Sevärd, tänkvärd och historisk på sitt sätt
FILMEN"Moonlight" har gått till historien av flera olika anledningar. Här är tre exempel: 1) Det är den absolut billigaste filmen som vunnit en Oscar för Bästa film (budgeten var futtiga 1,5 miljoner dollar), 2) Det är den första HBTQ-filmen som vunnit en Oscar för Bästa film, och 3) Det är den första filmen med enbart "svarta" i alla roller som vunnit en Oscar för Bästa film.
Alltsammans bra grejer, men det som filmen verkligen går till historien för är att den vann sin Oscar utan att bli vettigt krediterad för den. Ja, ni minns kanske att prisutdelaren Warren Beatty fick fel manuskort när han skulle läsa upp vinnaren av Bästa film och delade temporärt ut priset till "La La Land" och att allting visserligen hyfsat snabbt ställdes till rätta, men Oscarsgalans största miss någonsin var ett faktum.
Men: Debaclet är historia nu och den multipelt prisade filmen finns nu tillgänglig för hemmamarknaden och om några år är det ingen som minns prisstrulet längre.
Filmen ger i tre tydliga akter en stark gestaltning av en sökande person som formas till den han är av den miljö han växer upp i och utifrån några specifika händelser. Vi träffar honom som barn, som tonåring och som vuxen. Chiron, eller Little som alla kallar honom (Alex R. Hibbert) är en mobbad kille i den fattiga delen av Miami. Han hånas, jagas och misshandlas dagligen av klasskompisar som kallar honom för bög eller bara retar honom för hans storlek. Att fly är en vardag och med tomma knarkarkvartar i området finns det alltid någonstans att gömma sig tills faran är över, och sedan gå hem. Eller inte - hemmet är inget Little längtar till. Där finns hans missbrukande mamma (Naomie Harris) och inte speciellt mycket kärlek.
En som noterar Little är Juan (Mahershala Ali), den lokala knarkleverantören. Han fiskar ut den knäpptysta pojken ur en knarkarkvart och ger honom mat och ett tillfälligt tryggt hem hos flickvännen Teresa (Janelle Monáe). Så småningom börjar Little prata och en udda vänskap blommar upp. För Juan och Teresa kan Little lufta några av sina funderingar. Är han bög? Hur vet man om man är det när man bara är ett barn? Juan och Teresa blir som extraföräldrar, men det är även Juan som säljer knarket som mamma Paula är beroende av och Little hamnar mellan olika känslor.
I mittendelen är Chiron (Ashton Sanders) fortfarande en introvert och mobbad figur som om möjligt är i en ännu värre sits. Mobbingen är tuffare och mammans missbruk har placerat dem i ett sämre boende och hennes beteende är snudd på ohanterbart. Chiron kämpar fortfarande med att hitta sig själv och vem han egentligen är i allt detta, och barndomskompisen Kevin hjälper honom på vägen för att sedan bidra till en omvälvande förändring vilket sedermera leder till att Chiron i vuxen ålder (Trevante Rhodes) är en hårdkokt langare under aliaset Black, och inte helt olik Juan när det begav sig. Ändå slåss han fortfarande med samma funderingar som följt honom genom livet: Vem är han egentligen?
När filmen rullat klart slår det mig att det är det som händer utanför filmens scener som hänger kvar och marinerar helheten till ett starkt drama. Manusförfattaren och regissören Barry Jenkins har skapat en karaktär vars plågor och känsloliv kanaliseras via enkla medel. En nedsänkt blick, en stum mun och behovet av att dra sig undan. I kombination med det som händer är det oerhört enkelt att måla upp helhetsbilden och verkligen känna med Little/Chiron/Black och det orättvist usla liv han tvingats in i. Han valde inte att växa upp med en missbrukande mamma och mobbande vänner.
"Moonlight" är trots ett tempo som tenderar att bli lite utdraget en mycket sevärd och tänkvärd film som fortsätter länge efter de 111 minuterna gått klar.
Alltsammans bra grejer, men det som filmen verkligen går till historien för är att den vann sin Oscar utan att bli vettigt krediterad för den. Ja, ni minns kanske att prisutdelaren Warren Beatty fick fel manuskort när han skulle läsa upp vinnaren av Bästa film och delade temporärt ut priset till "La La Land" och att allting visserligen hyfsat snabbt ställdes till rätta, men Oscarsgalans största miss någonsin var ett faktum.
Men: Debaclet är historia nu och den multipelt prisade filmen finns nu tillgänglig för hemmamarknaden och om några år är det ingen som minns prisstrulet längre.
