Världens bästa porrfilm
FILMEN"Caligula" från 1979 är en unik film. Det är den enda existerande storbudgetfilmen med Hollywood-stjärnor i rollerna att inkludera scener av hårdporr i handlingen. Bara att lyckas få en sådan film gjord är en enorm bedrift, och man kan därför bortse från vissa små skavanker, som en obegriplig handling och ett överlag ganska dåligt slutresultat.
Produktionen av "Caligula" var besvärlig och kantad av meningsskiljaktigheter och fiendeskap mellan upphovsmännen. Manus skrevs av Gore Vidal (erkänd manusförfattare som hade de modesta ambitionerna att kalla filmen "Gore Vidal's Caligula"), och som regissör anlitades italienaren Tinto Brass, som nyligen fått en stor hit med nazibordelldramat "Salon Kitty".
Vidal och Brass började snart bråka om hur filmen borde göras, och inte blev situationen lättare av att producenten tillika Penthouse-grundaren Bob Guccione tyckte det var lämpligt att i smyg filma lite explicita porrscener för att piffa upp filmen. För att göra en lång historia kort slutade det med att både Vidal och Brass tog avstånd från filmen, den förre på grund av alla ändringar i hans manus och den senare för att han blev utelåst från redigeringsrummet av producenterna. Stämningarna och rättsprocesserna haglade, men ur allt detta kaos lyckades de kvarvarande inblandade åtminstone färdigställa filmen.
Det är inte svårt att förstå varför "Caligula" blev en långt ifrån lysande film. Istället för att låta en vision styra blev hela projektet en kompromiss mellan stora egon, och tappade därför totalt riktning och klarhet. Detta är mycket tydligt i filmen, vars handling ständigt växlar mellan drama, komedi och porr, utan att helt lyckas med något av elementen.
I huvudrollen ser vi Malcolm McDowell, och han är onekligen väldigt kul som Caligula. Han fångar excentriteten och grymheten hos en diktator som ser makten främst som ett sätt att främja sina egna lustar och böjelser. Den mesta av humorn kommer ur hans absurda sätt att styra kejsardömet, som när han gör sin favorithäst till medlem av senaten.
Helen Mirren som hans fru Caesonia är också bra, men hennes karaktär gör inte så mycket mer än att bete sig udda och hysteriskt.
Tyvärr grumlas karaktärsutvecklingen av handlingens otydlighet. Detta beror säkert till stor del på att många scener kastades om kronologiskt eller skippades helt i klipprummet, och som åskådare är det omöjligt att förstå vad som motiverar förändringarna i kejsarens psyke. Detta medför även att det är så gott som omöjligt att känslomässigt investera något i någon av karaktärerna. Tempo och struktur tar också skada av oredan.
"Caligula" innehåller flera imponerande och massiva scenbyggen, men trots detta känns filmen lite billig. Jag skyller detta på att man knappt inkluderat några exteriörsscener i handlingen, och antikens Rom kommer därför aldrig till liv. Märkligt, då filmen faktiskt är inspelad där. Men vissa delar är visuellt häftiga, särskilt den där "förrädare" avrättas medelst halshuggning av en gigantisk dödsmaskin.
Hur är då det pornografiska innehållet? Jo, det är pang på rödbetan med exponerade genitalier och ejakulerande penisar i de mest avslöjade scenerna. Två avsnitt är som lyfta direkt ur en porrfilm, då handlingen avstannar för att bara exponera nakna kroppar och samlag i flera minuter.
Rent krasst skulle man kunna avfärda "Caligula" som en porrfilm, men det måste i så fall vara den bästa porrfilm som någonsin gjorts. Man skulle nämligen kunna klippa bort dessa inslag (vilket jag antar att man gjort i de censurerade versionerna av filmen) och ändå ha en sevärd och underhållande film kvar.
För trots alla skavanker finns här kvaliteter som gör att filmen aldrig blir direkt tråkig att se. Handlingen, som följer Caligula från övertagandet av riket från hans farfar Tiberius (Peter O'Toole) fram till hans död som resultat av en komplott fyra år senare, är som sagt obegriplig rent orsaksmässigt, men ändå engagerande. Han ligger med sin syster, våldtar både kvinnor och män, och avrättar folk och fä för minsta skitsak. Man undrar hela tiden hur långt galningen kan gå med sina upptåg, och en pervers fascination för denne halvt historiske, halvt mytiske figur uppstår.
