Rapp start på brittisk succéserie
FILMENI hemlandet England är "Spooks" i skrivandets stund inne på sin tionde säsong. I Sverige vet jag inte riktigt om serien ens visas och i så fall hur långt man kommit. När jag gör lite research hittar jag serien på Kanal 9:s hemsida, men med information om att den inte visas för tillfället. Hur det än är med den saken så kommer säsongsboxarna på DVD ut i hyfsat rask takt.
Det är i alla fall en massiv brittisk succé och den första säsongen kom 2002 och är på sex timslånga avsnitt. Medan man skrev på pilotavsnittet inträffade attacken mot World Trade Center i New York vilket gjorde att serien verkligen kom rätt i tiden då det handlar mycket om terroristbekämpning.
Vi följer sektion D inom den brittiska inrikesunderättelsetjänsten MI5. Som huvudperson har vi teamledaren Tom Quinn (Matthew Macfadyen), en duktig agent som är lika bra på att göra fältarbete undercover som att strategiskt planera arbetet på kontoret. En annan agent som också får ikläda sig olika roller är den nyligen anställda Zoe Reynolds (Keeley Hawes) som snabbt och på lite skakiga ben kastas in i allvaret. Ytterligare en agent är Danny Hunter (David Oyelowo) som gör mycket av det tekniska arbetet. Dannys privatliv är komplicerat där han har dyra vanor, men dåligt med pengar, vilket leder till att han dels utnyttjar sitt tekniska kunnande för att manipulera sin kreditbalans och dels tar in inneboende - bland annat just Zoe, vilket i sin tur leder till att det hettar till lite mellan dem.
Toms privatliv är också komplicerat. Han har träffat restaurangägarinnan Ellie Simm (Esther Hall) och enligt protokollet har han använt en annan identitet inför henne och hennes dotter. I deras ögon är han Matthew, IT-tekniker, men Tom vet att det kommer att komma en tid då han antingen måste lämna henne eller berätta så mycket av sanningen som han kan dela med sig av, och det blir allt svårare att hålla uppe Matthew-fasaden.
I bakgrunden finns även sektionens chef Danny Hunter (David Oyelowo) som är en hård chef som emellanåt låter personliga åsikter färga sin arbetsmoral och som ibland, precis som ledartyper brukar göra i den här sortens serier, inte berättar allt han vet. Överlag är karaktärerna välkonstruerade och intressanta.
Serien känns väldigt filmisk i sitt utförande. Den är snyggt filmad och presenteras på ett rappt sätt med frekvent användande av splitscreens. Seriens skapare hävdar att de inte plockade inspiration från "24" då de inte kände till serien när de började göra "Spooks", men det är ganska lätt att jämföra. Det dagliga arbetet på högkvarteret känns ganska likt. Samtidigt tänker jag även lite på "The Wire" och faktiskt "CSI", fast i det sista fallet mest för att avsnitten är individuella.
Man har lyckats få till sex ganska olika avsnitt vilket ger mig hopp inför fortsättningen av serien. Om det hade varit samma visa i varje avsnitt hade jag nog redan tröttnat. Här får vi allt från abortmotståndare och rasister till korrupta politiker och dubbelspelande kollegor.
Vad som också är bra är att säsongen trots att den gjordes för tio år sedan inte känns gammal på något vis. Undantaget är när mobiltelefoner syns i bild, som så klart inte matchar dagens moderna snitt.
Jag får nästan omedelbart en bra känsla av serien och ser fram emot fortsättningen, inte minst för att säsongen avslutas på ett vansinnigt spännande och dramatiskt sätt som lämnar tittaren med en rejäl cliffhanger.
Det är i alla fall en massiv brittisk succé och den första säsongen kom 2002 och är på sex timslånga avsnitt. Medan man skrev på pilotavsnittet inträffade attacken mot World Trade Center i New York vilket gjorde att serien verkligen kom rätt i tiden då det handlar mycket om terroristbekämpning.
