Spionhistoria av gammalt snitt
FILMEN"Spionen som levde två gånger" är gammal klassiker från 1983 som först nu får svensk DVD-premiär. "Klassiker" får väl ses som en tidsmarkör snarare än en kvalitetsstämpel då jag inte hört talas om filmen tidigare och inte heller blir direkt golvad av den. Det är dock en ganska charmig film av ett slag som inte görs numera om det inte är meningen att det ska vara en parodi eller periodfilm. Att jag skriver parodi är för att filmen är spionhistoria och har några riktiga klichéer med tillhörande häftig spänningsmusik som få mig att tänka på 80-talets "Rosa Pantern"-filmer och liknande snarare än nagelbitande thrillers. Ett exempel är när två män ska undanröja en kvinna och går och bär på en hoprullad jättematta för att kunna gömma kroppen i. Rena Tintin-greppet!
Nåväl, det är som sagt en spionhistoria under Kalla kriget. Michael Caine spelar – först med enbart sin röst – den före detta brittiska Secret Service-chefen Philip Kimberly som blivit KGB-agent i Ryssland. Numera är Kimberly en fumligt fyllo som KGB skäms för och som lösning på detta beslutar de sig för att publikt förklara honom död och ge gubben en extreme make-over inklusive en ny identitet och en smärre förmögenhet. Kimberly har dock gömt undan ett dokument med alla KGB-agenter som finns i England och som en sista utpressning från KGB:s sida tvingar de honom att resa till England och hämta dokumentet innan han får sin nya identitet och pengar.
Kimberlys officiella död kablas ut och mannen opereras till att se ut som Michael Caine och genomgår en "hårdträning" (ett fantastiskt montage) för att komma i form och se yngre ut än vad han är, men väl på plats i England spelar han KGB ett spratt och "hoppar av". På MI6 finns Kimberlys gamla vän och efterträdare Scaith (Laurence Olivier) som undrar vad det är för ryss han fått på halsen. Det ska dock visa sig att Kimberly har en komplicerad plan som han tänker genomföra för att ställa MI6 och KGB mot varandra.
Komplicerad är ett ledord för det är en stundtals väldigt krånglig plott där jag varken förstår eller hänger med i vad som händer. Det är ganska otydligt berättat och emellanåt innehåller filmen långa sekvenser med sidokaraktärer som tar bort fokuset från huvudpersonen. Det är en av flera anledningar till att jag inte tycker att filmen är speciellt givande att se. Den är seg, krånglig och klichéfylld. Men emellanåt är skådespelet riktigt trevligt. Caine är bra men jag har för många "roliga" insatser av honom med mig i bagaget att jag har svårt att ta honom på allvar i rollen. Däremot blixtrar Olivier till som cynisk ledare med erfarenhet. En fröjd att se.
Nåväl, det är som sagt en spionhistoria under Kalla kriget. Michael Caine spelar – först med enbart sin röst – den före detta brittiska Secret Service-chefen Philip Kimberly som blivit KGB-agent i Ryssland. Numera är Kimberly en fumligt fyllo som KGB skäms för och som lösning på detta beslutar de sig för att publikt förklara honom död och ge gubben en extreme make-over inklusive en ny identitet och en smärre förmögenhet. Kimberly har dock gömt undan ett dokument med alla KGB-agenter som finns i England och som en sista utpressning från KGB:s sida tvingar de honom att resa till England och hämta dokumentet innan han får sin nya identitet och pengar.
Kimberlys officiella död kablas ut och mannen opereras till att se ut som Michael Caine och genomgår en "hårdträning" (ett fantastiskt montage) för att komma i form och se yngre ut än vad han är, men väl på plats i England spelar han KGB ett spratt och "hoppar av". På MI6 finns Kimberlys gamla vän och efterträdare Scaith (Laurence Olivier) som undrar vad det är för ryss han fått på halsen. Det ska dock visa sig att Kimberly har en komplicerad plan som han tänker genomföra för att ställa MI6 och KGB mot varandra.
Komplicerad är ett ledord för det är en stundtals väldigt krånglig plott där jag varken förstår eller hänger med i vad som händer. Det är ganska otydligt berättat och emellanåt innehåller filmen långa sekvenser med sidokaraktärer som tar bort fokuset från huvudpersonen. Det är en av flera anledningar till att jag inte tycker att filmen är speciellt givande att se. Den är seg, krånglig och klichéfylld. Men emellanåt är skådespelet riktigt trevligt. Caine är bra men jag har för många "roliga" insatser av honom med mig i bagaget att jag har svårt att ta honom på allvar i rollen. Däremot blixtrar Olivier till som cynisk ledare med erfarenhet. En fröjd att se.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "The Jigsaw Man", det vill säga "Pusselmannen". På originalaffischen förstärks detta namn genom ett flitigt användande av pusselbitar.
2. Filmen baseras delvis på en verklig brittisk dubbelagent som hette Kim Philby. Karaktärsnamnet Philip Kimberly är med andra ord nästan övertydligt inspirerat.
3. Ytterligare en tung agentkaraktär i filmen spelas av Charles Gray (känd som Blofeld i några "Bond"-rullar) som i en smått absurd scen i ett omklädningsrum beskriver sitt utseende på ett minst sagt oväntat vis.
2. Filmen baseras delvis på en verklig brittisk dubbelagent som hette Kim Philby. Karaktärsnamnet Philip Kimberly är med andra ord nästan övertydligt inspirerat.
3. Ytterligare en tung agentkaraktär i filmen spelas av Charles Gray (känd som Blofeld i några "Bond"-rullar) som i en smått absurd scen i ett omklädningsrum beskriver sitt utseende på ett minst sagt oväntat vis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA