Svårt att blunda för likheterna
FILMENOmslaget menar att detta är "Sydkoreas dyraste film någonsin" men vad det faktiskt innebär vet jag inte, då jag inte hittat några budgetsiffror. Utöver en ganska fräck monsterdesign och bra animering kan jag inte riktigt se var pengarna tagit vägen. "Sector 7" är en lite väl uppenbar greenscreenfilm som inte kan mäta sig med de riktigt välgjorda filmerna. Det är dock långt ifrån någon katastrof utseendemässigt, men storyn har man sett tidigare.
Det är en sorts "Alien"-variant ombord en oljerigg. Ett litet team letar efter olja i Sektor 7 men stöter hela tiden på problem då borren helt enkelt inte vill borra längre när den nått ett visst djup. Tuffa Hae-jun, en av två tjejer i teamet, är frustrerad för hon vet att det ska finnas olja i sektorn. Hon drivs av rent personliga skäl då hennes pappa och farbror borrade här 25 år tidigare och pappan omkom under märkliga omständigheter.
Farbrorn dyker upp på nytt lagom till när order har lagts om att arbetet ska läggas ned, men av någon anledning vill han att de ska fortsätta och tar fullt ansvar. Då börjar problemen, för de har hittat något annat i vattnet, små gulliga fiskar som förvandlats till enorma monster som nu börjar rensa upp bland besättningen.
Det känns väl förstås inte som någon högoddsare att Hae-jun blir den sista levande... Det var ju så "Alien" slutade och varför svika ett vinnande koncept? Jag ska väl inte avfärda "Sector 7" som en total kopia, men det är svårt att blunda för likheterna. Det i kombination med en ganska ordentlig dos fånighet och det nästan traditionsmässiga sydkoreanska överspelet (tack och lov utan den där smått obligatoriska "roliga" karaktären) gör att i slutändan blir "Sector 7" bara en dussinfilm. Den må ha varit dyr att göra, men känns billig på de flesta vis.
Det är en sorts "Alien"-variant ombord en oljerigg. Ett litet team letar efter olja i Sektor 7 men stöter hela tiden på problem då borren helt enkelt inte vill borra längre när den nått ett visst djup. Tuffa Hae-jun, en av två tjejer i teamet, är frustrerad för hon vet att det ska finnas olja i sektorn. Hon drivs av rent personliga skäl då hennes pappa och farbror borrade här 25 år tidigare och pappan omkom under märkliga omständigheter.
Farbrorn dyker upp på nytt lagom till när order har lagts om att arbetet ska läggas ned, men av någon anledning vill han att de ska fortsätta och tar fullt ansvar. Då börjar problemen, för de har hittat något annat i vattnet, små gulliga fiskar som förvandlats till enorma monster som nu börjar rensa upp bland besättningen.
Det känns väl förstås inte som någon högoddsare att Hae-jun blir den sista levande... Det var ju så "Alien" slutade och varför svika ett vinnande koncept? Jag ska väl inte avfärda "Sector 7" som en total kopia, men det är svårt att blunda för likheterna. Det i kombination med en ganska ordentlig dos fånighet och det nästan traditionsmässiga sydkoreanska överspelet (tack och lov utan den där smått obligatoriska "roliga" karaktären) gör att i slutändan blir "Sector 7" bara en dussinfilm. Den må ha varit dyr att göra, men känns billig på de flesta vis.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En bit in i filmen kommer en sekvens där två karaktärer har ett smått vansinnigt motorcykelrace på oljeriggen. Utöver att bakgrunden inte riktigt rör sig så snabbt som de verkar köra så känns sekvensen väldigt märklig. Men det ska visa sig att den har viss mening när vi närmar oss finalen av filmen.
2. Regissör är Kim Ji-hoon som följde upp "Sector 7" med katastroffilmen "The Tower".
3. Filmen gjordes i 3D.
2. Regissör är Kim Ji-hoon som följde upp "Sector 7" med katastroffilmen "The Tower".
3. Filmen gjordes i 3D.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA