Iransk vampyrfilm i kalifornisk mardröm
FILMENAna Lily Amirpour är en ung iransk-amerikansk filmskapare som kallats för "den nye Tarantino". Jag undrar hur många som kallats för det genom åren? Jämförelsen är dock inte helt och hållet tagen ur luften även om Amirpours långfilmsdebut snarare rör sig i något slags David Lynch-land. Eller något - det är hur man vrider och vänder på det en väldigt udda film som i mitt tycke i sin helhet är mer snygg och intressant snarare än fantastisk och bra.
Filmen återges i svartvitt i rejäl 2.35:1-ratio och varje bildruta känns konstnärligt uttänkt. Bildvinklarna är noggrant utvalda för bästa resultat. I slutet av filmen finns en scen på en bild filmad rakt framifrån. I ena kanten sitter en person, i den andra en annan. Mitt i bilden sitter en katt som emellanåt tittar rakt in i kameran med sina pigga, utforskande ögon. Det är inget märkvärdigt med bilden i sig men det blir märkvärdigt för att det känns så uttänkt och snyggt. Så är hela filmen, även om det figurerar annat att fascineras över än en katt.
Det här är nämligen en sorts vampyrfilm på persiska. IMBD:s trivia säger att det är den första vampyrfilmen i mellanösternmiljö som gjorts. Mellanöstern i det här fallet är fångat i Kalifornien i gränslandet mellan slum och lyx, där oljepumpar rör sig som betande djur och där prostituerade - och vampyrer - går längs övergivna gator. I den ena huvudrollen finns Arash (Arash Marandi) en ung man som sparat pengar i sex år för att köpa en riktig vräkig bil. Men det är även det enda han har - hemma i lägenheten finns hans missbrukande far som skuldsatt sig hos den lokala langaren som väljer att ta Arash fina bil i pant tills pappans skuld är betald.
Det löser Arash genom en simpel stöld, men innan han hinner betala av skulden är langaren död. Vi tittare har fått se hur langaren blivit förföljd av en ung kvinna (Sheila Vand) som han sedan bjudit med hem där hon slutligen har bitit ihjäl honom. När hon fått vad hon velat lämnar hon langaren till sitt öde och Arash kan både få tillbaka sin bil och ta langarens lager och börja sälja det själv. Den unga kvinnan skördar fler offer och hon träffar Arash som hon uppenbarligen får andra känslor för. Han blir inte ett offer utan något annat och Arash anar förstås ingenting, tills nästa offer blir känt.
Filmen ska utspela sig i Bad City, vilket förstås inte är en omskrivning av någon annan plats utan en fiktiv mardrömsstad byggd på misär. Filmens inledning känns smått idyllisk tills Arash passerar en stort dike fyllt av kroppar. I precis det ögonblicket förvrängs den nästan käcka inledningsmusiken till något som tydligt signalerar att det här inte är en glad och trevlig film.
Jag kan inte riktigt sätta en genre på filmen. Det finns kusliga inslag som hör hemma i skräckfacket, speciellt i kombination med det svartvita utseendet och en allmänt olycksbådade stämning. Sen finns det någon sorts solig Hollywood-dekadens (á la vissa Lynch-filmer) samtidigt som det finns en tydlig icke-amerikansk klang som sätter sin prägel på helheten. Väldigt märkligt, men inte spretigt eller konstigt, utan snarare konstnärligt och intressant.
Jag är dock inte överväldigad men med tanke på att Amirpour är väldigt ung men redan har en utpräglad stil känner jag en spänning inför framtiden. Speciellt när hennes kommande film "The Bad Batch" innehåller stornamn som Keanu Reeves, Jason Momoa, Jim Carrey och Giovanni Ribisi och beskrivs med "A dystopian love story in a Texas wasteland and set in a community of cannibals." Den vill man ju se!
