Gissa vem den tredje mannen är?
FILMENTack vare de femton år som DVDKritik.se existerat, i skrivande stund, har jag med jämna tillfällen fått möjlighet att ta mig an klassikerstämplade filmer som i de flesta fall givetvis funnits i mitt medvetande men som jag nödvändigtvis inte sett. Ibland kan jag stämma in i hyllningskörerna. I andra fall är det svårare. Sen finns de filmer som jag förstår tjusningen med, men kanske inte delar rakt av. "Den tredje mannen" faller in i den sista kategorin. Omslaget är fullt av positiva citat som lyfter fram olika aspekter där "Den tredje mannen" är en fantastisk film. Sådant är alltid lite farligt att ha med sig när man ser en 72 år gammal film för första gången. Ibland får det till och med lite motsatt effekt.
Jag blir inte golvad av "Den tredje mannen" men jag förstår varför den är hyllad till skyarna. Jag tror att vi anpassar vår uppfattning av perfekt spänning och dramaturgi utifrån vad vi konsumerar mest och då blir det måttstocken som all konsumtion utgår från. Med det sagt upplever jag "Den tredje mannen" som lite sömnig stundtals trots att det händer väldigt mycket i filmen.
Filmen utspelar sig 1948 i efterskvalpet av andra världskriget. Platsen är den delvis sönderbombade Österrikiska huvudstaden Wien som vid den här tiden är indelad i fyra zoner som styrs av amerikaner, ryssar, engelsmän och fransmän. Till Wien anländer amerikanska författaren Holly Martins (Joseph Cotten) som är på ruinens brant och blivit lovad jobb av sin vän Harry Lime (Orson Wells). Men framtidsdrömmarna går i kras omgående då Martins får reda på att Lime omkommit i en bilolycka och är på väg att sänkas ned i marken. Han tar sig till begravningen och blir uttittad av diverse figurer. Han ser en ung kvinna som han senare får veta är Limes flickvän, Anna Schmidt (Alida Valli), och en engelsman som presenterar sig som polisen Calloway (Trevor Howard).
Calloway säger att Lime inte var en vidare värst bra person. Han var en stor smugglare vars affärer fått ödesdigra konsekvenser och han säger att det bästa är om Martins bara åker hem. Men det är någonting som irriterar författaren i den här märkliga historien och ju fler personer han pratar med om vad som egentligen hände i samband med den där bilolyckan, ju fler olika historier får han. Det är något som inte stämmer. Utöver två män han såg vid begravningen så pratas det om en tredje man som var närvarande vid olyckan. Vem var det?
Martins tar det som sin huvudsakliga uppgift att ta reda på sanningen om vad som hände Lime, både för sin och för Anna skull, innan han kan tänka sig att resa hem igen.
I och med att Orson Wells frontar filmens omslag kan man enkelt dra slutsatsen att Harry Lime förstås inte är död och det tar ett tag innan Wells gör entré och bjuder på sitt stabila register. Det är något speciellt med de här skådespelarna som bara kliver in och levererar något extra även i roller som kanske inte är överdrivet stora. Lime är en huvudperson som är en bikaraktär och Wells insats är minnesvärd.
Jag blir som sagt inte golvad av filmen, men det är ändå kul att se den efter alla dessa år. Något som dock är väldigt tydligt för mig är den finfina restaureringen med knivskarp bild där det effektiva användandet av kontraster och skuggor kommer fram extra bra. Det är många scener med folk som står i mörka portuppgångar och trycker för att sedan bli tydligt sedda när något ljus faller rätt. Mycket snyggt, och i den rafflande slutsekvensen blir detta kontrastfyllda bildspråk ännu mer slående.
Jag blir inte golvad av "Den tredje mannen" men jag förstår varför den är hyllad till skyarna. Jag tror att vi anpassar vår uppfattning av perfekt spänning och dramaturgi utifrån vad vi konsumerar mest och då blir det måttstocken som all konsumtion utgår från. Med det sagt upplever jag "Den tredje mannen" som lite sömnig stundtals trots att det händer väldigt mycket i filmen.
Filmen utspelar sig 1948 i efterskvalpet av andra världskriget. Platsen är den delvis sönderbombade Österrikiska huvudstaden Wien som vid den här tiden är indelad i fyra zoner som styrs av amerikaner, ryssar, engelsmän och fransmän. Till Wien anländer amerikanska författaren Holly Martins (Joseph Cotten) som är på ruinens brant och blivit lovad jobb av sin vän Harry Lime (Orson Wells). Men framtidsdrömmarna går i kras omgående då Martins får reda på att Lime omkommit i en bilolycka och är på väg att sänkas ned i marken. Han tar sig till begravningen och blir uttittad av diverse figurer. Han ser en ung kvinna som han senare får veta är Limes flickvän, Anna Schmidt (Alida Valli), och en engelsman som presenterar sig som polisen Calloway (Trevor Howard).