McDowell är sålunda nyckeln till att filmen i någon mening ändå fungerar. Hade huvudrollen gjorts av en mindre karismatisk skådespelare hade filmen rasat ihop som ett korthus. "Caligula" är inte en bra film. Men den är underhållande och dessutom den enda i sitt slag.
Produktionen av "Caligula" var besvärlig och kantad av meningsskiljaktigheter och fiendeskap mellan upphovsmännen. Manus skrevs av Gore Vidal (erkänd manusförfattare som hade de modesta ambitionerna att kalla filmen "Gore Vidal's Caligula"), och som regissör anlitades italienaren Tinto Brass, som nyligen fått en stor hit med nazibordelldramat "Salon Kitty".
Vidal och Brass började snart bråka om hur filmen borde göras, och inte blev situationen lättare av att producenten tillika Penthouse-grundaren Bob Guccione tyckte det var lämpligt att i smyg filma lite explicita porrscener för att piffa upp filmen. För att göra en lång historia kort slutade det med att både Vidal och Brass tog avstånd från filmen, den förre på grund av alla ändringar i hans manus och den senare för att han blev utelåst från redigeringsrummet av producenterna. Stämningarna och rättsprocesserna haglade, men ur allt detta kaos lyckades de kvarvarande inblandade åtminstone färdigställa filmen.
Det är inte svårt att förstå varför "Caligula" blev en långt ifrån lysande film. Istället för att låta en vision styra blev hela projektet en kompromiss mellan stora egon, och tappade därför totalt riktning och klarhet. Detta är mycket tydligt i filmen, vars handling ständigt växlar mellan drama, komedi och porr, utan att helt lyckas med något av elementen.
I huvudrollen ser vi Malcolm McDowell, och han är onekligen väldigt kul som Caligula. Han fångar excentriteten och grymheten hos en diktator som ser makten främst som ett sätt att främja sina egna lustar och böjelser. Den mesta av humorn kommer ur hans absurda sätt att styra kejsardömet, som när han gör sin favorithäst till medlem av senaten.
Helen Mirren som hans fru Caesonia är också bra, men hennes karaktär gör inte så mycket mer än att bete sig udda och hysteriskt.
Tyvärr grumlas karaktärsutvecklingen av handlingens otydlighet. Detta beror säkert till stor del på att många scener kastades om kronologiskt eller skippades helt i klipprummet, och som åskådare är det omöjligt att förstå vad som motiverar förändringarna i kejsarens psyke. Detta medför även att det är så gott som omöjligt att känslomässigt investera något i någon av karaktärerna. Tempo och struktur tar också skada av oredan.
"Caligula" innehåller flera imponerande och massiva scenbyggen, men trots detta känns filmen lite billig. Jag skyller detta på att man knappt inkluderat några exteriörsscener i handlingen, och antikens Rom kommer därför aldrig till liv. Märkligt, då filmen faktiskt är inspelad där. Men vissa delar är visuellt häftiga, särskilt den där "förrädare" avrättas medelst halshuggning av en gigantisk dödsmaskin.
Hur är då det pornografiska innehållet? Jo, det är pang på rödbetan med exponerade genitalier och ejakulerande penisar i de mest avslöjade scenerna. Två avsnitt är som lyfta direkt ur en porrfilm, då handlingen avstannar för att bara exponera nakna kroppar och samlag i flera minuter.
Rent krasst skulle man kunna avfärda "Caligula" som en porrfilm, men det måste i så fall vara den bästa porrfilm som någonsin gjorts. Man skulle nämligen kunna klippa bort dessa inslag (vilket jag antar att man gjort i de censurerade versionerna av filmen) och ändå ha en sevärd och underhållande film kvar.
För trots alla skavanker finns här kvaliteter som gör att filmen aldrig blir direkt tråkig att se. Handlingen, som följer Caligula från övertagandet av riket från hans farfar Tiberius (Peter O'Toole) fram till hans död som resultat av en komplott fyra år senare, är som sagt obegriplig rent orsaksmässigt, men ändå engagerande. Han ligger med sin syster, våldtar både kvinnor och män, och avrättar folk och fä för minsta skitsak. Man undrar hela tiden hur långt galningen kan gå med sina upptåg, och en pervers fascination för denne halvt historiske, halvt mytiske figur uppstår.
McDowell är sålunda nyckeln till att filmen i någon mening ändå fungerar. Hade huvudrollen gjorts av en mindre karismatisk skådespelare hade filmen rasat ihop som ett korthus. "Caligula" är inte en bra film. Men den är underhållande och dessutom den enda i sitt slag.
EXTRAMATERIALET
Detta är en maffig och snygg utgåva om tre skivor. Skiva ett innehåller den ocensurerade versionen inklusive ett par trailers för filmen, och på den andra skivan återfinns en "pre-release version", som man grävt upp ur Penthouse-arkiven, pusslat ihop och finputsat. På grund av tidsfaktorn har jag inte haft någon möjlighet att ta del av denna version. Inte heller har jag haft tid med de tre kommentarspår som finns här.
På skiva tre är det dags för intervjuer och dokumentärer. Exploitation-stjärnan John Steiner, som i filmen spelar rådgivaren Longinus intervjuas, och det gör även Lori Wagner, en Penthouse pet som egentligen inte var mer än en statist. Hon har dock en del i en lång lesbisk sexscen i filmen och både hon och Steiner har intressanta saker att berätta om sin medverkan i produktionen.
Man har också förhört Tinto Brass, som på ett övergripande och förklarande sätt förtäljer historien om hur han involverades i och exkluderades ur "Caligula".
En timslång kontemporär dokumentär finns med. Den sportar en MÖRK berättarröst, intervjuer och klipp ur filmen. Inte lika intressant som de nyare utfrågningarna. Inkluderas gör även ett stort antal borttagna scener och oanvänt material.
Man kan inte begära mycket mer när det kommer till extramaterial. Detta är en förträfflig utgåva av filmen, och ett givet köp för fans och samlare.
På skiva tre är det dags för intervjuer och dokumentärer. Exploitation-stjärnan John Steiner, som i filmen spelar rådgivaren Longinus intervjuas, och det gör även Lori Wagner, en Penthouse pet som egentligen inte var mer än en statist. Hon har dock en del i en lång lesbisk sexscen i filmen och både hon och Steiner har intressanta saker att berätta om sin medverkan i produktionen.
Man har också förhört Tinto Brass, som på ett övergripande och förklarande sätt förtäljer historien om hur han involverades i och exkluderades ur "Caligula".
En timslång kontemporär dokumentär finns med. Den sportar en MÖRK berättarröst, intervjuer och klipp ur filmen. Inte lika intressant som de nyare utfrågningarna. Inkluderas gör även ett stort antal borttagna scener och oanvänt material.
Man kan inte begära mycket mer när det kommer till extramaterial. Detta är en förträfflig utgåva av filmen, och ett givet köp för fans och samlare.
TRE SAKER
1. Malcolm McDowell går filmen igenom runt i de mest anskrämliga kostymer jag någonsin sätt. Antingen bär han en exponerande miniskirt eller också någon halvgenomskinlig kreation som får honom att likna en transvestit. På något sätt adderar detta bara till hans rolltolkning.
2. Lori Wagner berättar i extramaterialet öppenhjärtigt om hur hon som ung och naiv trodde att filmens vågade sexscener skulle leda henne till stjärnstatus och berömmelse. På 90-talet spelade hon mot både Ron Jeremy och John Wayne Bobbit (mannen som blev känd för att hans fru skar av honom penisen) i porrullen "Frankenpenis".
3. För musiksoundtracket i filmen har man använt klassisk musik. Den passar någorlunda med stämningen, men är ju i grund och botten en ren anakronism.
2. Lori Wagner berättar i extramaterialet öppenhjärtigt om hur hon som ung och naiv trodde att filmens vågade sexscener skulle leda henne till stjärnstatus och berömmelse. På 90-talet spelade hon mot både Ron Jeremy och John Wayne Bobbit (mannen som blev känd för att hans fru skar av honom penisen) i porrullen "Frankenpenis".
3. För musiksoundtracket i filmen har man använt klassisk musik. Den passar någorlunda med stämningen, men är ju i grund och botten en ren anakronism.
JOEL FORNBRANT (2008-11-08)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Malcolm McDowell (12)
Malcolm McDowell (12)
