En lång historia kort
FILMENDet vore klyschigt att börja denna recension med "Den första gången jag hörde Eddie Meduza var..." men hur många gånger får man chansen att recensera nåt om den här mannen? Just det.
Den första gången jag hörde Eddie Meduza var någon gång på tidigt 80-talet när min granne visade upp en vinylsingel med en dödskalle på. Den hette "Fruntimmer..." och omslaget talade även om att den här låten var minsann förbjuden i radio, och det med all rätta. En malande basgång backad av underligt gnällande ljud stödde en mörk röst som med bred dialekt förkunnade att kvinnor, "di ska hôlla sig på matta därhemma". Det var inte bara den grova texten som fångade intresset, med många könsord och överdriven manschauvinism, utan hela det faktum att någon spelat in denna skeva grej och gett ut på skiva. Fascinerande och intrikat.
Brusiga kassetter med musik och sketcher kopierades hejdlöst i tonårsrummen. Låtar som etsat fast sig i vår hjärnbark för evigt. Uttryck och annorlunda uttal av vanliga ord smittade av sig i vårt dagliga tal till en sån grad att jag än idag dagligen säger nånting som i grunden är en imitation av något Eddie Meduza sagt. Kort sagt är hans inspelningar en mycket stor del av underhållningen i min uppväxt, och alltid en stor inspiration i nästan allt man gör.
I början av 2009 sände Sveriges Radio en dokumentär om Errol Norstedt - mannen bakom namnet Eddie Meduza. "Mera Brännvin" hette den, och innehöll intervjuer med Errols släkt och vänner samt några av de sista privata talinspelningar han gjort för sig själv. Den detaljerade hans uppväxt och musik från lokala rock- och dansband genom hans seriösa projekt till raggarnas konung Eddie Meduza. En mycket intressant och informationsrik timme som varje fan måste höra.
Dokumentärfilmen "Eleganten Från Vidderna" gjordes ungefär samtidigt och har nu släppts på DVD. Trots den korta speltiden på 74 minuter går det hela i ett makligt tempo. Det finns inte mycket struktur att tala om, istället går man mest från anekdot till anekdot utan någon större helhet. Jämför man med radiodokumentären har man verkligen gjort en lång historia kort. Intervjuerna, de gamla klippen och musiksnuttarna är bra och intressanta och vi får visserligen ett ganska bra porträtt, men jag saknar mycket av de tidiga åren som formade Errol till den han var och hur han kämpade för att accepteras som en seriös musiker. Man nämner inte mer än ytligt de många kontroverser som han varit inblandad i; bråken med Bert Karlsson, låten "Heil Hitler" och samröret med Ultima Thule och så vidare.
Absolut en oumbärlig dokumentär för ett Meduza-fan, men som en introduktion till Eddie för den oinvigde är det nästan oanvändbart. Detta är dock inte det kompletta porträtt av en mångfacetterad man som han förtjänar, fast kompletterar du med "Mera Brännvin"-dokumentären så får du förmodligen det närmaste du kommer att komma.
Den första gången jag hörde Eddie Meduza var någon gång på tidigt 80-talet när min granne visade upp en vinylsingel med en dödskalle på. Den hette "Fruntimmer..." och omslaget talade även om att den här låten var minsann förbjuden i radio, och det med all rätta. En malande basgång backad av underligt gnällande ljud stödde en mörk röst som med bred dialekt förkunnade att kvinnor, "di ska hôlla sig på matta därhemma". Det var inte bara den grova texten som fångade intresset, med många könsord och överdriven manschauvinism, utan hela det faktum att någon spelat in denna skeva grej och gett ut på skiva. Fascinerande och intrikat.
Brusiga kassetter med musik och sketcher kopierades hejdlöst i tonårsrummen. Låtar som etsat fast sig i vår hjärnbark för evigt. Uttryck och annorlunda uttal av vanliga ord smittade av sig i vårt dagliga tal till en sån grad att jag än idag dagligen säger nånting som i grunden är en imitation av något Eddie Meduza sagt. Kort sagt är hans inspelningar en mycket stor del av underhållningen i min uppväxt, och alltid en stor inspiration i nästan allt man gör.
I början av 2009 sände Sveriges Radio en dokumentär om Errol Norstedt - mannen bakom namnet Eddie Meduza. "Mera Brännvin" hette den, och innehöll intervjuer med Errols släkt och vänner samt några av de sista privata talinspelningar han gjort för sig själv. Den detaljerade hans uppväxt och musik från lokala rock- och dansband genom hans seriösa projekt till raggarnas konung Eddie Meduza. En mycket intressant och informationsrik timme som varje fan måste höra.
