Kuslig men långsam thriller från 1991
FILMENNågra år innan Richard Hobert drog i gång sitt "De sju dödssynderna"-projekt gjorde han ett antal produktioner för tv där den tredelade miniserien "Ålder okänd" var den sista innan han helt gick över till biograferna. Jag såg den när den visades och kom ihåg den som en rätt kuslig sak, och det kvarstår den som 20 år senare.
Sven-Bertil Taube spelar doktor Peter Wall som jobbar med att göra åldrandet så bra som möjligt, genom att försöka förhindra kroppen från att "gå sönder" in i det sista. En gammal kollega som Wall samarbetat med tidigare - ett samarbete som skar sig rejält - håller på och söker honom förgäves men när de slutligen pratar i telefon visar det sig att kollegan hamnat i en rejäl knipa där Wall är den enda som kan hjälpa honom.
Kollegan, Kurt Retke (Lars Humble), har med inspiration av jättesköldpaddornas långa livslängd tagit fram preparatet GDF som ska bromsa åldrandet. På sin klinik Retkeholm har han testat på sig själv, sina kollegor och på de prominenta gäster från näringslivet och underhållningsbraschen som vill bibehålla ungdomen lite extra. Men något har efter tre och halvt år utan problem gått fel för Retke som deformerad håller sig gömd och enbart kommunicerar genom ett högtalarsystem. Hans ålder har inte enbart bromsats upp, den har delvis vänt åt andra hållet och hans nuvarande ålder kan inte bestämmas - den är okänd.
Sättet Hobert gestaltar Retkes förvandling, när han enbart skymtar förbi som hastigast, är enkelt men oerhört effektivt och skräckinjagande. Ens egen fantasi fyller i luckorna och det blir en mycket hemsk bild.
Wall släpper sin egen forskning och rycker in efter bästa förmåga. Retkes forskning bygger på deras gemensamma arbete och därför måste Wall vara mest lämpad att ta över. Men han går bet och vill ge upp. Då avslöjar Retke att han har en hållhake på Wall som gör att han inte kan ge upp, och Wall tvingas kalla in experthjälp från utlandet för att lösa gåtan innan det är för sent. Fler av gästerna har börjat visa samma symptom som Retke så tiden är oerhört knapp.
Miniserien blir en anings utdragen och långsam när man ser de tre avsnitten i följd. Den fungerade nog bättre utspridd över tre veckor så man fick suga lite på historien mellan varven. Den är stundtals lite komplicerad att hänga med i, trots att de flesta förklarar sina teorier och forskningar med pedagogiska och metaforiska bilder (en haj eller en racerbil till exempel). I grund och botten handlar det om genetisk forskning och dessutom på fyra olika språk, så det är en hel del att hålla koll på.
Jag gillar serien fortfarande. En ganska unik och otäck historia som lämnade ett oförglömligt minne när den gick. Bara av att se titeln kunde jag komma ihåg en lite kuslig detalj om en graviditet i serien, som vid första titten gav mig kalla kårar.
Sven-Bertil Taube är stabil i huvudrollen. Säker och trovärdig. Harriet Andersson och Eva-Britt Strandberg spelar några av de framträdande kvinnliga rollerna och Hobert-bekanta Sven Lindberg och Göran Stangertz är också med där den sistnämnda spelar en liten men mycket sliskig roll.
Ett kärt och otäckt återseende.
Sven-Bertil Taube spelar doktor Peter Wall som jobbar med att göra åldrandet så bra som möjligt, genom att försöka förhindra kroppen från att "gå sönder" in i det sista. En gammal kollega som Wall samarbetat med tidigare - ett samarbete som skar sig rejält - håller på och söker honom förgäves men när de slutligen pratar i telefon visar det sig att kollegan hamnat i en rejäl knipa där Wall är den enda som kan hjälpa honom.
Kollegan, Kurt Retke (Lars Humble), har med inspiration av jättesköldpaddornas långa livslängd tagit fram preparatet GDF som ska bromsa åldrandet. På sin klinik Retkeholm har han testat på sig själv, sina kollegor och på de prominenta gäster från näringslivet och underhållningsbraschen som vill bibehålla ungdomen lite extra. Men något har efter tre och halvt år utan problem gått fel för Retke som deformerad håller sig gömd och enbart kommunicerar genom ett högtalarsystem. Hans ålder har inte enbart bromsats upp, den har delvis vänt åt andra hållet och hans nuvarande ålder kan inte bestämmas - den är okänd.
Sättet Hobert gestaltar Retkes förvandling, när han enbart skymtar förbi som hastigast, är enkelt men oerhört effektivt och skräckinjagande. Ens egen fantasi fyller i luckorna och det blir en mycket hemsk bild.
Wall släpper sin egen forskning och rycker in efter bästa förmåga. Retkes forskning bygger på deras gemensamma arbete och därför måste Wall vara mest lämpad att ta över. Men han går bet och vill ge upp. Då avslöjar Retke att han har en hållhake på Wall som gör att han inte kan ge upp, och Wall tvingas kalla in experthjälp från utlandet för att lösa gåtan innan det är för sent. Fler av gästerna har börjat visa samma symptom som Retke så tiden är oerhört knapp.
Miniserien blir en anings utdragen och långsam när man ser de tre avsnitten i följd. Den fungerade nog bättre utspridd över tre veckor så man fick suga lite på historien mellan varven. Den är stundtals lite komplicerad att hänga med i, trots att de flesta förklarar sina teorier och forskningar med pedagogiska och metaforiska bilder (en haj eller en racerbil till exempel). I grund och botten handlar det om genetisk forskning och dessutom på fyra olika språk, så det är en hel del att hålla koll på.
Jag gillar serien fortfarande. En ganska unik och otäck historia som lämnade ett oförglömligt minne när den gick. Bara av att se titeln kunde jag komma ihåg en lite kuslig detalj om en graviditet i serien, som vid första titten gav mig kalla kårar.
Sven-Bertil Taube är stabil i huvudrollen. Säker och trovärdig. Harriet Andersson och Eva-Britt Strandberg spelar några av de framträdande kvinnliga rollerna och Hobert-bekanta Sven Lindberg och Göran Stangertz är också med där den sistnämnda spelar en liten men mycket sliskig roll.
Ett kärt och otäckt återseende.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. När produktionen gjordes betydde "bärbar telefon" en helt vanlig telefon med en jädra lång telefonsladd så man kunde gå runt med den i lägenheten.
2. När produktionen gjordes hade svenska skådespelare inga som helst problem med att visa sig nakna så här kan man se Sven-Bertil Taube spritt spångande om än med rumpan mot kameran.
3. När produktionen gjordes satte man föredömligt detaljerade men ändå konkreta summeringar av historien i avsnitten efter det första så att spellängden ökade med fem minuter per avsnitt.
2. När produktionen gjordes hade svenska skådespelare inga som helst problem med att visa sig nakna så här kan man se Sven-Bertil Taube spritt spångande om än med rumpan mot kameran.
3. När produktionen gjordes satte man föredömligt detaljerade men ändå konkreta summeringar av historien i avsnitten efter det första så att spellängden ökade med fem minuter per avsnitt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sven-Bertil Taube (7)
Sven-Bertil Taube (7)
