Starkt om krigets konsekvenser
FILMENEn grupp ryska soldater trakasserar några invånare i en liten by i Tjetjenien. Påhoppen blir grövre och grövre, soldaterna hetsar varandra och till slut rinner det över för en av dem. En k-pist avfyras. En tjetjensk man faller till backen och hans fru kastar sig förtvivlat, skrikande över honom. Soldaterna skrattar, skriker och hetsar vidare. K-pisten avfyras igen. Den tjetjenska kvinnan faller ihop livlös över sin make. Soldaterna skrattar.
I ett hus, bakom en gardin står nioårige Hadji med sin lillebror och ser sina föräldrar skjutas ned. Han flyr ut genom bakdörren och vandrar iväg till synes planlöst. Hans vandring för honom till en fransk hjälparbetare som motvilligt försöker ta hand om pojken samtidigt som hon försöker få resten av Europa att förstå vad som händer. Parallellt med detta får vi följa soldaten Kolia och se hur en ung kille formas genom en hänsynslös omgivning till att bli en sadistisk mördare med defekt samvete.
Det är skitigt och stundtals så hjärtskärande brutalt att det är svårt att ta in. Jag tar en lång paus efter en dryg timme för att hämta mig. Trots att det finns små korta stunder då man skulle kunna dra på smilbanden så ids jag liksom inte. Inte när jag vet att vansinniga soldater och lidande familjer finns några minuter bort. Många filmer gör ett bra jobb att skildra krig, men här gör man ett bra jobb med att skildra konsekvenserna av det, och inte minst den hopplöshet och förtvivlan som följer med.
Kriget i Tjetjenien var just ett krig och inte en antiterrorist-insats som den ryska propagandan gärna vill få det till. Den här filmen tar det ett steg längre och kallar det för en systematisk utrensning av Tjetjener. Oavsett vilket är Hadji och Kolia två utmärkta symboler för vilken tragedi det var för människor på båda sidor. Att alla är offer på något sätt i en väpnad konflikt.
Slutet har en liten knorr som binder ihop Kolias och Hadjis historier. Inte oväntad men passande för filmens helhet. Det finns naturligtvis inga lyckliga slut på sådana här historier men kanske är det filmens mörka ton och hopplöshet som fått manusförfattaren, och tillika regissören, Michel Hazanavicius att ändå slänga in en positiv händelse på slutet. Mitt i en katastrof måste det väl finnas lite hopp, för varför ska man annars orka bry sig?
I ett hus, bakom en gardin står nioårige Hadji med sin lillebror och ser sina föräldrar skjutas ned. Han flyr ut genom bakdörren och vandrar iväg till synes planlöst. Hans vandring för honom till en fransk hjälparbetare som motvilligt försöker ta hand om pojken samtidigt som hon försöker få resten av Europa att förstå vad som händer. Parallellt med detta får vi följa soldaten Kolia och se hur en ung kille formas genom en hänsynslös omgivning till att bli en sadistisk mördare med defekt samvete.
Det är skitigt och stundtals så hjärtskärande brutalt att det är svårt att ta in. Jag tar en lång paus efter en dryg timme för att hämta mig. Trots att det finns små korta stunder då man skulle kunna dra på smilbanden så ids jag liksom inte. Inte när jag vet att vansinniga soldater och lidande familjer finns några minuter bort. Många filmer gör ett bra jobb att skildra krig, men här gör man ett bra jobb med att skildra konsekvenserna av det, och inte minst den hopplöshet och förtvivlan som följer med.
Kriget i Tjetjenien var just ett krig och inte en antiterrorist-insats som den ryska propagandan gärna vill få det till. Den här filmen tar det ett steg längre och kallar det för en systematisk utrensning av Tjetjener. Oavsett vilket är Hadji och Kolia två utmärkta symboler för vilken tragedi det var för människor på båda sidor. Att alla är offer på något sätt i en väpnad konflikt.
Slutet har en liten knorr som binder ihop Kolias och Hadjis historier. Inte oväntad men passande för filmens helhet. Det finns naturligtvis inga lyckliga slut på sådana här historier men kanske är det filmens mörka ton och hopplöshet som fått manusförfattaren, och tillika regissören, Michel Hazanavicius att ändå slänga in en positiv händelse på slutet. Mitt i en katastrof måste det väl finnas lite hopp, för varför ska man annars orka bry sig?
EXTRAMATERIALET
Några trailers för andra filmer.
TRE SAKER
1. Filmen är löst baserad på en annan film med samma namn från 1948.
2. Det finns rätt många frågetecken som får några svar under filmens gång. Som lille Hadjis danstalang som vi får se skymten av i en scen. Brukade han dansa före krigets intåg? Eller är det vad han har tillbringat dagarna med när Carole är ute på jobb? Huvudkaraktärerna ges aldrig någon bakgrund, men troligen är det just därför jag blir så fäst vid dem.
3. Michel Hazanavicius har tidigare hyllats för "The Artist" som kom 2011. Även den hade Bérénice Bejo i en av huvudrollerna.
2. Det finns rätt många frågetecken som får några svar under filmens gång. Som lille Hadjis danstalang som vi får se skymten av i en scen. Brukade han dansa före krigets intåg? Eller är det vad han har tillbringat dagarna med när Carole är ute på jobb? Huvudkaraktärerna ges aldrig någon bakgrund, men troligen är det just därför jag blir så fäst vid dem.
3. Michel Hazanavicius har tidigare hyllats för "The Artist" som kom 2011. Även den hade Bérénice Bejo i en av huvudrollerna.
THOMAS HELSING (2016-07-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Bérénice Bejo (2)
Bérénice Bejo (2)
