Vänskapsdrama som aldrig tar sig
FILMENJag har dragit mig lite från att titta på " New York City Serenade" mest för att den på förhand har känts så trist, och föga oväntat är den också ganska trist. I korta drag handlar den om två kompisar som mer eller mindre är losers och som behöver ta sig i kragen. Ett upplägg som det känns som man sett tidigare.
Owen (Freddie Prinze Jr.) är förlovad med Lynn (Jamie-Lynn Sigler) och hänger med på hennes finkulturella påhitt när han hellre vill hänga i någon bar. Ray (Chris Klein) är trummis i ett band som aldrig verkar få det stora breaket, och med delad vårdnad av en liten dotter förväntas Ray hjälpa till ekonomiskt vilket han inte kan. Efter en spelning säger Owen till Lynn att han måste hjälpa Ray att köra bort trumsetet, men i själva verket sticker de och våldgästar en fest där Owen på nolltid raggar upp en tjej som han ligger med.
När detta kommer fram går hans liv i kras och det blir Ray som får följa med till filmfestivalen där en kortfilm Owen har gjort ska visas. Ray fixar till det så att blir rena lyxresan och förser sig själv med ohämmade mängder sprit. Resan blir en väckarklocka för dem båda, för vad är det egentligen de håller på med?
Filmen är inte tillräckligt rolig för att väga upp "komedi"-delen i genren dramakomedi och den är i det stora hela varken intressant eller speciellt bra. Slutet på filmen är tillrättalagt och vägen dit misslyckas med att påkalla mitt intresse. Jag grips inte tag av dramat och bryr mig faktiskt inte speciellt mycket över hur det ska gå för de båda kompisarna.
Det tar sig liksom aldrig.
Owen (Freddie Prinze Jr.) är förlovad med Lynn (Jamie-Lynn Sigler) och hänger med på hennes finkulturella påhitt när han hellre vill hänga i någon bar. Ray (Chris Klein) är trummis i ett band som aldrig verkar få det stora breaket, och med delad vårdnad av en liten dotter förväntas Ray hjälpa till ekonomiskt vilket han inte kan. Efter en spelning säger Owen till Lynn att han måste hjälpa Ray att köra bort trumsetet, men i själva verket sticker de och våldgästar en fest där Owen på nolltid raggar upp en tjej som han ligger med.
När detta kommer fram går hans liv i kras och det blir Ray som får följa med till filmfestivalen där en kortfilm Owen har gjort ska visas. Ray fixar till det så att blir rena lyxresan och förser sig själv med ohämmade mängder sprit. Resan blir en väckarklocka för dem båda, för vad är det egentligen de håller på med?
Filmen är inte tillräckligt rolig för att väga upp "komedi"-delen i genren dramakomedi och den är i det stora hela varken intressant eller speciellt bra. Slutet på filmen är tillrättalagt och vägen dit misslyckas med att påkalla mitt intresse. Jag grips inte tag av dramat och bryr mig faktiskt inte speciellt mycket över hur det ska gå för de båda kompisarna.
Det tar sig liksom aldrig.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen är skriven och regisserad av Frank Whaley som man sett som skådespelare i en massa olika sammanhang. "New York City Serenade" är hans tredje film som manusförfattare/regissör.
2. Frank Whaley är med i en scen där han spelar en smått virrig limosinchaufför som uppenbarligen diggar brutal dödsmetall då han lyssnar på "Skill Sawdomy" av det obskyra Texasbandet Viral Load.
3. Filmens "score" är i övrigt gjort av Ed Harcourt.
2. Frank Whaley är med i en scen där han spelar en smått virrig limosinchaufför som uppenbarligen diggar brutal dödsmetall då han lyssnar på "Skill Sawdomy" av det obskyra Texasbandet Viral Load.
3. Filmens "score" är i övrigt gjort av Ed Harcourt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Freddie Prinze Jr. (3)
Freddie Prinze Jr. (3)
