Segt men inte helt ospännande
FILMENViaplay fortsätter att spotta ur sig originalserier och spionthrillern "Max Anger" hör väl dessvärre till en av de serier som inte levererar fullt ut. Den är otrolig seg under de första avsnitten, för att sedan få fart halvvägs genom säsongen och landa i en hyfsat spännande final, men i det stora hela är det tyvärr lite sömnpillervarning.
Serien utspelar sig 1996, vilket i sig är lite kul. Det initiala upplägget är att konsultbolaget Vektor håller på med en riktig jätteaffär där de ska knyta ihop det svenska telekombolaget Telephonera med ryska GSM-ledarna Sankt Petersburg GSM. En gigantisk affär som dessutom är otroligt viktig för Vektor som i fall affären går i stöpet kommer att gå i konkurs. Vektors Charlie Knutsson (Johan Rheborg) och Sarah Hansen (Malin Crépin) jobbar febrilt med att hålla Telephoneras Elisabeth Ståhl (Annika Hallin) nöjd tills allting går i mål, men så kommer det fram att säkerhetsklassad information om affären läckt ut från Vektor. Katastrof! Telephoneras säkerhetschef David Juhlin (Joel Spira) sätter ned foten, men vi tittare vet att det är något lurt med honom.
Blickarna riktas mot ryska konsulten Pashie Kovalenka (Evin Ahmad), vilket oroar analytikern och Rysslandsexperten Max Anger (Adam Lundgren) eftersom han har ett förhållande med Pashie och inte vill tro att hon är läckan. Medan den stora affären skakas åker Max till Sankt Petersburg för att hitta Pashie och ramlar snabbt in i en komplicerad historia som sätter honom och alla han träffar i fara. Det kommer dessutom fram information som har en direkt koppling till Max förflutna och hans pappas tragiska självmord. Parallellt är det oroligt i Stockholm där David Juhlin sätts under skarp press av en lönnmördare och tvingas göra saker som har inverkan på den stora affären.
Som sagt, inledningsvis är serien väldigt seg och det är långa partier med ryska karaktärer som utgör någon sorts politisk konspiration med en agenda som är allt annat än trevlig. Jag känner att jag har svårt att få grepp om karaktären Max Anger som knaprar "medicin" och så småningom ska visa sig vara ex-militär och kapabel att döda effektivt utan problem. Hm. Dessutom lyckas han engagera en rysk taxichaufför, Mira (Ieva Andrejevaite), som i princip släpper allt hon har för sina händer för att hjälpa Max med allt. Jag fattar att det hade varit en ganska innehållsfattig historia om Max hade varit helt ensam i Ryssland, men det blir lite smått osannolikt ju längre av serien som går.
Men det tar sig så smått och det är inte helt ospännande mot slutet även om jag i det stora hela känner att "Max Anger" inte riktigt levererar. Det kan bli mer, men jag vet inte riktigt om det håller för det. Tyvärr.
Serien utspelar sig 1996, vilket i sig är lite kul. Det initiala upplägget är att konsultbolaget Vektor håller på med en riktig jätteaffär där de ska knyta ihop det svenska telekombolaget Telephonera med ryska GSM-ledarna Sankt Petersburg GSM. En gigantisk affär som dessutom är otroligt viktig för Vektor som i fall affären går i stöpet kommer att gå i konkurs. Vektors Charlie Knutsson (Johan Rheborg) och Sarah Hansen (Malin Crépin) jobbar febrilt med att hålla Telephoneras Elisabeth Ståhl (Annika Hallin) nöjd tills allting går i mål, men så kommer det fram att säkerhetsklassad information om affären läckt ut från Vektor. Katastrof! Telephoneras säkerhetschef David Juhlin (Joel Spira) sätter ned foten, men vi tittare vet att det är något lurt med honom.
Blickarna riktas mot ryska konsulten Pashie Kovalenka (Evin Ahmad), vilket oroar analytikern och Rysslandsexperten Max Anger (Adam Lundgren) eftersom han har ett förhållande med Pashie och inte vill tro att hon är läckan. Medan den stora affären skakas åker Max till Sankt Petersburg för att hitta Pashie och ramlar snabbt in i en komplicerad historia som sätter honom och alla han träffar i fara. Det kommer dessutom fram information som har en direkt koppling till Max förflutna och hans pappas tragiska självmord. Parallellt är det oroligt i Stockholm där David Juhlin sätts under skarp press av en lönnmördare och tvingas göra saker som har inverkan på den stora affären.
Som sagt, inledningsvis är serien väldigt seg och det är långa partier med ryska karaktärer som utgör någon sorts politisk konspiration med en agenda som är allt annat än trevlig. Jag känner att jag har svårt att få grepp om karaktären Max Anger som knaprar "medicin" och så småningom ska visa sig vara ex-militär och kapabel att döda effektivt utan problem. Hm. Dessutom lyckas han engagera en rysk taxichaufför, Mira (Ieva Andrejevaite), som i princip släpper allt hon har för sina händer för att hjälpa Max med allt. Jag fattar att det hade varit en ganska innehållsfattig historia om Max hade varit helt ensam i Ryssland, men det blir lite smått osannolikt ju längre av serien som går.
Men det tar sig så smått och det är inte helt ospännande mot slutet även om jag i det stora hela känner att "Max Anger" inte riktigt levererar. Det kan bli mer, men jag vet inte riktigt om det håller för det. Tyvärr.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien är baserad på Martin Österdahls roman "Be inte om nåd" från 2016. Den är den första delen i en serie om Max Anger och Vektor. Ytterligare två romaner har kommit, "Tio svenskar måste dö" (2017) och "Järnänglar" (2019).
2. Serien har egentligen titeln "Max Anger - With One Eye Open". Oklart varför och lika oklart om bonustiteln är säsongens namn eller seriens kompletta titel.
3. Den ryska lönnmördaren som terroriserar Joel Spiras karaktär spelas av Linus Wahlgren som är riktigt bra på att spela obehagliga figurer med ett trevligt utseende.
2. Serien har egentligen titeln "Max Anger - With One Eye Open". Oklart varför och lika oklart om bonustiteln är säsongens namn eller seriens kompletta titel.
3. Den ryska lönnmördaren som terroriserar Joel Spiras karaktär spelas av Linus Wahlgren som är riktigt bra på att spela obehagliga figurer med ett trevligt utseende.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA