Spännande och välgjort på alla sätt och vis
FILMENManus: Coenbröderna. Regi: Steven Spielberg. En på pappret otroligt spännande kombination, även om filmen inte alls har brödernas absurda känsla. I stället är det en verklighetsbaserad dramathriller som utspelar sig under det kalla kriget i övergången mellan 50- och 60-talet. Tom Hanks gör huvudrollen som advokaten James B. Donovan som ombeds att försvara en misstänkt rysk spion, Rudolf Abel (Mark Rylance). I denna paranoida tidsera är det förstås inte bra att ställa sig på motståndarens sida, men alla förtjänar ett försvar och att allt går rätt till. Abel har tillfångatagits under tveksamma förhållanden och den aktuella domaren har utan tvekan en fast åsikt om vad spionen ska möta för öde. Donovan rycker i lite trådar och lyckas förhandla Abels avrättning till ett långt fängelsestraff.
I en helt annan del av världen utbildas amerikanska soldater till CIA-spioner och en av dessa är Francis Gary Powers (Austin Stowell). På sitt första uppdrag där han ska flyga ett U-2-plan och fotografera allt han ser blir han nedskjuten och drösar ned mitt i händerna på ryssarna. Ungefär samtidigt fångas en amerikansk ekonomistudent i Berlin på fel sida av muren och en lätt delikat situation uppenbaras. Donovan blir kontaktad av ett tyskt ombud som påstår sig representera Abels familj, men CIA listar ut att det är den första indikationen på att ryssarna vill göra ett byte - spion mot spion, Abel mot Powers. Donovan blir involverad men när han får höra om studenten Pryor (Will Rogers) ändrar han spelreglerna. En amerikansk advokat hamnar mitt bland internationella intelligenser fast besluten om att lösa situationen.
Det är något speciellt med spionfilmer. Inledningen på filmen där den till synes iskalle Abel sitter hemma och målar ett självporträtt, får ett telefonsamtal, tar sig någonstans via tunnelbana - duktigt övervakad av CIA, fiskar fram ett dolt mynt på en parkbänk, öppnar det ihåliga myntet och vecklar ut ett hemligt meddelande är ett klassiskt hysch-pysch-upplägg som Coenbröderna och Matt Charman fått till med precis rätt mängd spänning. När den för mig okända Mark Rylance gör ett utmärkt jobb som den lågmälda ryska spionen blir det ännu bättre.
Steven Spielberg har som alltid rätt känsla för detaljer. Filmen är snygg och trovärdig och Spielberg har hittat rätt tempo för berättelsen. Att filmen är närmare 140 minuter lång märks faktiskt inte då det hela tiden händer något som driver historien framåt. Det kalla krigets påverkan på livet gestaltats fint. Donovan har en son som matas med "Om ryssen kommer"-propaganda och hans fru (Amy Ryan) är betydligt mer orolig för konsekvenserna av hans försvar av Abel - något de båda får uppleva i oönskad tydlighet. När vi sedan förflyttar oss till det sönderbombade Berlin där muren byggs för att dela upp staden kommer vi närmare verkligheten.
"Spionernas bro" är en bra dramathriller. Välgjord, spännande och helt klart sevärd.
I en helt annan del av världen utbildas amerikanska soldater till CIA-spioner och en av dessa är Francis Gary Powers (Austin Stowell). På sitt första uppdrag där han ska flyga ett U-2-plan och fotografera allt han ser blir han nedskjuten och drösar ned mitt i händerna på ryssarna. Ungefär samtidigt fångas en amerikansk ekonomistudent i Berlin på fel sida av muren och en lätt delikat situation uppenbaras. Donovan blir kontaktad av ett tyskt ombud som påstår sig representera Abels familj, men CIA listar ut att det är den första indikationen på att ryssarna vill göra ett byte - spion mot spion, Abel mot Powers. Donovan blir involverad men när han får höra om studenten Pryor (Will Rogers) ändrar han spelreglerna. En amerikansk advokat hamnar mitt bland internationella intelligenser fast besluten om att lösa situationen.
Det är något speciellt med spionfilmer. Inledningen på filmen där den till synes iskalle Abel sitter hemma och målar ett självporträtt, får ett telefonsamtal, tar sig någonstans via tunnelbana - duktigt övervakad av CIA, fiskar fram ett dolt mynt på en parkbänk, öppnar det ihåliga myntet och vecklar ut ett hemligt meddelande är ett klassiskt hysch-pysch-upplägg som Coenbröderna och Matt Charman fått till med precis rätt mängd spänning. När den för mig okända Mark Rylance gör ett utmärkt jobb som den lågmälda ryska spionen blir det ännu bättre.
Steven Spielberg har som alltid rätt känsla för detaljer. Filmen är snygg och trovärdig och Spielberg har hittat rätt tempo för berättelsen. Att filmen är närmare 140 minuter lång märks faktiskt inte då det hela tiden händer något som driver historien framåt. Det kalla krigets påverkan på livet gestaltats fint. Donovan har en son som matas med "Om ryssen kommer"-propaganda och hans fru (Amy Ryan) är betydligt mer orolig för konsekvenserna av hans försvar av Abel - något de båda får uppleva i oönskad tydlighet. När vi sedan förflyttar oss till det sönderbombade Berlin där muren byggs för att dela upp staden kommer vi närmare verkligheten.
"Spionernas bro" är en bra dramathriller. Välgjord, spännande och helt klart sevärd.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är välgjort och matnyttigt. En hyfsat traditionell bakomfilm kompletteras av tre kortare inslag om hur man återskapade Berlin (bland annat genom att åka till Polen), om U-2-planen (inklusive lite lätt påfrestande amerikansk patriotism) samt en tillbakablick på finalen.
Inte så mycket att orda om än att det åtminstone är intressant för stunden.
Inte så mycket att orda om än att det åtminstone är intressant för stunden.
TRE SAKER
1. Det här är en film som det strösslats nomineringar och priser över. Noterbart är att Mark Rylance i birollen som Abel är den av skådespelarna som uppmärksammats. Tom Hanks har inte fått någon nominering alls, vilket inte betyder att han gör en dålig insats, snarare att Rylance gör en bra.
2. Redan 1965 var det aktuellt för storyn att bli film med tidstypiska giganter som Gregory Peck och Alec Guinness i huvudrollerna. Filmbolaget MGM tackade dock nej till filmen då de upplevde att det kalla kriget låg alldeles för nära.
3. Sekvensen där titelns bro har en stor betydelse spelades in på den riktiga Glieniecker Brücke i Berlin, efter många månaders byråkratiskt meckande.
2. Redan 1965 var det aktuellt för storyn att bli film med tidstypiska giganter som Gregory Peck och Alec Guinness i huvudrollerna. Filmbolaget MGM tackade dock nej till filmen då de upplevde att det kalla kriget låg alldeles för nära.
3. Sekvensen där titelns bro har en stor betydelse spelades in på den riktiga Glieniecker Brücke i Berlin, efter många månaders byråkratiskt meckande.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Tom Hanks (22)
Tom Hanks (22)