Calloway säger att Lime inte var en vidare värst bra person. Han var en stor smugglare vars affärer fått ödesdigra konsekvenser och han säger att det bästa är om Martins bara åker hem. Men det är någonting som irriterar författaren i den här märkliga historien och ju fler personer han pratar med om vad som egentligen hände i samband med den där bilolyckan, ju fler olika historier får han. Det är något som inte stämmer. Utöver två män han såg vid begravningen så pratas det om en tredje man som var närvarande vid olyckan. Vem var det?
Martins tar det som sin huvudsakliga uppgift att ta reda på sanningen om vad som hände Lime, både för sin och för Anna skull, innan han kan tänka sig att resa hem igen.
I och med att Orson Wells frontar filmens omslag kan man enkelt dra slutsatsen att Harry Lime förstås inte är död och det tar ett tag innan Wells gör entré och bjuder på sitt stabila register. Det är något speciellt med de här skådespelarna som bara kliver in och levererar något extra även i roller som kanske inte är överdrivet stora. Lime är en huvudperson som är en bikaraktär och Wells insats är minnesvärd.
Jag blir som sagt inte golvad av filmen, men det är ändå kul att se den efter alla dessa år. Något som dock är väldigt tydligt för mig är den finfina restaureringen med knivskarp bild där det effektiva användandet av kontraster och skuggor kommer fram extra bra. Det är många scener med folk som står i mörka portuppgångar och trycker för att sedan bli tydligt sedda när något ljus faller rätt. Mycket snyggt, och i den rafflande slutsekvensen blir detta kontrastfyllda bildspråk ännu mer slående.
EXTRAMATERIALET
Filmen är baserad på Graham Greenes bok med samma namn och därför är det lite naturligt att det finns en special om Greene bland extramaterialet. Greene figurerar även i den rejäla dokumentären om filmen, "Shadowing The Third Man" som är extramaterialets stora koloss och något för finsmakaren att djupstudera.
Båda dessa filmer landar tillsammans på ungefär 2,5 timmars speltid så det är rejäla pjäser. Lite mer överkomliga är extramaterialets två kvarstående inslag. Den ena handlar om filmens restaurering och vi får vara med genom hela den komplicerade processen guidade av en handfull väldigt milda engelsmän och -kvinnor. Det andra är en hyllning till filmen av aktiva filmskapare i dag som berättar om dess betydelse och inspiration. Här är bland annat Martin Scorsese med.
Ett omfattande extramaterialspaket, med andra ord.
Båda dessa filmer landar tillsammans på ungefär 2,5 timmars speltid så det är rejäla pjäser. Lite mer överkomliga är extramaterialets två kvarstående inslag. Den ena handlar om filmens restaurering och vi får vara med genom hela den komplicerade processen guidade av en handfull väldigt milda engelsmän och -kvinnor. Det andra är en hyllning till filmen av aktiva filmskapare i dag som berättar om dess betydelse och inspiration. Här är bland annat Martin Scorsese med.
Ett omfattande extramaterialspaket, med andra ord.
TRE SAKER
1. Filmens klassiska musikaliska tema har sannolikt fått större populärkulturell spridning än filmen. Själv kan jag inte höra det utan att direkt tänkta på Galenskaparna After Shaves Himla roliga program "Gissa den tredje" med programledaren Harry Dajm.
2. En liten rolig sekvens i filmen är när Martins blir ombedd att hålla ett föredrag om sitt författarskap för en kulturförening. Han tackar ja eftersom det är en anledning för honom att stanna kvar i Wien och fortsatta att rota i Lime-fallet. När det väl är dags har han förstås glömt bort det hela och får dra föredraget helt oförberedd, för en publik som dessutom tror att han är en betydligt finare författare än vad han är.
3. Filmen vann en Oscar för bästa foto (svart/vitt). Filmen hade ytterligare två nomineringar, bland annat för bästa regi, men Carol Reed fick nöja sig med att kamma hem "Grand Prize" under Cannesfestivalen i stället.
2. En liten rolig sekvens i filmen är när Martins blir ombedd att hålla ett föredrag om sitt författarskap för en kulturförening. Han tackar ja eftersom det är en anledning för honom att stanna kvar i Wien och fortsatta att rota i Lime-fallet. När det väl är dags har han förstås glömt bort det hela och får dra föredraget helt oförberedd, för en publik som dessutom tror att han är en betydligt finare författare än vad han är.
3. Filmen vann en Oscar för bästa foto (svart/vitt). Filmen hade ytterligare två nomineringar, bland annat för bästa regi, men Carol Reed fick nöja sig med att kamma hem "Grand Prize" under Cannesfestivalen i stället.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
