Tyst! Monsterhotet är långt ifrån över...
FILMENHollywood är oerhört sugna på franchisetänket, speciellt när det gäller skräckfilmer. Men det är inte alltid så att det är speciellt naturligt eller nödvändigt att berätta mer. Visst fanns det en del omringande frågetecken i "A Quiet Place", men den kändes också som en film som sa precis tillräckligt mycket. När den kom kallade jag den för årets bästa skräckfilm. Med sitt originella upplägg var den helt perfekt och jag hade varit fullt nöjd med bara den. Den åsikten delade jag med dess skapare John Krasinski som initialt inte ville ha något med en uppföljare att göra eftersom han inte hade tänkt sig en franchise från första början. Men så blev han lurad till att pitcha sina idéer och så blev det en "Part II" i alla fall.
Med facit i hand kan man säga att "Part II" hittar ett sätt att fortsätta berättelsen samtidigt som den fyller i lite bakgrund. Det gör den genom att inledningsvis ta oss tillbaka till "Dag 1" av monsterinvasionen när Lee Abbott (John Krasinski) och hans familj, frun Evelyn (Emily Blunt) och barnen Regan (Millicent Simmonds), Marcus (Noah Jupe) och Beau (Dean Woodward), möter det våldsamma yttre hot som ska dominera deras vardag. Denna tillbakablick har egentligen ett huvudsakligt syfte och det är att etablera karaktären Emmett (Cillian Murphy) som är en vän till familjen. Vad sekvensen också etablerar är att Lee efter 15 minuter drar slutsatsen att monstren har extremt bra hörsel och sättet att klara sig är att vara knäpptysta. Lite väl snabbt påkommet…
Resten av filmen tar vid i princip där den förra slutade. Familjen Abbott består återigen av tre levande barn i och med den nyfödda bebisen. Däremot har de förlorat Lee och sitt trygga boende. De ger sig av mot den närmaste trygga punkten de har. Det betyder att de måste lämna sina säkra gångstigar och vara alldeles försiktiga. Det är en nedgången industribyggnad de kommer till, men de allra sista stegen blir dramatiska värre innan de räddas av den person som bor där. Vilket förstås är Emmett. Han har förlorat alla sina nära och kära och vill inte ha sällskap. Men Abbotts måste stanna. Marcus är skadad och minstingen är precis nyfödd.
Däremot vill Regan inte sitta passiv. Hon har gått in i Lees roll och när en radiosändning når familjen lyckas Regan lista ut att det i själva verket är en signal som leder till andra människor och ger sig av i hemlighet. Evelyn uppmanar Emmett att följa efter henne och ta tillbaka henne till den säkra platsen, men historien kommer att leda till två separata äventyr som tar oss till nya människor - och fler monster.
Det är förstås skönt att uppföljaren inte är en upprepning av den första filmen. Samtidigt kan jag tycka att originalet var mer originellt. När historien tar oss vidare börjar vi på något sätt närma oss de traditionella zombiefilmernas uttjatade dramaturgi med människor som är värre än monstren och så vidare. Vi är inte där helt och hållet, men det originella suddas ut en smula.
Men det är förstås en snyggt gjord film som inte snålar på spänningen. Upplösningen av filmen är skicklig skriven av Krasinski där de två parallella äventyren speglar varandra. Det är väldigt tjusigt gjort och detaljer av det slaget är sådant som lyfter denna uppföljare till något mer än att bara vara en simpel fortsättning. "A Quiet Place Part II" är kanske inte årets bästa skräckfilm, men en bra uppföljare är det definitivt.
