En vågad regidebut
FILMEN"Coriolanus" är ett av Shakespeares mindre kända verk. Skrivet i slutet av hans karriär har det också haft ett rykte av att vara ett av hans mest obskyra verk. Nu har Ralph Fiennes, i sin regidebut, flyttat pjäsen till modern tid men behållit pjäsens karaktärer, struktur och repliker intakta. Resultatet blir ett kraftfullt tvåtimmarsdrama som formligen sjuder av raseri, högmod, svek och förfall.
Faktum är att jag inledningsvis är förvånad över hur skickligt Fiennes bygger upp spänning och intensitet, trots Shakespeares ganska högtravande och stundtals hårdsmälta språk. Det är förstås långt ifrån första gången man tagit något av hans verk och flyttat det till en modernare omgivning med dialogen intakt. "Richard III" från 1995 är ett sådant exempel, "Romeo & Julia" som kom året efter är ett annat.
Krigshjälten Caius Martius (Ralph Fiennes) återvänder till Rom efter ett framgångsrikt segertåg. Där väntar hans intrigerande mor Volumnia (spelad av en Vanessa Redgrave i högform) som försöker få in honom i senaten. Men Caius är en motvillig hjälte som dessutom föraktar Roms folk som han anser vara svaga och när några politiker drar fördel av detta landsförvisas Caius av folket. Uppfylld av raseri och hämndbegär söker han upp sin svurna fiende Tullus Aufidius (Gerard Butler) och tillsammans tågar de för att krossa Rom.
Filmversionen av "Coriolanus" är allt det där som ett Shakespeare-drama kan vara; mustigt och ödesmättat, storslaget utan att förlita sig på effekter, rörande utan att förstärka med musik. Det är i stället Shakespeares repliker levererade av en skådespelarensemble som här mycket väl kan ha gjort några av sina bästa roller. Inte minst då regissören och huvudrollsinnehavaren själv. Det ska dock ärligt erkännas att jag har lite svårt att tränga under skinnet och verkligen förstå Fiennes karaktär, men trots det lyckas han ändå få honom att kännas mänsklig. Det är å andra sidan det som gör "Coriolanus" extra intressant. Det är en protagonist som hela tiden utmanar åskådaren att tycka illa om honom.
"Coriolanus" är en konstnärligt framgångsrik film som förtjänar att även få lite kommersiell framgång. Inte minst för att belöna lite mer vågade filmprojekt som detta, men också för att jag är nyfiken på att se vad Ralph Fiennes kan göra härnäst från sin regissörsstol.
Faktum är att jag inledningsvis är förvånad över hur skickligt Fiennes bygger upp spänning och intensitet, trots Shakespeares ganska högtravande och stundtals hårdsmälta språk. Det är förstås långt ifrån första gången man tagit något av hans verk och flyttat det till en modernare omgivning med dialogen intakt. "Richard III" från 1995 är ett sådant exempel, "Romeo & Julia" som kom året efter är ett annat.
Krigshjälten Caius Martius (Ralph Fiennes) återvänder till Rom efter ett framgångsrikt segertåg. Där väntar hans intrigerande mor Volumnia (spelad av en Vanessa Redgrave i högform) som försöker få in honom i senaten. Men Caius är en motvillig hjälte som dessutom föraktar Roms folk som han anser vara svaga och när några politiker drar fördel av detta landsförvisas Caius av folket. Uppfylld av raseri och hämndbegär söker han upp sin svurna fiende Tullus Aufidius (Gerard Butler) och tillsammans tågar de för att krossa Rom.
Filmversionen av "Coriolanus" är allt det där som ett Shakespeare-drama kan vara; mustigt och ödesmättat, storslaget utan att förlita sig på effekter, rörande utan att förstärka med musik. Det är i stället Shakespeares repliker levererade av en skådespelarensemble som här mycket väl kan ha gjort några av sina bästa roller. Inte minst då regissören och huvudrollsinnehavaren själv. Det ska dock ärligt erkännas att jag har lite svårt att tränga under skinnet och verkligen förstå Fiennes karaktär, men trots det lyckas han ändå få honom att kännas mänsklig. Det är å andra sidan det som gör "Coriolanus" extra intressant. Det är en protagonist som hela tiden utmanar åskådaren att tycka illa om honom.
"Coriolanus" är en konstnärligt framgångsrik film som förtjänar att även få lite kommersiell framgång. Inte minst för att belöna lite mer vågade filmprojekt som detta, men också för att jag är nyfiken på att se vad Ralph Fiennes kan göra härnäst från sin regissörsstol.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ralph Fiennes spelade samma roll i en teateruppsättning 2000. Därefter tillbringade han ett årtionde med att försöka sälja in filmidén hos olika bolag och producenter.
2. Filmen är inspelad i Serbien men kan sägas anspela på många av de problem som uppstår i krigshärjade länder som Irak.
3. Manusförfattaren John Logan har tidigare skrivit manus till så framgångsrika filmer som "Gladiator", "Den siste samurajen" och "The Aviator".
2. Filmen är inspelad i Serbien men kan sägas anspela på många av de problem som uppstår i krigshärjade länder som Irak.
3. Manusförfattaren John Logan har tidigare skrivit manus till så framgångsrika filmer som "Gladiator", "Den siste samurajen" och "The Aviator".
THOMAS HELSING (2012-07-03)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA