Pinsamt, men fortfarande underhållande

FILMEN

Den andra säsongen med Sacha Baron Cohens Ali G tar wiggern till USA tillsammans med Borat och Bruno, och i samband med det förändras formen på programmet. Borta är publiken och de skrivna inslagen.

Denna förändring är dock - i mitt tycke - lite till det sämre, då jag har väldigt mycket svårare att se avsnitten utan att vrida på mig för att det är så pinsamt. Baron Cohen har visserligen skruvat till Ali G ytterligare så han blivit dummare samtidigt som några av de experter han intervjuar är betydligt kallare och mindre diplomatiska än sina brittiska kollegor - några avbryter till och med intervjuerna för att Ali G är så dum - och detta, i kombination med avsaknaden av avväpnande publikskratt, gör att "Ali G in da USA" är betydligt jobbigare att se än "Da Ali G show".

Återigen är det sex avsnitt, denna gång med titlarna Law, War, Politics, Art, Science och Belief men avsnitten är bara löst kopplade till dessa teman. På andra DVD:n verkar dessutom några avsnitt hamnat i fel ordning.

Ali G har i denna säsong lyckats få intervjuer med väldigt prominenta herrar, som till exempel månfararen Buzz Aldrin (av Ali G kallad "Buzz Lightyear"), presidentkandidaten Ralph Nader (som faktiskt säger "asshole" under intervjun), före detta generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghali (först presenterad som "Boutros Boutros Boutros-Ghali" sen "Boutros Boutros Boutros Boutros-Ghali") och mogulen Donald Trump. Vilka "journalister" har träffat alla dessa?

Han driver även paneldiskussioner om media, religion och sex och träffar experter och gör små studiebesök. Roligast är när han är hos FN och får syn på Jordaniens stol ("Jordan" på engelska) och undrar om det verkligen är rätt att Michael Jordan har lika mycket makt som de andra länderna.

Borat är också ute i USA och lär sig dejta, provar på skådespeleri, och besöker ett friluftsmuseum bland annat. Hans roligaste scen är när han framför en otroligt utdragen version av Kazakhstans nationalsång (inte samma som i filmen) innan en baseballmatch.

I denna säsong introduceras Baron Cohens tredje karaktär Bruno (eller Brüno) som är en österikisk TV-journalist i modebranschen. Av alla karaktärer är Bruno den som lättast accepteras av omvärlden, speciellt när han besöker modebranschen där en skruvad österikare inte är något direkt uppseendeväckande. Däremot när han vistas bland "vanligt folk" blir hans flamboyanta stil snarare en nackdel. Bruno lyckas få vissa människor att säga de mest dumma saker. Han är även ämne för nästa film från Baron Cohen och jag har dock lite svårt att tro att han ska hålla för en hel film.

Vissa inslag är "covers" på inslag man kunde se redan i "Da Ali G Show" men det är inget jag direkt stör mig på. "Ali G in da USA" är som jag redan sagt betydligt jobbigare att se. Jag fick nöja mig med att enbart lyssna på större delen av några avsnitt för det blev för pinsamt. Men samtidigt ändå ganska underhållande.


EXTRAMATERIALET

Utgåvan har inget extramaterial.


TRE SAKER

1. Satiren som Sacha Baron Cohen skapar genom sina karaktärer kallas med ett fint engelskt uttryck för Socratic Irony. Det innebär att man fejkar ignorans och okunskap för att få fram svagheterna i en annans argumentation eller åsikter. Det vill säga att folk säger saker som de kanske inte skulle ha sagt från första början. Det finns väldigt många exempel på detta i både "Ali G"-säsongerna och "Borat"-filmen.

2. I Brunos första inslag är han underklädesmodell på en catwalk och bland de andra modellerna kan man skymta Paris Hilton. Så hon har haft ett riktigt jobb alltså?

3. Inte heller i denna DVD har översättaren stavat rätt till "Jegshemash!". Dock stavas det annorlunda än på "Da Ali G Show"-DVD:n.


ANDERS JAKOBSON (2007-07-13)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Relaterade recensioner (6)
20 senaste recensionerna i kategorin humor
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (18/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
BARN- & FAMILJEFILMERNA