Akta dig för Hej då-mannen!
FILMENPå varje riktigt bra skräckfilm går det ett par dussin med mindre bra försök. Vissa filmer är rent skräp, medan andra är okej, och så finns det de filmer som hamnar i något slags ingenmansland. Inte usla men heller inte tillräckligt bra för att vara okej. Där vill jag nog placera "The Bye Bye Man". Den ligger i och för sig närmare "okej" än "usel", men det är film som inte tillför genren speciellt mycket utan i stället presenterar en rad idéer som används tidigare på bättre vis.
Filmen lutar sig mot en rad klyschor. Till exempel:
1) Filmen inleds med en sekvens många år tidigare (i det här fallet 1969) där en man kallblodigt men kontrollerat, om än på gränsen till vansinne, mördar folk som fört ett namn vidare.
2) I nutid flyttar tre collegeungdomar in i ett nedgånget hus där alla möbler finns i källaren och där det givetvis finns en koppling till mannen i klyscha #1 som väcker ondskan till liv.
3) Och ondskan i det här fallet är en tyst liemansfigur som vaknar när någon säger dess namn (The Bye Bye Man) och som kommer närmare och närmare ju mer namnet sägs, eller tänks på.
Även om det här inte är direkt efterapat efter någon förlaga tror jag att de flesta sett varianter på dessa klyschor i andra filmer. Det har i alla fall jag.
Huvudpersonen Elliot (Douglas Smith) är den som släpper ondskan när han hittar namnet inristat i en sängbordslåda. Förutom att han själv sakta drivs in i ett paranoiskt vansinne, drabbas alla hans vänner som hört namnet av syner, sjukdomar och humörsvängningar - allt för att de ska ta död på varandra eller drivas till att sprida namnet vidare och därmed smitta fler och fler. Det blir Elliots uppgift att försöka hitta en lösning på problemet innan det blir för sent.
En och annan scen i filmen är effektiv på sitt sätt men för det mesta blir det förutsägbart och i bland nästan parodiskt enfaldigt. Många av skådespelarna saknar pondus att kontrollera vissa scener och det blir överspel och kalkonvarning i stället för trovärdighet. Det är en av anledningarna till att filmen inte riktigt fungerar. En annan är att det inte finns någon logisk förklaring till hur och varför The Bye Bye Man uppstått och när man går miste om den mytologiska aspekten blir det aldrig speciellt läskigt eller spännande. Det gör att filmen inte känns speciellt originell och bara blir en dussinskräckis med återvunna idéer.
Filmen lutar sig mot en rad klyschor. Till exempel:
1) Filmen inleds med en sekvens många år tidigare (i det här fallet 1969) där en man kallblodigt men kontrollerat, om än på gränsen till vansinne, mördar folk som fört ett namn vidare.
2) I nutid flyttar tre collegeungdomar in i ett nedgånget hus där alla möbler finns i källaren och där det givetvis finns en koppling till mannen i klyscha #1 som väcker ondskan till liv.
3) Och ondskan i det här fallet är en tyst liemansfigur som vaknar när någon säger dess namn (The Bye Bye Man) och som kommer närmare och närmare ju mer namnet sägs, eller tänks på.
Även om det här inte är direkt efterapat efter någon förlaga tror jag att de flesta sett varianter på dessa klyschor i andra filmer. Det har i alla fall jag.
Huvudpersonen Elliot (Douglas Smith) är den som släpper ondskan när han hittar namnet inristat i en sängbordslåda. Förutom att han själv sakta drivs in i ett paranoiskt vansinne, drabbas alla hans vänner som hört namnet av syner, sjukdomar och humörsvängningar - allt för att de ska ta död på varandra eller drivas till att sprida namnet vidare och därmed smitta fler och fler. Det blir Elliots uppgift att försöka hitta en lösning på problemet innan det blir för sent.
En och annan scen i filmen är effektiv på sitt sätt men för det mesta blir det förutsägbart och i bland nästan parodiskt enfaldigt. Många av skådespelarna saknar pondus att kontrollera vissa scener och det blir överspel och kalkonvarning i stället för trovärdighet. Det är en av anledningarna till att filmen inte riktigt fungerar. En annan är att det inte finns någon logisk förklaring till hur och varför The Bye Bye Man uppstått och när man går miste om den mytologiska aspekten blir det aldrig speciellt läskigt eller spännande. Det gör att filmen inte känns speciellt originell och bara blir en dussinskräckis med återvunna idéer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. The Bye Bye Man spelas av den slanka Doug Jones, som i det här fallet inte behöver göra så mycket mer än att bara stå och se otäck ut och peka lite emellanåt.
2. The Bye Bye Man har en monstruös hund vid sin sida som är en riktigt uselt gjord CGI-karaktär.
3. Tur att namnet inte översätts. "Hej då-mannen" låter tyvärr inte allt för otäckt...
2. The Bye Bye Man har en monstruös hund vid sin sida som är en riktigt uselt gjord CGI-karaktär.
3. Tur att namnet inte översätts. "Hej då-mannen" låter tyvärr inte allt för otäckt...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
