Plaskig panik från Australien
FILMENNågon ny "Hajen" blir det inte när Australien bjussar på skräck till havs. Här handlar det mer om den psykologiska skräcken som uppkommer när man är helt utelämnad till havs med bara ett par få val att välja mellan, där inget speciellt är bra, och med bara en förhoppning: att klara sig livs levande ur situationen.
Fem människor, två par och en solokvist, är ute med en båt och snorklar och har det trevligt. En morgon kör båten in i något som river loss hela kölen. Farkosten roterar ett halvt varv och plötsligt finns det bara den söndertrasade botten att vara på om man vill vara utanför vattnet. Resurserna är knappa och båten glider allt längre ifrån land, så det finns bara två val: att stanna kvar och hoppas på att någon upptäcker dem med risk för att dö av uttorkning, eller att simma mot norr och förhoppningsvis stöta på land två mil bort eller så. Solokvisten väljer att stanna kvar, medan paren ger sig i väg i de hajtäta vattnen, och snart dyker den välbekanta ryggfenan upp vid vattenytan...
Om upplägget känns igen så är det för att den här typen av ensamma-på-havet-med-hajar-i-närheten-historier filmats tidigare, som i "Open water" och dess "uppföljare" "Adrift", alltså är det inget nytt som "The Reef" bjuder på förutom möjligen en australiensisk accent. Filmen följer det givna mönstret där en efter en faller bort via attacker från hajen. Been there, seen that.
Den mest spännande scenen är innan de lämnat båten och en av dem är inne i båten för att leta rätt på lämpliga saker och de andra är kvar på vad som nu blivit taket och varnar för något i havet genom att stampa och skrika, ljud som bara blir dova och otäcka.
I övrigt är filmen välgjord och så men det är som sagt inget som man inte sett tidigare och blir därför rätt så ospännande. Baksidecitatet "Skräckinjagande och oförutsägbar" kan jag därför inte alls hålla med om.
Fem människor, två par och en solokvist, är ute med en båt och snorklar och har det trevligt. En morgon kör båten in i något som river loss hela kölen. Farkosten roterar ett halvt varv och plötsligt finns det bara den söndertrasade botten att vara på om man vill vara utanför vattnet. Resurserna är knappa och båten glider allt längre ifrån land, så det finns bara två val: att stanna kvar och hoppas på att någon upptäcker dem med risk för att dö av uttorkning, eller att simma mot norr och förhoppningsvis stöta på land två mil bort eller så. Solokvisten väljer att stanna kvar, medan paren ger sig i väg i de hajtäta vattnen, och snart dyker den välbekanta ryggfenan upp vid vattenytan...
Om upplägget känns igen så är det för att den här typen av ensamma-på-havet-med-hajar-i-närheten-historier filmats tidigare, som i "Open water" och dess "uppföljare" "Adrift", alltså är det inget nytt som "The Reef" bjuder på förutom möjligen en australiensisk accent. Filmen följer det givna mönstret där en efter en faller bort via attacker från hajen. Been there, seen that.
Den mest spännande scenen är innan de lämnat båten och en av dem är inne i båten för att leta rätt på lämpliga saker och de andra är kvar på vad som nu blivit taket och varnar för något i havet genom att stampa och skrika, ljud som bara blir dova och otäcka.
I övrigt är filmen välgjord och så men det är som sagt inget som man inte sett tidigare och blir därför rätt så ospännande. Baksidecitatet "Skräckinjagande och oförutsägbar" kan jag därför inte alls hålla med om.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är kort. Efter 75 minuter kommer eftertexterna.
2. Precis som "Adrift" är filmen "baserad på verkliga händelser". En uttjatad fras man bryr sig allt mindre om.
3. Det är för mig en väldigt komplicerad komposition människor med i filmen. Paren består av två mörkhåriga killar med skäggstubb och två väldigt lika blonda tjejer. Den ena killen är tillsammans med den andra killens syster, och det krävs en så klassisk replik som "I love you" i slutet av filmen för att jag ska fatta vem av tjejerna som är vem.
2. Precis som "Adrift" är filmen "baserad på verkliga händelser". En uttjatad fras man bryr sig allt mindre om.
3. Det är för mig en väldigt komplicerad komposition människor med i filmen. Paren består av två mörkhåriga killar med skäggstubb och två väldigt lika blonda tjejer. Den ena killen är tillsammans med den andra killens syster, och det krävs en så klassisk replik som "I love you" i slutet av filmen för att jag ska fatta vem av tjejerna som är vem.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Adrienne Pickering (1)
Adrienne Pickering (1)