Dokumentärfilmen "Eleganten Från Vidderna" gjordes ungefär samtidigt och har nu släppts på DVD. Trots den korta speltiden på 74 minuter går det hela i ett makligt tempo. Det finns inte mycket struktur att tala om, istället går man mest från anekdot till anekdot utan någon större helhet. Jämför man med radiodokumentären har man verkligen gjort en lång historia kort. Intervjuerna, de gamla klippen och musiksnuttarna är bra och intressanta och vi får visserligen ett ganska bra porträtt, men jag saknar mycket av de tidiga åren som formade Errol till den han var och hur han kämpade för att accepteras som en seriös musiker. Man nämner inte mer än ytligt de många kontroverser som han varit inblandad i; bråken med Bert Karlsson, låten "Heil Hitler" och samröret med Ultima Thule och så vidare.
Absolut en oumbärlig dokumentär för ett Meduza-fan, men som en introduktion till Eddie för den oinvigde är det nästan oanvändbart. Detta är dock inte det kompletta porträtt av en mångfacetterad man som han förtjänar, fast kompletterar du med "Mera Brännvin"-dokumentären så får du förmodligen det närmaste du kommer att komma.
EXTRAMATERIALET
Den första DVD:n bjuder på sex livelåtar från 1983 och 1998. Det är filmat rakt av med en kamera på stativ och inte särskilt spännande. Några extra och bortklippta intervjuer pågår i strax över 35 minuter. En granne svamlar ointressant, vännen Jan-Åke har mycket kul att säga och några fler fyller i med anekdoter av varierande intresse.
I bakgrunden på menyn på DVD nummer två ser vi en kort vägsträcka som Eddie vandrar fram och tillbaka på medan han vrålar sporadiskt. Det visar sig vara roligare än det mesta vi ser under kategorin "Sketcher"; ett tiotal klipp där man oftast bara satt sig att improvisera framför kameran med en vag idé. Det funkar sällan, men når bisarra höjder när han demonstrerar hur man idkar könsumgänge med en kvinna.
Ett femtontal låtar, mestadels outgivna, får vi också höra. Här får vi guldkorn som "Keep on runnin'" som spelades in på 60-talet med gruppen Pack of Losers, den outgivna fjärde låten om Expressen-recensenten Mats Olsson samt en 16-minuters reklamspot för några kassetter.
Mot slutet ser vi en småkul intervju från en motorträff, en ganska menlös men kort animation för sketchen "Börje Lundins Julafton" och cirka 90 sekunder där Errol filmat ut genom vindrutan när han kör bil. Ja, precis. Tre små trailers för "Eleganten" avslutar paketet.
I bakgrunden på menyn på DVD nummer två ser vi en kort vägsträcka som Eddie vandrar fram och tillbaka på medan han vrålar sporadiskt. Det visar sig vara roligare än det mesta vi ser under kategorin "Sketcher"; ett tiotal klipp där man oftast bara satt sig att improvisera framför kameran med en vag idé. Det funkar sällan, men når bisarra höjder när han demonstrerar hur man idkar könsumgänge med en kvinna.
Ett femtontal låtar, mestadels outgivna, får vi också höra. Här får vi guldkorn som "Keep on runnin'" som spelades in på 60-talet med gruppen Pack of Losers, den outgivna fjärde låten om Expressen-recensenten Mats Olsson samt en 16-minuters reklamspot för några kassetter.
Mot slutet ser vi en småkul intervju från en motorträff, en ganska menlös men kort animation för sketchen "Börje Lundins Julafton" och cirka 90 sekunder där Errol filmat ut genom vindrutan när han kör bil. Ja, precis. Tre små trailers för "Eleganten" avslutar paketet.
TRE SAKER
1. SR:s dokumentär "Mera Brännvin" finns att ladda hem gratis på sr.se.
2. Filmtiteln kommer förstås från en av Eddies låtar, och exemplifieras som ett av de tillfällen då han hörde ett uttryck och på någon timme spelade in en låt på det.
3. I en monolog bland det sista Eddie spelade in och gav ut avslutar han med visdomsorden: "Döden är inget att gå och tänka på, var glad så länge kuken står!"
2. Filmtiteln kommer förstås från en av Eddies låtar, och exemplifieras som ett av de tillfällen då han hörde ett uttryck och på någon timme spelade in en låt på det.
3. I en monolog bland det sista Eddie spelade in och gav ut avslutar han med visdomsorden: "Döden är inget att gå och tänka på, var glad så länge kuken står!"
HENRIK ANDERSSON (2010-03-20)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (4)
DELA ELLER TIPSA
DVD
