Samma samma, men annorlunda

FILMEN

"Sing" (2016) var en underhållande och musikalisk animerad film från Illumination som utgick från tanken om att om man verkligen vill något, kommer man att lyckas till slut och övervinna alla sina olika rädslor och hinder, framför allt om man är med i ett sammanhang där man kan få medvind av nära och kära som genomgår exakt samma sak. Ungefär så var det när musik- och showälskande koalan Buster Moon (Matthew McConaughey) parade ihop ett antal udda figurer till en show som räddade hans teater från nedläggning.

Film två fortsätter på samma bana och är kanske inte direkt en upprepning av den första filmen men den skulle kunna gå att beskriva på precis samma sätt som jag skrev här ovan. Skillnaden är att Buster och hans showsällskap inte börjar på noll den här gången. Tvärtom, det går riktigt bra för New Moon Theatre och de producerar lyckade shower i parti och minut. Hemmafrugrisen Rosita (Reese Witherspoon), dansgrisen Gunter (Nick Kroll), gorillan Johnny (Taron Egerton), piggsvinet Ash (Scarlett Johansson) och elefanten Meena (Tori Kelly) är mer bekväma i sina roller, men Buster har större planer. Han vill avancera och producera en show med sitt gäng på den populära Crystal Tower Theatre i Redshore City. Dessvärre är teaterns talangscout hunden Suki (Chelsea Peretti) inte överdrivet imponerad av New Moon Theatres talanger och säger hårt att de inte har vad som krävs.

Så lätt stoppas inte Buster Moon så den driftiga showproducenten tar sitt gäng och åker till Redshore City för att göra en öppen audition som de inte blivit inbjudna till. Den stenhårda vargen Mr. Crystal (Bobby Cannavale) är skoningslös men Buster lyckas pitcha en idé om en rymdmusikal vars final innehåller det legendariska lejonet Clay Calloway (Bono) som varit försvunnen från strålkastarljuset i femton år. Det går Mr. Crystal igång på och Buster kan börja producera sin show. Problemet förstås är att Clay Calloway inte alls är med på banan utan fortfarande helt försvunnen och det blir ett problem att lösa.

Några nya karaktärer dyker upp. Jaken Darius (Eric André) paras ihop med Meena som ett kärlekspar men de har ingen kemi alls. Mr. Crystals dotter Porsha (Halsey) sjunger utmärkt och tar den våghalsiga huvudroll som var specialskriven till Rosita, men det enormt stora problemet med Porsha är att hon inte kan skådespela för fem öre. Johnny har problem att lära sig dansa och vänder sig gatudansande katten Nooshy (Letitia Wright) för hjälp.

Som evig optimist kör Buster på men så småningom börjar Mr. Crystal att tappa sugen och visa sitt riktiga jag. Hur ska det sluta? Ja, som jag redan konstaterat följer filmen en struktur som sattes redan sist så hur det slutar är inte så svårt att gissa. Men vägen dit är färgsprakande och rolig med drösvis av populärmusik i alla de nummer som ensemblen jobbar på. Sist hade alla huvudsakliga karaktärer personligt bagage som förhindrade dem från att blomma ut. Den här gången har alla personliga hinder på något vis som begränsar deras prestationer. Samma samma, men annorlunda.

Men hur som helst: När det kommer till kritan är "Sing 2" en underhållande uppföljare. I och med att formen är den samma kan jag inte påstå att jag längtar ihjäl mig efter en tredje film om en sådan skulle komma, men vill man här och nu ha en snyggt gjort och musikaliskt fullspäckad film kan jag varmt rekommendera denna.


EXTRAMATERIALET

Två relaterade kortfilmer med karaktärerna Gunter och Darius i fokus för var sin film inleder extramaterialet som i övrigt mest består av diverse småklipp som visserligen berättar om filmens tillkomst på något sätt men egentligen mest skrapar på ytan utan att gräva speciellt djupt.

Det bästa extramaterialet gömmer sig under rubriken "Från salongen" (mycket märklig översättning av "From the Drawing Room") där vi kommer lite djupare in i filmens produktion. Regissören och manusförfattaren Garth Jennings delar med sig frikostigt av sitt arbete. Jag gillar det!

Egentligen oväsentligt men som jag precis påpekade är översättningarna av extramaterialsrubrikerna ganska märkliga. Det doftar Google Translate om rubriker som "Prata talang", "Anatomi av en scen" eller "Från scratch till röst"...


TRE SAKER

1. I förra filmen gjorde Seth MacFarlane rösten till crooner-musen Mike. Karaktären är helt borta i denna film. Inte en enda referens.

2. Jag förundras över detaljrikedomen i animerade filmer, som till exempel att Clay Calloway har en noppig tröja på sig.

3. Likt sist är en av de roligaste scenerna auditionsekvensen där många olika djur och låtar presenteras snabbt.


ANDERS JAKOBSON (2022-05-30)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin animerad
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Animerad
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2022
Bolag: Universal
Ljud: Dolby Atmos 7.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Extramaterial:
Bara för Gunters Ögon, Djurisk attraktion, Bortklippta tabbar, Träffa animatörerna, Superallsång, Hur man dansar och mer, Rösterna i Sing 2, Från salongen, Hur man tecknar
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (25/6):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MAJ
12 SENASTE
THRILLERNA