Med facit i hand kan man säga att "Part II" hittar ett sätt att fortsätta berättelsen samtidigt som den fyller i lite bakgrund. Det gör den genom att inledningsvis ta oss tillbaka till "Dag 1" av monsterinvasionen när Lee Abbott (John Krasinski) och hans familj, frun Evelyn (Emily Blunt) och barnen Regan (Millicent Simmonds), Marcus (Noah Jupe) och Beau (Dean Woodward), möter det våldsamma yttre hot som ska dominera deras vardag. Denna tillbakablick har egentligen ett huvudsakligt syfte och det är att etablera karaktären Emmett (Cillian Murphy) som är en vän till familjen. Vad sekvensen också etablerar är att Lee efter 15 minuter drar slutsatsen att monstren har extremt bra hörsel och sättet att klara sig är att vara knäpptysta. Lite väl snabbt påkommet…
Resten av filmen tar vid i princip där den förra slutade. Familjen Abbott består återigen av tre levande barn i och med den nyfödda bebisen. Däremot har de förlorat Lee och sitt trygga boende. De ger sig av mot den närmaste trygga punkten de har. Det betyder att de måste lämna sina säkra gångstigar och vara alldeles försiktiga. Det är en nedgången industribyggnad de kommer till, men de allra sista stegen blir dramatiska värre innan de räddas av den person som bor där. Vilket förstås är Emmett. Han har förlorat alla sina nära och kära och vill inte ha sällskap. Men Abbotts måste stanna. Marcus är skadad och minstingen är precis nyfödd.
Däremot vill Regan inte sitta passiv. Hon har gått in i Lees roll och när en radiosändning når familjen lyckas Regan lista ut att det i själva verket är en signal som leder till andra människor och ger sig av i hemlighet. Evelyn uppmanar Emmett att följa efter henne och ta tillbaka henne till den säkra platsen, men historien kommer att leda till två separata äventyr som tar oss till nya människor - och fler monster.
Det är förstås skönt att uppföljaren inte är en upprepning av den första filmen. Samtidigt kan jag tycka att originalet var mer originellt. När historien tar oss vidare börjar vi på något sätt närma oss de traditionella zombiefilmernas uttjatade dramaturgi med människor som är värre än monstren och så vidare. Vi är inte där helt och hållet, men det originella suddas ut en smula.
Men det är förstås en snyggt gjord film som inte snålar på spänningen. Upplösningen av filmen är skicklig skriven av Krasinski där de två parallella äventyren speglar varandra. Det är väldigt tjusigt gjort och detaljer av det slaget är sådant som lyfter denna uppföljare till något mer än att bara vara en simpel fortsättning. "A Quiet Place Part II" är kanske inte årets bästa skräckfilm, men en bra uppföljare är det definitivt.
EXTRAMATERIALET
En handfull inslag ger oss en bra titt på filmens tillkomst. Regissörens dagbok är ett fint sätt att komma in i arbetet bakom filmen och upplägget är inspirerande. Det kompletteras av lite mer traditionella bakomfilmer som bland annat fokuserar på Regans roll i filmen, en specifik sekvens i en liten båthamn och på ljud- och specialeffekter.
Allting sevärt och bra och framför allt rätt befriat från de värsta ryggdunkandet mellan de inblandade.
Allting sevärt och bra och framför allt rätt befriat från de värsta ryggdunkandet mellan de inblandade.
TRE SAKER
1. Kommer det en "Part III"? Tja, det känns ju inte som en högoddsare, men än så länge finns det inget sagt. Jag känner heller inte att det är direkt nödvändigt, men om John Krasinski kommer på en bra idé så...
2. Minstingen Beau var ju bara med som hastigast i första filmen. Då spelades han av Cade Woodward som blivit för gammal för att spela sig själv i en återblick. Därför fick hans lillebror Dean göra rollen denna gång.
3. Det är bedrövligt tråkigt omslag till filmen där Millicent Simmonds dessutom fått en oerhört osmickrande frisyr som inte alls är så som hon ser ut i filmen. Det finns andra filmaffischer/reklambilder som hade passat väldigt bättre!
2. Minstingen Beau var ju bara med som hastigast i första filmen. Då spelades han av Cade Woodward som blivit för gammal för att spela sig själv i en återblick. Därför fick hans lillebror Dean göra rollen denna gång.
3. Det är bedrövligt tråkigt omslag till filmen där Millicent Simmonds dessutom fått en oerhört osmickrande frisyr som inte alls är så som hon ser ut i filmen. Det finns andra filmaffischer/reklambilder som hade passat väldigt bättre!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
