Magenta är det nya svarta
FILMENNågon gång i forntiden gav jag mig i kast med att läsa H.P. Lovecraft. Det gick så där, men någon novellsamling kom jag igenom och om jag inte minns helt fel var novellen "Färg bortom tid och rum" först ut. Jag minns i dag inga detaljer från den förutom en fascinerade beskrivning av en färg som inte fanns i det normala spektrumet. Den tanken bet sig fast och har stannat kvar år efter år. I filmen gestaltas denna utomjordiska färg med magenta som är en "extraspektral" färg som människans hjärna skapar. Ett fiffigt val och tämligen effektfullt i filmen.
Givetvis har jag skummat igenom ett synopsis till novellen efter att jag har sett filmen och i grund och botten följer filmen novellen fint. I novellen är det en berättare som återger saker som skett på en farm många år tidigare och som påverkade farmens familj under en längre tid. I filmen är det hela moderniserat och det som sker händer nu och under en kort tid.
Berättaren har här ersatts av hydrologen Ward Phillips (Elliot Knight) som initialt inte har så mycket med storyn att göra, men han figurerar i filmens första sekvens där vi även träffar tonåringen Lavinia (Madeleine Arthur) som utför någon sorts hednisk ritual. Hon är ett av tre barn i familjen Gardner som har en stor farm i närheten. Det är en gammal familjefarm som Nathan (Nicolas Cage) tagit över med ambitionen att föda upp alpackor. Frun Theresa (Joely Richardson) har genomgått någon sorts operation och jobbar nu på distans med dålig uppkoppling. Barnen, utöver Lavinia, gräsrökaren Benny (Brendan Meyer) och minstingen Jack (Julian Hilliard) försöker acklimatisera sig till detta lantliga liv efter att ha flyttat från storstaden.
En natt slår en meteorit ned på tomten och vad det än är som landat där påverkar det familjens liv drastiskt inom kort. Alla påverkas på olika sätt, framför allt efter att ha druckit brunnsvattnet som förorenats (hej, hydrologen!), och snart har familjen Gardner hamnat i en färgsprakande mardröm som enbart leder till vansinne och död.
Samma producenter (däribland Elijah Wood) som gjorde "Mandy" är med i teamet bakom denna film, och det märks. De har tagit med sig både Nicolas Cage och ett psykedeliskt bildspråk för att få till skräck som stundtals känns obehaglig och effektiv. Det som är bäst är kanske att allting kommer stegvis på något sätt. Framför allt tänker jag på att karaktärernas beteenden successivt förändras. De blir irriterade och otrevliga och sen blir det värre.
Emellanåt känns filmen lite B och uppenbar. Den som räknar med att Nicolas Cage ska få ett utbrott någon gång i filmen kommer att bli nöjda, för visst är ett sådant parti med. Men det är ändå något i helheten som får mig att uppskatta "Color out of Space". Det är lite så här jag tycker skräck är bäst och mest intressant i dagsläget. Mer obehag än slafs. Det är nästan hundra år sedan novellen först publicerades och Lovecrafts skräckskildringar och påverkan på hela genren ska inte underskattas.
Givetvis har jag skummat igenom ett synopsis till novellen efter att jag har sett filmen och i grund och botten följer filmen novellen fint. I novellen är det en berättare som återger saker som skett på en farm många år tidigare och som påverkade farmens familj under en längre tid. I filmen är det hela moderniserat och det som sker händer nu och under en kort tid.
Berättaren har här ersatts av hydrologen Ward Phillips (Elliot Knight) som initialt inte har så mycket med storyn att göra, men han figurerar i filmens första sekvens där vi även träffar tonåringen Lavinia (Madeleine Arthur) som utför någon sorts hednisk ritual. Hon är ett av tre barn i familjen Gardner som har en stor farm i närheten. Det är en gammal familjefarm som Nathan (Nicolas Cage) tagit över med ambitionen att föda upp alpackor. Frun Theresa (Joely Richardson) har genomgått någon sorts operation och jobbar nu på distans med dålig uppkoppling. Barnen, utöver Lavinia, gräsrökaren Benny (Brendan Meyer) och minstingen Jack (Julian Hilliard) försöker acklimatisera sig till detta lantliga liv efter att ha flyttat från storstaden.
En natt slår en meteorit ned på tomten och vad det än är som landat där påverkar det familjens liv drastiskt inom kort. Alla påverkas på olika sätt, framför allt efter att ha druckit brunnsvattnet som förorenats (hej, hydrologen!), och snart har familjen Gardner hamnat i en färgsprakande mardröm som enbart leder till vansinne och död.
Samma producenter (däribland Elijah Wood) som gjorde "Mandy" är med i teamet bakom denna film, och det märks. De har tagit med sig både Nicolas Cage och ett psykedeliskt bildspråk för att få till skräck som stundtals känns obehaglig och effektiv. Det som är bäst är kanske att allting kommer stegvis på något sätt. Framför allt tänker jag på att karaktärernas beteenden successivt förändras. De blir irriterade och otrevliga och sen blir det värre.
Emellanåt känns filmen lite B och uppenbar. Den som räknar med att Nicolas Cage ska få ett utbrott någon gång i filmen kommer att bli nöjda, för visst är ett sådant parti med. Men det är ändå något i helheten som får mig att uppskatta "Color out of Space". Det är lite så här jag tycker skräck är bäst och mest intressant i dagsläget. Mer obehag än slafs. Det är nästan hundra år sedan novellen först publicerades och Lovecrafts skräckskildringar och påverkan på hela genren ska inte underskattas.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det finns en sorts plan om ett Lovecraft-filmuniversum med fler filmer i framtiden. Nästa skulle i så fall bli "The Dunwich Horror".
2. Redan denna film innehåller gott om påskägg till Lovecraft. Bland annat nämns flera platser som han hittat på och hydrologen i filmen heter ju Ward Phillips, vilket är en variant av Howard Phillips (Lovecraft). Dessutom säger Ward att han är från Providence precis som Lovecraft.
3. Novellen har filmats flera gånger tidigare. Bland annat är 80-talsskräckisen "The Curse" ("Förbannelsen", som man när det begav sig kunde hyra i ett kistformat fodral) en adaption. Dessutom har novellen inspirerat många andra verk. Till exempel "Annihilation" och Stephen King-romanen "The Tommyknockers" ("Knackarna").
2. Redan denna film innehåller gott om påskägg till Lovecraft. Bland annat nämns flera platser som han hittat på och hydrologen i filmen heter ju Ward Phillips, vilket är en variant av Howard Phillips (Lovecraft). Dessutom säger Ward att han är från Providence precis som Lovecraft.
3. Novellen har filmats flera gånger tidigare. Bland annat är 80-talsskräckisen "The Curse" ("Förbannelsen", som man när det begav sig kunde hyra i ett kistformat fodral) en adaption. Dessutom har novellen inspirerat många andra verk. Till exempel "Annihilation" och Stephen King-romanen "The Tommyknockers" ("Knackarna").
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
