En mycket schizofren film
FILMEN"The Living and the Dead" är förmodligen en av de konstigaste filmerna jag sett. Den handlar om Donald Brocklebank som tillsammans med sin sjuka fru Nancy och schizofrena son James bor på ett enormt gods. Det mesta av godset står dock tomt då det endast är de tre som bor där. Dessutom är Nancy så pass sjuk att hon inte kan ta sig ur sängen.
Donald tvingas ibland ge sig av på affärsresor och då sköter syster Mary om Nancy. Den här gången bestämmer sig dock James för att han ska göra det själv. Han låser helt enkelt ute Mary och försöker så gott det går att ta hand om sin mamma.
Naturligtvis går detta åt skogen och ju stressigare det blir desto mer glömmer James att äta sina mediciner. När han dessutom börjar få svårt att hålla reda på vad som är verklighet och vad som är hans fantasier sätter han både sin mors och sitt eget liv på spel.
Filmen är en orgie i James fantasier och vanföreställningar men tyvärr känns det inte speciellt effektfullt utan istället mest förvirrande. Visserligen är det som (och det är säkert också meningen) om man ser allt ur James schizofrena synvinkel men i det här fallet inte är så bra som det skulle kunna vara...
Så, trots att "The Living and the Dead", enligt citaten på omslaget, fått massor av beröm tycker jag att den mer är förvirrande och lämnar en rätt bitter eftersmak efter sig. Kanske måste man vara smått schizofren själv för att uppskatta den?
Donald tvingas ibland ge sig av på affärsresor och då sköter syster Mary om Nancy. Den här gången bestämmer sig dock James för att han ska göra det själv. Han låser helt enkelt ute Mary och försöker så gott det går att ta hand om sin mamma.
Naturligtvis går detta åt skogen och ju stressigare det blir desto mer glömmer James att äta sina mediciner. När han dessutom börjar få svårt att hålla reda på vad som är verklighet och vad som är hans fantasier sätter han både sin mors och sitt eget liv på spel.
Filmen är en orgie i James fantasier och vanföreställningar men tyvärr känns det inte speciellt effektfullt utan istället mest förvirrande. Visserligen är det som (och det är säkert också meningen) om man ser allt ur James schizofrena synvinkel men i det här fallet inte är så bra som det skulle kunna vara...
Så, trots att "The Living and the Dead", enligt citaten på omslaget, fått massor av beröm tycker jag att den mer är förvirrande och lämnar en rätt bitter eftersmak efter sig. Kanske måste man vara smått schizofren själv för att uppskatta den?
EXTRAMATERIALET
Två rätt meningslösa textbiografier är allt vi får…
TRE SAKER
1. Filmen är ännu kortare än de 90 minuter som anges på omslaget. I själva verket är den inte mer än 75 minuter.
2. I en scen spolar James upp badvatten åt sin mor och det är rätt fascinerande att hon inte reagerar på att vattnet är alldeles rostfärgat…
3. Även om filmen är rätt trist gör Leo Bill rollen som James riktigt bra.
2. I en scen spolar James upp badvatten åt sin mor och det är rätt fascinerande att hon inte reagerar på att vattnet är alldeles rostfärgat…
3. Även om filmen är rätt trist gör Leo Bill rollen som James riktigt bra.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA