Inlindad skräck
FILMENTrots att "The Mummy" gjordes året efter "Frankenstein" hade Boris Karloff hunnit göra ytterligare åtta roller mellan filmerna. På 30-talet gick det uppenbarligen undan, och Karloff hann vara med i inte mindre än 50 filmer under de tio åren.
Rollen som mumien Imhotep är i alla fall mycket minnesvärd, speciellt om man ställer den i direkt förhållande med Frankensteins monster. Åter igen handlar det om en kuslig figur, men på två helt olika sätt, och även inom filmen i sig på två olika vis. Karloff spelar den inlindade mumien under bara några minuter i inledningen av filmen, sen spelar han dess mänskliga gestalt som den skrynkliga men suggestivt otäcka Ardath Bey.
Men vi backar lite: 1922 hittar British Museum en namnlös grav under en utgrävning i Egypten, och den begravda mumien identifieras som Imhotep, en överstepräst som enligt alla tydliga tecken bestraffades och begravdes levande. I en låda finns vad som tros vara den mytomspunna Thots rulle vars text påstås väcka de döda till liv. En assisterande utgrävare kan inte hålla sig och läser texten och vips vaknar Imhotep till liv och utgrävaren blir vansinnig.
Tio år senare görs en ny utgrävning som till en början inte leder någonstans alls, tills den mystiska Ardath Bey visar upp ett fynd som skulle kunna vara något. Det visar sig vara graven till prinsessan Anckesenamon och utgrävningen blir en stor succé. Men Ardath Bey har sina egna avsikter, och vill väcka sin gamla förbjudna kärlek till liv.
De flesta av de gamla skräckfilmerna har gjorts många gånger om, och de som sett "Mumien" (1999) känner förhoppningsvis igen delar av plotten. Den här originalhistorien känns som ett synopsis till 1999-filmen som jag personligen håller väldigt varmt om hjärtat. Hela den egyptiska mytologin är väldigt tilltalande, och även om man inte haft möjlighet att ta ut svängarna i den här filmen är ändå den egyptiska känslan närvarande.
Precis som andra 30-talsskräckisar är filmen inte speciellt skrämmande och lite segt utdragen. Jag kommer på mig själv att sakna stämningshöjade musik i de mest spännande partierna. Dock så gillar jag filmen, och speciellt Karloff är oerhört karismatisk i sin egyptiska gestalt. Här visar han upp betydligt mer av sitt skådespel än när han vankade runt som tyst monster året innan.
Rollen som mumien Imhotep är i alla fall mycket minnesvärd, speciellt om man ställer den i direkt förhållande med Frankensteins monster. Åter igen handlar det om en kuslig figur, men på två helt olika sätt, och även inom filmen i sig på två olika vis. Karloff spelar den inlindade mumien under bara några minuter i inledningen av filmen, sen spelar han dess mänskliga gestalt som den skrynkliga men suggestivt otäcka Ardath Bey.
Men vi backar lite: 1922 hittar British Museum en namnlös grav under en utgrävning i Egypten, och den begravda mumien identifieras som Imhotep, en överstepräst som enligt alla tydliga tecken bestraffades och begravdes levande. I en låda finns vad som tros vara den mytomspunna Thots rulle vars text påstås väcka de döda till liv. En assisterande utgrävare kan inte hålla sig och läser texten och vips vaknar Imhotep till liv och utgrävaren blir vansinnig.
Tio år senare görs en ny utgrävning som till en början inte leder någonstans alls, tills den mystiska Ardath Bey visar upp ett fynd som skulle kunna vara något. Det visar sig vara graven till prinsessan Anckesenamon och utgrävningen blir en stor succé. Men Ardath Bey har sina egna avsikter, och vill väcka sin gamla förbjudna kärlek till liv.
De flesta av de gamla skräckfilmerna har gjorts många gånger om, och de som sett "Mumien" (1999) känner förhoppningsvis igen delar av plotten. Den här originalhistorien känns som ett synopsis till 1999-filmen som jag personligen håller väldigt varmt om hjärtat. Hela den egyptiska mytologin är väldigt tilltalande, och även om man inte haft möjlighet att ta ut svängarna i den här filmen är ändå den egyptiska känslan närvarande.
Precis som andra 30-talsskräckisar är filmen inte speciellt skrämmande och lite segt utdragen. Jag kommer på mig själv att sakna stämningshöjade musik i de mest spännande partierna. Dock så gillar jag filmen, och speciellt Karloff är oerhört karismatisk i sin egyptiska gestalt. Här visar han upp betydligt mer av sitt skådespel än när han vankade runt som tyst monster året innan.
EXTRAMATERIALET
I den längre bakomfilmen "Mummy Dearest" avhandlas mumien som fenomen, och speciellt i Universals tappning. Karaktären återuppstod ett antal gånger innan den slutligen mötte sitt öde - precis som många av de andra Universal-monstren - i en sammandrabbning med komikerparet Abbott & Costello.
Nu återupplivades monstret dock runt 50 år senare till "Mumien" (1999) och dess uppföljare, vilket vi får veta lite om i "Unraveling the Legacy of The Mummy". Lustigt nog känns dessa filmer i dag mer daterade än originalfilmen, men så blir det väl när "ny" teknik används. Vad som var top-of-the-line för 10-15 år sedan, är uppenbarligen inte det i dag...
Filmen om make-up-gurun Jack Pierce är samma som på "The Wolf Man".
Ett tio minuter långt bildspel bjuder faktiskt på lite bilder som inte är med i filmen, och om man så vill finns även trailers till filmen och dess fyra uppföljare att titta på. Dessutom två kommentarspår.
Extramaterialets enda nyproducerade inslag är en kortare film om Universalgrundaren Carl Laemmle.
Nu återupplivades monstret dock runt 50 år senare till "Mumien" (1999) och dess uppföljare, vilket vi får veta lite om i "Unraveling the Legacy of The Mummy". Lustigt nog känns dessa filmer i dag mer daterade än originalfilmen, men så blir det väl när "ny" teknik används. Vad som var top-of-the-line för 10-15 år sedan, är uppenbarligen inte det i dag...
Filmen om make-up-gurun Jack Pierce är samma som på "The Wolf Man".
Ett tio minuter långt bildspel bjuder faktiskt på lite bilder som inte är med i filmen, och om man så vill finns även trailers till filmen och dess fyra uppföljare att titta på. Dessutom två kommentarspår.
Extramaterialets enda nyproducerade inslag är en kortare film om Universalgrundaren Carl Laemmle.
TRE SAKER
1. Trots den omfattande make-up:en som krävdes för att förvandla Boris Karloff till mumien, syns han väldigt lite i bild. Underutnyttjat lite, faktiskt. Jag minns från min barndom att detta irriterade mig något enormt. Man ville se mumien, inte en skrynklig farbror. I dag finner jag dock Ardath Bey betydligt mer spännande, även om jag saknar mer av mumien.
2. Som det konstateras i "Mummy Dearest"-bakomfilmen, finns det enorma likheter mellan "Dracula" (1931) och "The Mummy". Förklaringen ligger i att manusförfattaren John L. Balderston jobbade med båda filmerna och uppenbarligen lånade från sig själv.
3. Ursprungligen skrevs filmen inspirerad av den franska profeten/lurendrejaren Cagliostro som påstods ha levt i 3000 år. I och med att Egypten och British Museums fynd var i ropet, förvandlades Cagliostro till att bli en gammal överstepräst och mumie i stället.
2. Som det konstateras i "Mummy Dearest"-bakomfilmen, finns det enorma likheter mellan "Dracula" (1931) och "The Mummy". Förklaringen ligger i att manusförfattaren John L. Balderston jobbade med båda filmerna och uppenbarligen lånade från sig själv.
3. Ursprungligen skrevs filmen inspirerad av den franska profeten/lurendrejaren Cagliostro som påstods ha levt i 3000 år. I och med att Egypten och British Museums fynd var i ropet, förvandlades Cagliostro till att bli en gammal överstepräst och mumie i stället.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
