Jakten på den försvunna släkten
FILMENNär tvillingparet Simon (Maxim Gaudette) och Jeannes (Mélissa Désormeaux-Poulin) mamma Nawal (Lubna Azabal) dör till följd av en stroke får de vara med om en kryptisk testamentsuppläsning. Mamman ställer krav på en oortodox begravning i en omärkt grav tills tvillingarna uppfyllt var sitt uppdrag. Först då kan graven märkas upp.
Simon är den som reagerar sämst på detta önskemål. Nawal har uppenbart inte varit en bra mor och han uppfattar detta som ännu en brist hos henne, speciellt som hans uppdrag är att hitta en bror han aldrig hört talas om. Jeanne ska å sin tur hitta deras far som de fått höra dött i kriget. Notarien Jean Lebel (Rémy Girard) menar att man inte skämtar i ett testamente, så både brodern och fadern existerar. Jeanne reser från Kanada till det icke namngivna Mellanösternland mamman föddes i och börjar från utgångspunkten, den by i södern där hon växte upp, men längs med resan uppdagas hemligheter om mamman som varken hon eller hennes bror hade någon aning om. Vem var Nawal egentligen?
Den biten får vi som tittare ta del av i en rad tillbakablickar som återger hur Nawal drog skam över sin familj, hur brodern föddes, tatuerades på hälen och togs ifrån henne och hur hon sedermera hamnade mitt i kriget med alla dess konsekvenser.
Mer vill jag inte säga då historien har många oväntade vändningar som bör upplevas och inte läsas. Filmen bygger på en pjäs och har med regissören och manusförfattaren Denis Villeneuves hjälp blivit en prisbelönt historia, och det är en gripande och minst sagt annorlunda film vi har att göra med. Som ni kan se på omslaget uppe till höger är det bokstavligen täckt av positiva citat och toppbetyg och nog är det en bra film. Framför allt annorlunda. Jag kan inte dra mig till minnes att jag sett en film med en sådan oförutsägbar historia tidigare.
Jag har svårt att föreställa mig hur historien har berättats i pjäsform, men nu vet jag i alla fall hur den berättats som en film. Det vill säga på ett spännande och annorlunda vis.
Simon är den som reagerar sämst på detta önskemål. Nawal har uppenbart inte varit en bra mor och han uppfattar detta som ännu en brist hos henne, speciellt som hans uppdrag är att hitta en bror han aldrig hört talas om. Jeanne ska å sin tur hitta deras far som de fått höra dött i kriget. Notarien Jean Lebel (Rémy Girard) menar att man inte skämtar i ett testamente, så både brodern och fadern existerar. Jeanne reser från Kanada till det icke namngivna Mellanösternland mamman föddes i och börjar från utgångspunkten, den by i södern där hon växte upp, men längs med resan uppdagas hemligheter om mamman som varken hon eller hennes bror hade någon aning om. Vem var Nawal egentligen?
Den biten får vi som tittare ta del av i en rad tillbakablickar som återger hur Nawal drog skam över sin familj, hur brodern föddes, tatuerades på hälen och togs ifrån henne och hur hon sedermera hamnade mitt i kriget med alla dess konsekvenser.
Mer vill jag inte säga då historien har många oväntade vändningar som bör upplevas och inte läsas. Filmen bygger på en pjäs och har med regissören och manusförfattaren Denis Villeneuves hjälp blivit en prisbelönt historia, och det är en gripande och minst sagt annorlunda film vi har att göra med. Som ni kan se på omslaget uppe till höger är det bokstavligen täckt av positiva citat och toppbetyg och nog är det en bra film. Framför allt annorlunda. Jag kan inte dra mig till minnes att jag sett en film med en sådan oförutsägbar historia tidigare.
Jag har svårt att föreställa mig hur historien har berättats i pjäsform, men nu vet jag i alla fall hur den berättats som en film. Det vill säga på ett spännande och annorlunda vis.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen är ungefär trekvart lång och skildrar inspelningen som flugan på väggen, men med undantaget att flugan skildrar människorna och verkligheten också. Med det menar jag att många av de som medverkar i filmen, i mindre roller eller som statister, har varit med om mycket av det som skildras i den.
Filmen har använt sig av Jordanien som inspelningsplats och det är land som tagit emot många flyktingar från de krigshärjade grannländerna och det är uppenbart att fiktionen speglar verkligheten i det här fallet. Det tas även upp frågor och tankar om familj och heder, något som också har stor roll i historien.
Precis som filmen, en annorlunda bakomfilm, i alla fall till sitt innehåll.
Filmen har använt sig av Jordanien som inspelningsplats och det är land som tagit emot många flyktingar från de krigshärjade grannländerna och det är uppenbart att fiktionen speglar verkligheten i det här fallet. Det tas även upp frågor och tankar om familj och heder, något som också har stor roll i historien.
Precis som filmen, en annorlunda bakomfilm, i alla fall till sitt innehåll.
TRE SAKER
1. Filmen var Kanadas Oscarsbidrag 2011 i kategorin Bästa utländska film, där Susanne Biers "Hämnden" vann statyetten. De övriga nominerade var "Outside the Law", "Biutiful" och "Dogtooth".
2. Ett par låtar av Radiohead spelas lite halvt oväntat i filmen, men passar in alldeles ypperligt.
3. Och apropå musik - i eftertexterna finns följande meddelande från regissören Denis Villeneuve: "M. Leonard Cohen, I need your help. Please call me as soon as you can."
2. Ett par låtar av Radiohead spelas lite halvt oväntat i filmen, men passar in alldeles ypperligt.
3. Och apropå musik - i eftertexterna finns följande meddelande från regissören Denis Villeneuve: "M. Leonard Cohen, I need your help. Please call me as soon as you can."
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lubna Azabal (2)
Lubna Azabal (2)