Filmen återges i svartvitt i rejäl 2.35:1-ratio och varje bildruta känns konstnärligt uttänkt. Bildvinklarna är noggrant utvalda för bästa resultat. I slutet av filmen finns en scen på en bild filmad rakt framifrån. I ena kanten sitter en person, i den andra en annan. Mitt i bilden sitter en katt som emellanåt tittar rakt in i kameran med sina pigga, utforskande ögon. Det är inget märkvärdigt med bilden i sig men det blir märkvärdigt för att det känns så uttänkt och snyggt. Så är hela filmen, även om det figurerar annat att fascineras över än en katt.
Det här är nämligen en sorts vampyrfilm på persiska. IMBD:s trivia säger att det är den första vampyrfilmen i mellanösternmiljö som gjorts. Mellanöstern i det här fallet är fångat i Kalifornien i gränslandet mellan slum och lyx, där oljepumpar rör sig som betande djur och där prostituerade - och vampyrer - går längs övergivna gator. I den ena huvudrollen finns Arash (Arash Marandi) en ung man som sparat pengar i sex år för att köpa en riktig vräkig bil. Men det är även det enda han har - hemma i lägenheten finns hans missbrukande far som skuldsatt sig hos den lokala langaren som väljer att ta Arash fina bil i pant tills pappans skuld är betald.
Det löser Arash genom en simpel stöld, men innan han hinner betala av skulden är langaren död. Vi tittare har fått se hur langaren blivit förföljd av en ung kvinna (Sheila Vand) som han sedan bjudit med hem där hon slutligen har bitit ihjäl honom. När hon fått vad hon velat lämnar hon langaren till sitt öde och Arash kan både få tillbaka sin bil och ta langarens lager och börja sälja det själv. Den unga kvinnan skördar fler offer och hon träffar Arash som hon uppenbarligen får andra känslor för. Han blir inte ett offer utan något annat och Arash anar förstås ingenting, tills nästa offer blir känt.
Filmen ska utspela sig i Bad City, vilket förstås inte är en omskrivning av någon annan plats utan en fiktiv mardrömsstad byggd på misär. Filmens inledning känns smått idyllisk tills Arash passerar en stort dike fyllt av kroppar. I precis det ögonblicket förvrängs den nästan käcka inledningsmusiken till något som tydligt signalerar att det här inte är en glad och trevlig film.
Jag kan inte riktigt sätta en genre på filmen. Det finns kusliga inslag som hör hemma i skräckfacket, speciellt i kombination med det svartvita utseendet och en allmänt olycksbådade stämning. Sen finns det någon sorts solig Hollywood-dekadens (á la vissa Lynch-filmer) samtidigt som det finns en tydlig icke-amerikansk klang som sätter sin prägel på helheten. Väldigt märkligt, men inte spretigt eller konstigt, utan snarare konstnärligt och intressant.
Jag är dock inte överväldigad men med tanke på att Amirpour är väldigt ung men redan har en utpräglad stil känner jag en spänning inför framtiden. Speciellt när hennes kommande film "The Bad Batch" innehåller stornamn som Keanu Reeves, Jason Momoa, Jim Carrey och Giovanni Ribisi och beskrivs med "A dystopian love story in a Texas wasteland and set in a community of cannibals." Den vill man ju se!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ana Lily Amirpour medverkar i filmen i en liten biroll som en tjej sminkad till skelett på en fest. Hon har även gjort några av de scener där vampyrtjejen åker skateboard.
2. Redan 2011 gjorde Amirpour en kortfilm med samma namn som på IMDB beskrivs med "A girl walks home alone at night and a man starts to follow her." Det är ju inte riktigt helt samma upplägg. I långfilmen är det flickan som är förföljaren.
3. Bandet som spelar den käcka inledningslåten heter Kiosk, vilket roar mig något enormt.
2. Redan 2011 gjorde Amirpour en kortfilm med samma namn som på IMDB beskrivs med "A girl walks home alone at night and a man starts to follow her." Det är ju inte riktigt helt samma upplägg. I långfilmen är det flickan som är förföljaren.
3. Bandet som spelar den käcka inledningslåten heter Kiosk, vilket roar mig något enormt.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sheila Vand (2)
Sheila Vand (2)
