En kul idé som inte håller för en långfilm
FILMENGrundidén till skräckkomedin "The Hoard" är inte så dum: En parodi på realityprogram om team som tar sig an olika extrema situationer för att göra saker och ting bättre för människor, samtidigt som det är en parodi på dokumentärer om extrema samlare, så kallade hoarders. I filmens fall heter tv-programmet "Extremely Haunted Hoarders" och har alltså specialiserat sig på att ta sig an hoarders som håller till i hemsökta hus. Föga anade teamet, som består av både hantverkare, spökjägare, professorer med mera, när de tar sig an ett uppdrag i den lilla småstaden Rockford i Ohio att det skulle vara det mest extrema någonsin.
Det är som sagt ett kul utgångsläge och inledningsvis är det skoj och träffande, där filmen apat efter realityprogrammens format väl. Det är dessutom roligt att staden Rockford själva efterfrågat teamets expertis då de är den "hoardertätaste platsen i USA". Fallet de tar sig an handlar om en extremhoardare som äger inte mindre än tre hemsöka hus fyllda med skit. När han får för mycket grejer köper han ett nytt hus och fyller det och så vidare. Men det ska visa sig finnas något mer i all bråte.
Det hela ebbar ut i någon sorts zombiehistoria, men när vi väl är där har den inledande förtjusningen lagt sig. Det är onekligen en rolig idé men det fungerar inte som en hel långfilm på drygt 90 minuter. Det här hade varit betydligt mer effektfullt i ett kortare format, kanske ett som hade hamnat ännu närmare de program som kablas ut på tv i parti och minut. Dessutom börjar karaktärerna bete sig allt mer irrationellt och bli irriterande överspelade ju längre filmen går. Med lite andra val skulle den här filmen kunnat bli bra hela vägen, men för mig blir det bara trist i längden. Synd på en så kul grundidé.
Det är som sagt ett kul utgångsläge och inledningsvis är det skoj och träffande, där filmen apat efter realityprogrammens format väl. Det är dessutom roligt att staden Rockford själva efterfrågat teamets expertis då de är den "hoardertätaste platsen i USA". Fallet de tar sig an handlar om en extremhoardare som äger inte mindre än tre hemsöka hus fyllda med skit. När han får för mycket grejer köper han ett nytt hus och fyller det och så vidare. Men det ska visa sig finnas något mer i all bråte.
Det hela ebbar ut i någon sorts zombiehistoria, men när vi väl är där har den inledande förtjusningen lagt sig. Det är onekligen en rolig idé men det fungerar inte som en hel långfilm på drygt 90 minuter. Det här hade varit betydligt mer effektfullt i ett kortare format, kanske ett som hade hamnat ännu närmare de program som kablas ut på tv i parti och minut. Dessutom börjar karaktärerna bete sig allt mer irrationellt och bli irriterande överspelade ju längre filmen går. Med lite andra val skulle den här filmen kunnat bli bra hela vägen, men för mig blir det bara trist i längden. Synd på en så kul grundidé.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det känns som det är väldigt många ickeskådespelare med i filmen. I filmens inledning är det drösvis med folk som säger någon enstaka replik som känns som helt genuina människor.
2. Extremhoarden spelas av någon figur som heter Barry More. Han är stundtals briljant verklig och naturlig för att sedan i andra stunder vara amatörmässigt genomurusel med ingen som helst inlevelse i replikerna.
3. Det märks att detta är en kanadensisk produktion då i princip alla säger "out" och "about" så där som kanadensare gör.
2. Extremhoarden spelas av någon figur som heter Barry More. Han är stundtals briljant verklig och naturlig för att sedan i andra stunder vara amatörmässigt genomurusel med ingen som helst inlevelse i replikerna.
3. Det märks att detta är en kanadensisk produktion då i princip alla säger "out" och "about" så där som kanadensare gör.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
