egen död och börja om under älskarens identitet någon annanstans på jorden. Frågan är dock om planen verkligen är så bra som han trott?
Det finns något som kittlar med den här filmen. Inte att döda någon förstås, men hur många har inte funderat på hur det skulle vara att börja om någon annanstans? För Paul går det givetvis bra när det visar sig att hans tidigare undertryckta längtan efter att bli fotograf faktiskt kan backas upp av en genuin talang. Sådan tur kan nog inte gemene man eller kvinna hoppas på om man skulle ta chansen. Men det är just det här som gör filmen, och Pauls resa, intressant.
Trots det blir jag riktigt besviken då regissören Eric Lartigau inte ens verkar bry sig om att binda ihop säcken. Filmen slutar verkligen mitt i hans flykt från sitt tidigare liv. Kanske vill han säga någonting med det men i så fall är det inget jag uppfattar. Det är intressant att följa Paul hela vägen - från ett förhållande på glid, via hans försök att komma undan ett mord, till hans desperata jakt på ett nytt liv. Men utan ett något så när avslut på berättelsen känner åtminstone jag mig lite lurad och det intressanta upplägget drunknar lite i den besvikelsen, tyvärr.
EXTRAMATERIALET
Ingenting. Till och med den sedvanliga menyn är nedbantad.
TRE SAKER
1. Det är andra gången på kort tid jag ser en film som åtminstone delvis är inspelad i Kotor i Montenegro. Även Ralph Fiennes utmärkta regidebut "Coriolanus" tog sig ned till det forna jugoslaviska landet för att spela in lite film. Båda filmerna visar upp härliga vyer och motiv.
2. Filmen fick två nomineringar till Frankrikes filmpris César. Bästa manus baserad på en bok, samt bästa biroll (Niels Arestrup). Jag har ju inte läst boken, men Arestrup förtjänade sin nominering som alkoholiserad journalist som blir vän med Paul.
3. Hur kommer det sig att kvinnan i ett förhållande så ofta automatiskt anser sig ha rätt till barnen? I den här filmen är det Pauls fru som är otrogen. Hon har ett till synes sämre förhållande till barnen och det är hon som vill skiljas. Ändå tar hon med sig barnen när hon flyttar ut ur villan som om det vore en självklarhet.
2. Filmen fick två nomineringar till Frankrikes filmpris César. Bästa manus baserad på en bok, samt bästa biroll (Niels Arestrup). Jag har ju inte läst boken, men Arestrup förtjänade sin nominering som alkoholiserad journalist som blir vän med Paul.
3. Hur kommer det sig att kvinnan i ett förhållande så ofta automatiskt anser sig ha rätt till barnen? I den här filmen är det Pauls fru som är otrogen. Hon har ett till synes sämre förhållande till barnen och det är hon som vill skiljas. Ändå tar hon med sig barnen när hon flyttar ut ur villan som om det vore en självklarhet.
THOMAS HELSING (2012-08-26)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Romain Duris (5)
Romain Duris (5)
