Från charmigt irriterande till gripande

FILMEN

"The Florida Project" är en sådan där slice of life-film som bara verkar ske utan att det finns någon början eller något slut. Det går faktiskt ganska lång tid innan en mening med filmen uppenbarar sig och då går dramat från att vara en charmig, men lätt irriterande historia till en gripande sådan.

Sexåriga Moonee (Brooklynn Prince) bor med sin unga mamma Halley (Bria Vinaite) i ett sunkigt hotell i skuggan av Disneyworld i Florida. Förstående hotellchefen Bobby (Willem Dafoe) värnar om sina gäster som han vet inte har det så lätt och hittar kryphål åt dem när de vill bo längre tid i rummen än vad hotellets ägare egentligen tillåter. Halley flyter mest runt med en cigarett i näven men lyckas på något sätt skrapa ihop pengar till hyran. Det finns alltid små tricks för att klara av den biten, men kanske inte alltid helt lagliga.

Moonee lever livet med sina kompisar. Hotellet är som ett enda stort äventyrsland och de vet att de kan göra nästan som de vill och alltid klara sig. De skriker och gapar och lever djävulen och de får lite skäll, men vad spelar det för roll? Det här är deras liv nu och det är ju bara lite busstreck, eller?

Men sen händer något som skakar om livet för Halley och plötsligt är det inte lika lätt att klara sig genom dagarna. Genvägarna försvinner och något drastiskt måste göras för att hon ska kunna garantera ett fast hem för sin dotter.

Det är i samband med det historien glider in i ett allvarligare skede och jag får en sympati för skitungarna. Det som är filmens stora styrka är hur verklig den känns. Med några undantag är skådespelarna okända eller barn och att få oetablerade skådespelare att kännas genuina och äkta är en riktig konst. En annan aspekt är att så här ser det ut runt om i USA. Den här typen av hotell finns och de öden som skildras i filmen finns i allra högsta grad i verkligheten och det gör "The Florida Project" till något mer än bara en färgsprakade sommarskildring.


EXTRAMATERIALET

En drygt 20 minuter lång bakomfilm av "flugan på väggen"-karaktär ger en spännande bild av produktionen och processen regissören Sean Baker använde för att dels få barn att agera naturligt (och enligt manus) och dels när han ett par veckor in i produktionen skrev om stora delar av storyn. Väldigt intressant.

Detta kompletteras av lite bloopers som visar att barn är barn när tagningarna inte sitter där.


TRE SAKER

1. Willem Dafoe uppmärksammades vitt och brett för sin gestaltning av hotellchefen Bobby. En Oscarsnominering blev det, men ingen vinst.

2. I manuset fanns det en scen där en regnbåge spelade en viktig roll och det var tänkt att regnbågen skulle skapas med dataeffekter, men efter ett kraftigt regn uppenbarade sig en dubbel regnbåge bakom hotellet och det var bara för Sean Baker att ropa till sig sina skådespelare och låta kameran rulla. Därmed försvann en dyr post i filmbudgeten.

3. Under avdelningen "Verkligheten överträffar dikten" kan vi sortera faktumet att åttaåriga Christopher Rivera som spelar Moonees kompis Scooty levde med sin familj på ett hotell under ungefär de förhållanden som gestaltas i filmen. Med den lön Christopher tjänade kunde familjen flytta in i en riktig lägenhet. När filmen väl kom ut fick Christopher stipendier för att gå på college när det är dags för det.


ANDERS JAKOBSON (2018-08-13)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (21/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER/OKTOBER
12 SENASTE
ANIMERADE FILMERNA