Filmen ger i tre tydliga akter en stark gestaltning av en sökande person som formas till den han är av den miljö han växer upp i och utifrån några specifika händelser. Vi träffar honom som barn, som tonåring och som vuxen. Chiron, eller Little som alla kallar honom (Alex R. Hibbert) är en mobbad kille i den fattiga delen av Miami. Han hånas, jagas och misshandlas dagligen av klasskompisar som kallar honom för bög eller bara retar honom för hans storlek. Att fly är en vardag och med tomma knarkarkvartar i området finns det alltid någonstans att gömma sig tills faran är över, och sedan gå hem. Eller inte - hemmet är inget Little längtar till. Där finns hans missbrukande mamma (Naomie Harris) och inte speciellt mycket kärlek.
En som noterar Little är Juan (Mahershala Ali), den lokala knarkleverantören. Han fiskar ut den knäpptysta pojken ur en knarkarkvart och ger honom mat och ett tillfälligt tryggt hem hos flickvännen Teresa (Janelle Monáe). Så småningom börjar Little prata och en udda vänskap blommar upp. För Juan och Teresa kan Little lufta några av sina funderingar. Är han bög? Hur vet man om man är det när man bara är ett barn? Juan och Teresa blir som extraföräldrar, men det är även Juan som säljer knarket som mamma Paula är beroende av och Little hamnar mellan olika känslor.
I mittendelen är Chiron (Ashton Sanders) fortfarande en introvert och mobbad figur som om möjligt är i en ännu värre sits. Mobbingen är tuffare och mammans missbruk har placerat dem i ett sämre boende och hennes beteende är snudd på ohanterbart. Chiron kämpar fortfarande med att hitta sig själv och vem han egentligen är i allt detta, och barndomskompisen Kevin hjälper honom på vägen för att sedan bidra till en omvälvande förändring vilket sedermera leder till att Chiron i vuxen ålder (Trevante Rhodes) är en hårdkokt langare under aliaset Black, och inte helt olik Juan när det begav sig. Ändå slåss han fortfarande med samma funderingar som följt honom genom livet: Vem är han egentligen?
När filmen rullat klart slår det mig att det är det som händer utanför filmens scener som hänger kvar och marinerar helheten till ett starkt drama. Manusförfattaren och regissören Barry Jenkins har skapat en karaktär vars plågor och känsloliv kanaliseras via enkla medel. En nedsänkt blick, en stum mun och behovet av att dra sig undan. I kombination med det som händer är det oerhört enkelt att måla upp helhetsbilden och verkligen känna med Little/Chiron/Black och det orättvist usla liv han tvingats in i. Han valde inte att växa upp med en missbrukande mamma och mobbande vänner.
"Moonlight" är trots ett tempo som tenderar att bli lite utdraget en mycket sevärd och tänkvärd film som fortsätter länge efter de 111 minuterna gått klar.
EXTRAMATERIALET
Inget på den svenska utgåvan.
TRE SAKER
1. Det är en verkligen skickligt gjord omslagsbild som snyggt återger de tre olika skådespelarna i en och samma figur. Tjusigt!
2. Barry Jenkins lät inte de tre skådespelarna som gestaltade Chiron träffa varandra utan ville att de alla skulle göra sina unika tolkningar av rollen. Jag tror att Jenkins själv var ganska tydlig med vad han ville ha för det är inga problem att förstå att det är samma karaktär. Samma sak gjorde han med de tre olika skådespelare som gestaltar vännen Kevin.
3. Utöver Bästa film vann Jenkins en Oscar för Bästa manus efter skriven förlaga (som i det här fallet är en oproducerad pjäs, "In Moonlight Black Boys Look Blue") och Mahershala Ali vann en Oscar för Bästa manliga biroll.
2. Barry Jenkins lät inte de tre skådespelarna som gestaltade Chiron träffa varandra utan ville att de alla skulle göra sina unika tolkningar av rollen. Jag tror att Jenkins själv var ganska tydlig med vad han ville ha för det är inga problem att förstå att det är samma karaktär. Samma sak gjorde han med de tre olika skådespelare som gestaltar vännen Kevin.
3. Utöver Bästa film vann Jenkins en Oscar för Bästa manus efter skriven förlaga (som i det här fallet är en oproducerad pjäs, "In Moonlight Black Boys Look Blue") och Mahershala Ali vann en Oscar för Bästa manliga biroll.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Mahershalalhashbaz Ali (10)
Mahershalalhashbaz Ali (10)
