Spionthriller utan den sista lilla finessen
FILMENFör lite mer än tio år sedan la jag ner ganska mycket tid på att titta på fem av de tio säsongerna av brittiska "Spooks" som i rask takt ramlade ut som DVD-boxar för att sedan inte komma ut alls. I den följde vi agenter på MI-5. I den här, helt orelaterade miniserien, handlar det om MI-6. För en enkel förklaring till skillnaden mellan dessa hänvisar jag till "sak 1" i den här recensionen. Anledningen till att jag ens tar upp det är att jag får ett känslominne till tiden med "Spooks" även om produktionerna skiljer sig åt ganska ordentligt.
Högsta hönset inom MI-6 kallas för Control eller C i korthet, och som närmaste biträde hittar vi Adam Lawrence (Charlie Cox) som gjort lite av en raketkarriär inom organisationen efter en insats i Baku femton år tidigare. När nuvarande C, Sir Martin Angelis (Ciarán Hinds), blir förgiftad och temporärt satt ur spel blir Adam automatiskt uppgraderad till C och gör allt vad han kan för att försöka förstå vad som pågår. Är attacken mot Angelis bara första steget i något större? Det är nämligen skakiga tider i England då det snart är dags för val till premiärminister och två kandidater står mot varandra.
För tittaren står två saker klart tidigt: Dels har vi sett att Angelis visat för en högt uppsatt domare att han har komprometterande material om domaren i en mapp och dels har vi sett vem som utförde giftattacken. En ung kvinna, Kara (Olga Kurylenko) med förflutet i den ryska underrättelsetjänsten är den skyldige. Vad som gör det mer komplicerat är att hon och Adam har ett förflutet som går tillbaka till den där insatsen i Baku och när Kara söker upp Adam tror han först att hon har information om vem som förgiftat hans chef. Tills han inser hur det hela ligger till. Men det är värre än så. Det var Kara som såg till att han fick information för femton år sedan som ledde till den lyckade insatsen, och inte nog med det - varenda framgång han haft sedan dess har skett på grund av henne och det har lett till att Adam i det dolda misstänks vara dubbelagent.
Snart ska situationen bli allt mer komplicerad och farlig. Adams dotter kidnappas och hans fru Maddy (Oona Chaplin) uppvaktas av CIA och tvingas spionera på sin egen man. Adam gör det inte lättare för sig eftersom han fortsätter att träffa Kara som i sin tur tvingar honom att leta rätt på en komprometterande mapp med material om en av premiärministerkandidaterna, vilket leder till att begår förräderi och för en person som anser sig vara oskyldigt anklagad för att vara dubbelagent så beter han sig inte helt smart. Och den redan komplicerade och farliga situationen blir värre.
Jag hade hoppats lite mer på "Treason". På pappret är det bra förutsättningar - stabila skådespelare, en miljö som är lite lagom hemlig och mystisk och ett hyfsat tajt sammanhang med fem avsnitt i en miniserie. Men det blir lite... mesigt, är ordet som kommer till mig. Det är som den sista lilla finessen som kunde ha lyft "Treason" till något bättre saknas. Miniserien griper aldrig riktigt tag i mig och det blir inte heller jättespännande. Det är förstås inte uselt, men mina förväntningar var uppenbarligen alldeles för högt ställda.
Högsta hönset inom MI-6 kallas för Control eller C i korthet, och som närmaste biträde hittar vi Adam Lawrence (Charlie Cox) som gjort lite av en raketkarriär inom organisationen efter en insats i Baku femton år tidigare. När nuvarande C, Sir Martin Angelis (Ciarán Hinds), blir förgiftad och temporärt satt ur spel blir Adam automatiskt uppgraderad till C och gör allt vad han kan för att försöka förstå vad som pågår. Är attacken mot Angelis bara första steget i något större? Det är nämligen skakiga tider i England då det snart är dags för val till premiärminister och två kandidater står mot varandra.
För tittaren står två saker klart tidigt: Dels har vi sett att Angelis visat för en högt uppsatt domare att han har komprometterande material om domaren i en mapp och dels har vi sett vem som utförde giftattacken. En ung kvinna, Kara (Olga Kurylenko) med förflutet i den ryska underrättelsetjänsten är den skyldige. Vad som gör det mer komplicerat är att hon och Adam har ett förflutet som går tillbaka till den där insatsen i Baku och när Kara söker upp Adam tror han först att hon har information om vem som förgiftat hans chef. Tills han inser hur det hela ligger till. Men det är värre än så. Det var Kara som såg till att han fick information för femton år sedan som ledde till den lyckade insatsen, och inte nog med det - varenda framgång han haft sedan dess har skett på grund av henne och det har lett till att Adam i det dolda misstänks vara dubbelagent.
Snart ska situationen bli allt mer komplicerad och farlig. Adams dotter kidnappas och hans fru Maddy (Oona Chaplin) uppvaktas av CIA och tvingas spionera på sin egen man. Adam gör det inte lättare för sig eftersom han fortsätter att träffa Kara som i sin tur tvingar honom att leta rätt på en komprometterande mapp med material om en av premiärministerkandidaterna, vilket leder till att begår förräderi och för en person som anser sig vara oskyldigt anklagad för att vara dubbelagent så beter han sig inte helt smart. Och den redan komplicerade och farliga situationen blir värre.
Jag hade hoppats lite mer på "Treason". På pappret är det bra förutsättningar - stabila skådespelare, en miljö som är lite lagom hemlig och mystisk och ett hyfsat tajt sammanhang med fem avsnitt i en miniserie. Men det blir lite... mesigt, är ordet som kommer till mig. Det är som den sista lilla finessen som kunde ha lyft "Treason" till något bättre saknas. Miniserien griper aldrig riktigt tag i mig och det blir inte heller jättespännande. Det är förstås inte uselt, men mina förväntningar var uppenbarligen alldeles för högt ställda.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag är så van vid att se Charlie Cox spela blind i rollen som Matt Murdock/Daredevil att jag reagerar på att han faktiskt är seende. Det befäster kanske hur bra han är på att spela blind.
2. Historien är påhittad av Matt Charman som har en handfull manus på meritlistan, mest känd är Steven Spielberg-filmen "Spionernas bro" som han Oscarsnominerades för tillsammans med Coenbröderna.
3. Jag skrev i början av recensionen om "Spooks" och att det var något skapade ett känslominne. Det kan vara musiken, faktiskt. Kanske inspirerades kompositören Jamie Salisbury av den äldre serien?
2. Historien är påhittad av Matt Charman som har en handfull manus på meritlistan, mest känd är Steven Spielberg-filmen "Spionernas bro" som han Oscarsnominerades för tillsammans med Coenbröderna.
3. Jag skrev i början av recensionen om "Spooks" och att det var något skapade ett känslominne. Det kan vara musiken, faktiskt. Kanske inspirerades kompositören Jamie Salisbury av den äldre serien?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
