Skratt och sorg i en bra blandning
FILMENJosef Fares är tillbaka med en ny film, "Farsan" och även den här gången ser vi hans far i en av rollerna. Föga oväntat är det han som spelar just Farsan. Filmens handlingen fokuserar kring just Farsan eller Aziz som han heter, hans två arbetskamrater Juan och Jörgen samt hans son Sami och dennes fru Amanda.
Till en början gillar jag inte alls Aziz. Han är grov i munnen, han tycker att han själv är bäst i världen, han lyssnar inte på andra och tar väldigt mycket för givet. Men ju mer filmen rullar på inser man att allt detta bara är en fasad. Aziz är i själva verket rätt osäker. Det märks inte utåt men så är det. Han saknar sin fru som gick bort för 10 år sedan och har väldigt svårt att komma vidare.
Nu ska det dock bli barnbarn. Amanda är gravid och han ska bli farfar. Eller rättare sagt Aziz tror Amanda är gravid. Egentligen kan inte Sami få barn (något han inte vågat berätta för Aziz) så istället ska de adoptera. När Sami, dels för att få lite ledigt från sin fars umgänge (han tillbringar väldigt mycket tid hos dem) och för att han tror att det är bra för honom, föreslår att det nu är dags för Aziz att hitta en ny kvinna att dela sitt liv med upptäcker Aziz att han kanske inte är den där fantastiske killen som klarar allt. Att han kanske är lite som alla vi andra.
Det är många skratt i filmen men det finns en lite allvarligare och sorgligare sida också. För även Aziz kollegor i cykelaffären har sina problem. Jörgen är rädd att hans fru ska lämna honom för att han inte är macho nog och Juan oroar sig för sin hund som förmodligen måste avlivas.
Jan Fares gör rollen som Aziz perfekt. Han känns så naturlig att man nästan får lite svårt att tro att han spelar och inte lever rollen. Även Hamadi Khemiri och Nina Zanjani är bra som Sami och Amanda och dessutom ser vi Torkel Petersson i rollen som Jörgen. Även han gör det bra men emellanåt känns det lite väl typecastad för Torkel. Rollen påminner en hel del om andra roller vi sett honom göra och känns inte direkt unik. Allt detta vävs så tillslut ihop till en riktigt trevlig film men mycket skratt, en del sorg och väldigt mycket självförtroende.
Till en början gillar jag inte alls Aziz. Han är grov i munnen, han tycker att han själv är bäst i världen, han lyssnar inte på andra och tar väldigt mycket för givet. Men ju mer filmen rullar på inser man att allt detta bara är en fasad. Aziz är i själva verket rätt osäker. Det märks inte utåt men så är det. Han saknar sin fru som gick bort för 10 år sedan och har väldigt svårt att komma vidare.
Nu ska det dock bli barnbarn. Amanda är gravid och han ska bli farfar. Eller rättare sagt Aziz tror Amanda är gravid. Egentligen kan inte Sami få barn (något han inte vågat berätta för Aziz) så istället ska de adoptera. När Sami, dels för att få lite ledigt från sin fars umgänge (han tillbringar väldigt mycket tid hos dem) och för att han tror att det är bra för honom, föreslår att det nu är dags för Aziz att hitta en ny kvinna att dela sitt liv med upptäcker Aziz att han kanske inte är den där fantastiske killen som klarar allt. Att han kanske är lite som alla vi andra.
Det är många skratt i filmen men det finns en lite allvarligare och sorgligare sida också. För även Aziz kollegor i cykelaffären har sina problem. Jörgen är rädd att hans fru ska lämna honom för att han inte är macho nog och Juan oroar sig för sin hund som förmodligen måste avlivas.
Jan Fares gör rollen som Aziz perfekt. Han känns så naturlig att man nästan får lite svårt att tro att han spelar och inte lever rollen. Även Hamadi Khemiri och Nina Zanjani är bra som Sami och Amanda och dessutom ser vi Torkel Petersson i rollen som Jörgen. Även han gör det bra men emellanåt känns det lite väl typecastad för Torkel. Rollen påminner en hel del om andra roller vi sett honom göra och känns inte direkt unik. Allt detta vävs så tillslut ihop till en riktigt trevlig film men mycket skratt, en del sorg och väldigt mycket självförtroende.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av ett kommentarspår med Josef Fares och Torkel Petersson samt en bakomfilm och borttagna scener. Bakomfilmen fyller sin funktion sådär, det är en del ryggdunkning men även lite om hur filmen spelades in. De borttagna scenerna tillför inte direkt något så de hör nog hemma i papperskorgen… eller rättare sagt bland extramaterialet.
TRE SAKER
1. Jag hittar en liten koppling till en tidigare Josef Fares film när Farsan säger "Jalla, jalla" till sin chef. Jo, jag vet, den är liten.
2. DVD-omslaget är ett av de rörigaste jag sett.
3. Jag gillar scenen där Jörgen ska göra sallad… på machovis.
2. DVD-omslaget är ett av de rörigaste jag sett.
3. Jag gillar scenen där Jörgen ska göra sallad… på machovis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Torkel Petersson (11)
Torkel Petersson (11)
