Mystisk Tuva i misslyckad röra
FILMEN- Men Tuva Novotny är ju alltid bra, säger en vän förvånat när jag nämner att jag nyss sett en ganska usel dansk film. Det uttalandet förföljer mig någon dag innan det slår mig; nej, det är hon inte. Det märks dock inte i den här danska trillern där allt och alla runt omkring henne är så mycket sämre, men mer om det längre ned.
Tuva Novotnys Renée inleder en romans med författaren Tom, trots att han är gift. Därefter går det fort. Tom skiljer sig, gifter sig med Renée och flyttar ut på landet. Efter den inledande tiden i lycka börjar dock sprickor uppstå i fasaden samtidigt som ett par män från trakten börjar förfölja dem.
Mer komplicerad än så är inte handlingen i filmen men dessvärre har man inte insett detta utan krånglat till både klippning, regi och manus. Första delen av filmen är klippt i ett högt tempo, alldeles för högt då flytet tappas bort liksom möjligheten till förklaring till varför karaktärerna säger och gör som de gör. Det blir mer som scener som staplas på varandra utan att bindas ihop av något mer än tiden som förflyter.
Vi får veta att Renée är tänd på Tom, men inte någon djupare insikt i vad som driver henne att erövra den här gifta mannen. Att Tom genomgår någon slags livskris kan man förstås gissa sig till men en djupare förklaring till det ges inte heller till tittaren.
Och så där fortsätter det. Visserligen lugnar klippningen ned sig lite mot slutet, men inte mycket. När bondtölparna, som för övrigt är tagna direkt från handboken om klichéer, börjar härja med dem går tankarna lite till "Den sista färden" utan att regissören Torben Bech kommer ens i närheten av att återskapa den mardrömslika stämningen som fanns i den filmen.
Genom allt detta ser jag Tuva Novotnys karaktär gå omkring och le lite mystiskt och säga saker utan att jag blir ett dugg klokare på henne. Faktum är att ingen av karaktärerna engagerar och då är det förstås oerhört svårt att skapa spänning.
Lägg därtill att upplösningen har gjorts lite djup och svårtolkad, nästan lite David Lynch-lik. Har allt varit en bok? Har hela filmen pågått i Toms huvud? Eller är det bara sista tjugo minuterna? Eller är allt jag sett i själva verket Renées novell som Tom vägrat läsa genom hela filmen. Ja, som ni förstår är det här en väldigt misslyckad röra.
Tuva Novotnys Renée inleder en romans med författaren Tom, trots att han är gift. Därefter går det fort. Tom skiljer sig, gifter sig med Renée och flyttar ut på landet. Efter den inledande tiden i lycka börjar dock sprickor uppstå i fasaden samtidigt som ett par män från trakten börjar förfölja dem.
Mer komplicerad än så är inte handlingen i filmen men dessvärre har man inte insett detta utan krånglat till både klippning, regi och manus. Första delen av filmen är klippt i ett högt tempo, alldeles för högt då flytet tappas bort liksom möjligheten till förklaring till varför karaktärerna säger och gör som de gör. Det blir mer som scener som staplas på varandra utan att bindas ihop av något mer än tiden som förflyter.
Vi får veta att Renée är tänd på Tom, men inte någon djupare insikt i vad som driver henne att erövra den här gifta mannen. Att Tom genomgår någon slags livskris kan man förstås gissa sig till men en djupare förklaring till det ges inte heller till tittaren.
Och så där fortsätter det. Visserligen lugnar klippningen ned sig lite mot slutet, men inte mycket. När bondtölparna, som för övrigt är tagna direkt från handboken om klichéer, börjar härja med dem går tankarna lite till "Den sista färden" utan att regissören Torben Bech kommer ens i närheten av att återskapa den mardrömslika stämningen som fanns i den filmen.
Genom allt detta ser jag Tuva Novotnys karaktär gå omkring och le lite mystiskt och säga saker utan att jag blir ett dugg klokare på henne. Faktum är att ingen av karaktärerna engagerar och då är det förstås oerhört svårt att skapa spänning.
Lägg därtill att upplösningen har gjorts lite djup och svårtolkad, nästan lite David Lynch-lik. Har allt varit en bok? Har hela filmen pågått i Toms huvud? Eller är det bara sista tjugo minuterna? Eller är allt jag sett i själva verket Renées novell som Tom vägrat läsa genom hela filmen. Ja, som ni förstår är det här en väldigt misslyckad röra.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Tuva Novotny gör den här karaktären i nästan alla sina filmer. Hennes mystiska Mona-Lisa-leende gör att man lätt faller för henne, men hon lyckas sällan förmedla vem karaktären är genom detta.
2. Till den här filmen hade jag velat ha ett kommentarspår. Jag vill verkligen veta hur man har tänkt – med allt.
3. Torben Bech borde ha studerat exempelvis Stephen King för att se hur man konstruerar habila dubbelbottnade historier om författare som samtidigt är spännande eller otäcka.
2. Till den här filmen hade jag velat ha ett kommentarspår. Jag vill verkligen veta hur man har tänkt – med allt.
3. Torben Bech borde ha studerat exempelvis Stephen King för att se hur man konstruerar habila dubbelbottnade historier om författare som samtidigt är spännande eller otäcka.
THOMAS HELSING (2011-08-02)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA