Bristerna börjar komma fram
FILMENDen brittiska succéserien "Spooks" om MI5-agenter i London började försiktigt med sex avsnitt i sin första säsong och går till säsong två upp till tio avsnitt. I och med det börjar lite brister uppenbara sig som gör mig lite orolig inför framtiden. Med så många som tio avsnitt blir det nästan något av en överdos av dramatisk spänning. Vad jag menar är att det blir lite för mycket av det goda. I nästan varje avsnitt väger England eller världens öde på agenternas axlar och så klart förhindrar de katastrofen lagom till de sista tio minuterna. Nu ska ju en actionserie bygga på spänning men det tenderar att kännas mer overkligt än verkligt.
Hur som helst - jag tänker inte hänga upp mig på det. Förra säsongen slutade med en rejäl cliffhanger där agenten Tom Quinn (Matthew Macfadyen) var utelåst och inne i huset fanns hans flickvän Ellie och hennes dotter samt en tickande bomb i en väska. Säsongen slutade när det bara var sekunder kvar på räkneverket. Vansinnigt spännande. Säsong två börjar med att bomben briserar - men inte den bomb som finns i väskan utan en helt annan. Lite antiklimax. Tom och hans älskade klarar sig alltså, men relationen får en sådan allvarlig törn att Ellie lämnar honom efter ett ultimatum. Tom går vidare och har ett förhållande med en psykopatiskt läkare innan han får en mer sund, men något otillåten relation med CIA-agenten Christine Dale (Megan Dodds).
Även Zoe Reynolds (Keeley Hawes) får det lite trassligt i privatlivet när hon träffar en italiensk bankman som visar sig vara en ful typ bakom den kärleksfyllda fasaden. Zoe får det jobbigt att hålla isär sig själv, identiteten hon har "privat" och de olika identiteter hon tvingas ha som spion. Bland annat får hon spela lärare och videobutiksanställd. Hands on-agenten Danny Hunter (David Oyelowo) får inte ha något privatliv alls i denna säsong utan jobbar mest med så pass spridda arbetsuppgifter att man dessvärre måste sortera in karaktären under seriens overkliga avdelning.
Under ledning av den tuffa avdelningschefen Harry Pearce (Peter Firth) jobbar teamet på med att förhindra hot mot nationens säkerhet. Det finns terroristtyper bakom varje hörn i "Spooks" värld, av olika nationaliteter och även djupt i den brittiska själen. Genom övervakningar, infiltrationer och undercoverarbete nästlar teamet sig in till hotets kärna och förgör det efter bästa förmåga.
Något som är noterbart under säsongen är att MI5 inte är överdjävliga eller perfekta. Det finns inre strider, läckor och tillfällen då hela deras organisation är i fara, bland annat genom en allvarlig hackerattack. Att visa upp den här svagare sidan gör att serien får lite mer tyngd även om det kanske blir lite för mycket av den varan under stunder.
Men är det något "Spooks" är bra på så är det cliffhangers. Sista avsnittet är vansinnigt bra och bygger upp till en enormt rafflande upplösning som gör att jag får fysiskt hindra mig själv från att peta i första skivan i säsong tre i spelaren och fortsätta titta. Där är serien som bäst.
"Spooks" fortsätter att vara en bra serie men den är långt i från någon favorit för mig. Jag känner att det episodbaserade upplägget gör att det blir lite tjatigt och enkelt. I den bästa av världar skulle serien utvecklas åt ett "The Wire"-aktigt håll och låta en större story växa över hela säsongen, men dessvärre tror jag inte att serien kommer att gå åt det hållet.
Hur som helst - jag tänker inte hänga upp mig på det. Förra säsongen slutade med en rejäl cliffhanger där agenten Tom Quinn (Matthew Macfadyen) var utelåst och inne i huset fanns hans flickvän Ellie och hennes dotter samt en tickande bomb i en väska. Säsongen slutade när det bara var sekunder kvar på räkneverket. Vansinnigt spännande. Säsong två börjar med att bomben briserar - men inte den bomb som finns i väskan utan en helt annan. Lite antiklimax. Tom och hans älskade klarar sig alltså, men relationen får en sådan allvarlig törn att Ellie lämnar honom efter ett ultimatum. Tom går vidare och har ett förhållande med en psykopatiskt läkare innan han får en mer sund, men något otillåten relation med CIA-agenten Christine Dale (Megan Dodds).
Även Zoe Reynolds (Keeley Hawes) får det lite trassligt i privatlivet när hon träffar en italiensk bankman som visar sig vara en ful typ bakom den kärleksfyllda fasaden. Zoe får det jobbigt att hålla isär sig själv, identiteten hon har "privat" och de olika identiteter hon tvingas ha som spion. Bland annat får hon spela lärare och videobutiksanställd. Hands on-agenten Danny Hunter (David Oyelowo) får inte ha något privatliv alls i denna säsong utan jobbar mest med så pass spridda arbetsuppgifter att man dessvärre måste sortera in karaktären under seriens overkliga avdelning.
Under ledning av den tuffa avdelningschefen Harry Pearce (Peter Firth) jobbar teamet på med att förhindra hot mot nationens säkerhet. Det finns terroristtyper bakom varje hörn i "Spooks" värld, av olika nationaliteter och även djupt i den brittiska själen. Genom övervakningar, infiltrationer och undercoverarbete nästlar teamet sig in till hotets kärna och förgör det efter bästa förmåga.
Något som är noterbart under säsongen är att MI5 inte är överdjävliga eller perfekta. Det finns inre strider, läckor och tillfällen då hela deras organisation är i fara, bland annat genom en allvarlig hackerattack. Att visa upp den här svagare sidan gör att serien får lite mer tyngd även om det kanske blir lite för mycket av den varan under stunder.
Men är det något "Spooks" är bra på så är det cliffhangers. Sista avsnittet är vansinnigt bra och bygger upp till en enormt rafflande upplösning som gör att jag får fysiskt hindra mig själv från att peta i första skivan i säsong tre i spelaren och fortsätta titta. Där är serien som bäst.
"Spooks" fortsätter att vara en bra serie men den är långt i från någon favorit för mig. Jag känner att det episodbaserade upplägget gör att det blir lite tjatigt och enkelt. I den bästa av världar skulle serien utvecklas åt ett "The Wire"-aktigt håll och låta en större story växa över hela säsongen, men dessvärre tror jag inte att serien kommer att gå åt det hållet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är inga direkta stora skådespelare som gästspelar i den här säsongen, i alla fall inte så vitt jag kan se. Benedict Cumberbatch känner jag igen i alla fall.
2. Eller... Alexander Siddig gästspelar som en mycket färgstark algerisk agent som hjälper MI5 att infiltrera muslimska terrorister i Birmingham i ett avsnitt, fast han är kanske inte så allmänt känd. Ett känt ansikte för mig i alla fall.
3. Trots att serien är fokuserad kring Tom, Zoe, Danny och Harry så tycker jag att skådespelargalleriet utökas under säsongen. Det är betydligt fler agenter som är med och jobbar denna gång och även om de inte tar så överdrivet stor plats så tycker jag att den utvecklingen är bra.
2. Eller... Alexander Siddig gästspelar som en mycket färgstark algerisk agent som hjälper MI5 att infiltrera muslimska terrorister i Birmingham i ett avsnitt, fast han är kanske inte så allmänt känd. Ett känt ansikte för mig i alla fall.
3. Trots att serien är fokuserad kring Tom, Zoe, Danny och Harry så tycker jag att skådespelargalleriet utökas under säsongen. Det är betydligt fler agenter som är med och jobbar denna gång och även om de inte tar så överdrivet stor plats så tycker jag att den utvecklingen är bra.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Matthew Macfadyen (6)
Matthew Macfadyen (6)