Vi följer sektion D inom den brittiska inrikesunderättelsetjänsten MI5. Som huvudperson har vi teamledaren Tom Quinn (Matthew Macfadyen), en duktig agent som är lika bra på att göra fältarbete undercover som att strategiskt planera arbetet på kontoret. En annan agent som också får ikläda sig olika roller är den nyligen anställda Zoe Reynolds (Keeley Hawes) som snabbt och på lite skakiga ben kastas in i allvaret. Ytterligare en agent är Danny Hunter (David Oyelowo) som gör mycket av det tekniska arbetet. Dannys privatliv är komplicerat där han har dyra vanor, men dåligt med pengar, vilket leder till att han dels utnyttjar sitt tekniska kunnande för att manipulera sin kreditbalans och dels tar in inneboende - bland annat just Zoe, vilket i sin tur leder till att det hettar till lite mellan dem.
Toms privatliv är också komplicerat. Han har träffat restaurangägarinnan Ellie Simm (Esther Hall) och enligt protokollet har han använt en annan identitet inför henne och hennes dotter. I deras ögon är han Matthew, IT-tekniker, men Tom vet att det kommer att komma en tid då han antingen måste lämna henne eller berätta så mycket av sanningen som han kan dela med sig av, och det blir allt svårare att hålla uppe Matthew-fasaden.
I bakgrunden finns även sektionens chef Danny Hunter (David Oyelowo) som är en hård chef som emellanåt låter personliga åsikter färga sin arbetsmoral och som ibland, precis som ledartyper brukar göra i den här sortens serier, inte berättar allt han vet. Överlag är karaktärerna välkonstruerade och intressanta.
Serien känns väldigt filmisk i sitt utförande. Den är snyggt filmad och presenteras på ett rappt sätt med frekvent användande av splitscreens. Seriens skapare hävdar att de inte plockade inspiration från "24" då de inte kände till serien när de började göra "Spooks", men det är ganska lätt att jämföra. Det dagliga arbetet på högkvarteret känns ganska likt. Samtidigt tänker jag även lite på "The Wire" och faktiskt "CSI", fast i det sista fallet mest för att avsnitten är individuella.
Man har lyckats få till sex ganska olika avsnitt vilket ger mig hopp inför fortsättningen av serien. Om det hade varit samma visa i varje avsnitt hade jag nog redan tröttnat. Här får vi allt från abortmotståndare och rasister till korrupta politiker och dubbelspelande kollegor.
Vad som också är bra är att säsongen trots att den gjordes för tio år sedan inte känns gammal på något vis. Undantaget är när mobiltelefoner syns i bild, som så klart inte matchar dagens moderna snitt.
Jag får nästan omedelbart en bra känsla av serien och ser fram emot fortsättningen, inte minst för att säsongen avslutas på ett vansinnigt spännande och dramatiskt sätt som lämnar tittaren med en rejäl cliffhanger.
EXTRAMATERIALET
Den svenska utgåvan innehåller dessvärre inget av det extramaterial som finns på den brittiska utgåvan.
TRE SAKER
1. MI5 står egentligen för Military Intelligence Section 5, men heter officiellt numera Security Service. Systerorganisationen MI6 är Storbritanniens underrättelsetjänst för inhämtning i av information i utlandet.
2. Hugh Laurie gästspelar som en MI6-agent i ett par avsnitt och sätter sin speciella prägel på karaktären.
3. Trots att det är en allvarlig och seriös serie finns det ett antal roliga scener i säsongen. Speciellt tänker jag på ett möte mellan Tom och inrikesministern där den senare befinner sig i en situation man vanligtvis inte befinner sig i under möten.
2. Hugh Laurie gästspelar som en MI6-agent i ett par avsnitt och sätter sin speciella prägel på karaktären.
3. Trots att det är en allvarlig och seriös serie finns det ett antal roliga scener i säsongen. Speciellt tänker jag på ett möte mellan Tom och inrikesministern där den senare befinner sig i en situation man vanligtvis inte befinner sig i under möten.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Matthew Macfadyen (6)
Matthew Macfadyen (6)
