Kärlek och svek i gripande norskt drama
FILMENDet är med ett lätt men konstant närvarande illamående som jag tittar på den norska filmen "Engelen" där Gunilla Röör och Maria Bonnevie spelar en trasig mor och dotter. Filmen är en i raden som visar att det inte finns något positivt med narkotika eller alkoholism och hur många barn som varje dag far illa på grund av dessa två skitgrejer.
"Engelen" handlar om Lea (Bonnevie) som mister sin pappa i sjukdom när hon är barn. Kvar blir Lea tillsammans med sin mamma som spelas av Gunilla Röör. Efter pappans död flyttar Ole (Antti Reini) in som är mammans gamla kärlek. Ganska snart byts Leas trygga tillvaro ut mot en uppväxt i misär. Misshandel, alkohol och två vuxna som helt enkelt glömmer bort Lea blir till vardag. Lea växer upp i en mer eller mindre osynlig tillvaro och som vuxen är hon heroinmissbrukare och med en egen dotter.
Det här är en genomgående jobbig film. Det är inte så att jag varken gråter eller vill stänga av. Men rakt igenom genomsyras man av det där illamåendet. Allt känns bara så sorgligt och att behöva se hur ett barns hela framtid kan förstöras av att vuxna inte kan bete sig gör givetvis väldigt ont i hjärtat. Det är en bra skildring av något hemskt och efteråt framträder en tomhet.
Man har lyckats bra med castingen av Lea som barn och tonåring. Det finns drag hos båda tjejerna som man sedan finner i Bonnevie och det gör det hela mer speciellt. Bonnevies insats i filmen är mycket bra. Naket, ärligt och på riktigt. Gunilla Röörs insats som den nertryckta mamman som hjälper alla andra utom sig själv är även den obehagligt bra. De båda delar ut ett slag i magen med sitt skådespel. Trots stunder med väldigt lite dialog är det inget som saknas, det behövs liksom inte då handlingar, minspel och bilder säger allt.
"Engelen" handlar om Lea (Bonnevie) som mister sin pappa i sjukdom när hon är barn. Kvar blir Lea tillsammans med sin mamma som spelas av Gunilla Röör. Efter pappans död flyttar Ole (Antti Reini) in som är mammans gamla kärlek. Ganska snart byts Leas trygga tillvaro ut mot en uppväxt i misär. Misshandel, alkohol och två vuxna som helt enkelt glömmer bort Lea blir till vardag. Lea växer upp i en mer eller mindre osynlig tillvaro och som vuxen är hon heroinmissbrukare och med en egen dotter.
Det här är en genomgående jobbig film. Det är inte så att jag varken gråter eller vill stänga av. Men rakt igenom genomsyras man av det där illamåendet. Allt känns bara så sorgligt och att behöva se hur ett barns hela framtid kan förstöras av att vuxna inte kan bete sig gör givetvis väldigt ont i hjärtat. Det är en bra skildring av något hemskt och efteråt framträder en tomhet.
Man har lyckats bra med castingen av Lea som barn och tonåring. Det finns drag hos båda tjejerna som man sedan finner i Bonnevie och det gör det hela mer speciellt. Bonnevies insats i filmen är mycket bra. Naket, ärligt och på riktigt. Gunilla Röörs insats som den nertryckta mamman som hjälper alla andra utom sig själv är även den obehagligt bra. De båda delar ut ett slag i magen med sitt skådespel. Trots stunder med väldigt lite dialog är det inget som saknas, det behövs liksom inte då handlingar, minspel och bilder säger allt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen var Norges Oscarsbidrag 2010.
2. Om man väljer svensk text på filmen, som är den enda textningen som finns, så textas bara norskan och inte när det pratas svenska eller finlandssvenska.
3. Filmen vann publikens pris på Göteborgs Film Festvial år 2010.
2. Om man väljer svensk text på filmen, som är den enda textningen som finns, så textas bara norskan och inte när det pratas svenska eller finlandssvenska.
3. Filmen vann publikens pris på Göteborgs Film Festvial år 2010.
MARIA EREMO (2011-04-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lena Endre (27)
Lena Endre (27)
