Mannen som inte kunde älska
FILMENJag har inget emot filmer som experimenterar med konstnärlig frihet och de gängse ramarna för hur en film bör konstrueras. "Casanovas" inledande samlagsscen är till exempel mer av en koreograferad dans än en sexscen. Men i Fellinis "Casanova" blir det ibland lite för mycket av det konstnärliga för min smak. Stundtals är det mer en blandning av teater och målad konst än vad det är en film. Men ser man det två och en halv timme långa spektaklet ur det ljuset är det dock hyfsat intressant.
I mångt och mycket används teaterkulisser och man har inte gjort några ansträngningar för att dölja det. Det böljande havet är i själva verket svarta sopsäckar och såväl ljud som andra effekter är väldigt enkelt gjorda. Filmens estetik och orealistiska scenografi för ibland tankarna till det mer moderna Dogma-konceptet. Filmens svulstigaste scener där gräddan av Europas adel festar påminner däremot om "Caligula" och det är inte utan att man känner en viss avsmak där jag sitter i filmsoffan.
Giacomo Casanovas dekadenta resa genom Europa präglas av intellektuella middagar och heta kärleksmöten. Genom allt framhärdar Casanova att det är kärlek som driver honom men allt eftersom tiden går blir det allt mer tydligt att han är mer av en kärlekslös maskin. Detta symboliseras fint av den mekaniska fågel som finns med i flera av samlagsscenerna.
Överlag så har det mesta man ser i filmen symboliska budskap. De svarta sopsäckarna jag nämnde längre upp skulle enligt Fellini själv symbolisera hur plastigt och konstlat Casanovas liv var. Och det budskapet lyckas Fellini ge filmen igenom. I slutet sitter den åldrade Casanova och förtvivlas över livet som runnit ifrån honom. Det är ganska passande att han till slut finner kärlek och frid i drömmen om en mekanisk docka.
I mångt och mycket används teaterkulisser och man har inte gjort några ansträngningar för att dölja det. Det böljande havet är i själva verket svarta sopsäckar och såväl ljud som andra effekter är väldigt enkelt gjorda. Filmens estetik och orealistiska scenografi för ibland tankarna till det mer moderna Dogma-konceptet. Filmens svulstigaste scener där gräddan av Europas adel festar påminner däremot om "Caligula" och det är inte utan att man känner en viss avsmak där jag sitter i filmsoffan.
Giacomo Casanovas dekadenta resa genom Europa präglas av intellektuella middagar och heta kärleksmöten. Genom allt framhärdar Casanova att det är kärlek som driver honom men allt eftersom tiden går blir det allt mer tydligt att han är mer av en kärlekslös maskin. Detta symboliseras fint av den mekaniska fågel som finns med i flera av samlagsscenerna.
Överlag så har det mesta man ser i filmen symboliska budskap. De svarta sopsäckarna jag nämnde längre upp skulle enligt Fellini själv symbolisera hur plastigt och konstlat Casanovas liv var. Och det budskapet lyckas Fellini ge filmen igenom. I slutet sitter den åldrade Casanova och förtvivlas över livet som runnit ifrån honom. Det är ganska passande att han till slut finner kärlek och frid i drömmen om en mekanisk docka.
EXTRAMATERIALET
Inte mycket. Ett stillbildsgalleri med scener från filmen och några trailers för andra filmer.
TRE SAKER
1. I slutet av filmen är det en åldrad Casanova vi ser. Man har lyckats kusligt bra med sminkningen då Donald Sutherland är förbluffande lik sig själv som 20-25 år äldre person.
2. Distributörerna ville ha Robert Redford i huvudrollen men Fellini totalvägrade. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om han hade varit ett fantastiskt eller katastrofalt val.
3. Fellini tyckte länge att Casanova var en avskyvärd, ja rent av ond, man ända tills han filmade en scen med Casanova och en nunna. Det var först då han började sympatisera med Casanovas oförmåga att älska. Därför skrev han om slutet på filmen för att ge den gamle Casanova en värdigare avslutning.
2. Distributörerna ville ha Robert Redford i huvudrollen men Fellini totalvägrade. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om han hade varit ett fantastiskt eller katastrofalt val.
3. Fellini tyckte länge att Casanova var en avskyvärd, ja rent av ond, man ända tills han filmade en scen med Casanova och en nunna. Det var först då han började sympatisera med Casanovas oförmåga att älska. Därför skrev han om slutet på filmen för att ge den gamle Casanova en värdigare avslutning.
THOMAS HELSING (2012-05-27)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Donald Sutherland (13)
Donald Sutherland (13)
