Odyssé för tre skitiga 30-talsfångar
FILMENI Mississippi under den stora depressionen 1937, rymmer tre ihopkedjade fångar: Ulysses Everett McGill (George Clooney), Delmar O'Donnell (Tim Blake Nelson) och Pete (John Turturro). Ulysses, en snabbpratade charmknutte med en viss hårfixering där hans frisyr alltid måste vara perfekt och där han alltid behöver en viss pomada, är gruppens självskrivne ledare, även om den rollen ifrågasätts mer än en gång. Han menar att ett nedgrävt byte från en tidigare kupp är i fara då dalen där pengarna är nedgrävda ska vattenfyllas om ett par dagar. I och med att han är ihopkedjad med Delmar och Pete tvingas de hänga på mot en viss del av bytet.
Delmar och Pete är lite mer bonnlurkiga men har sina poänger i alla fall. Trion ränner iväg på en riktig odyssé där de träffar på allehanda märkliga personer - svikande släktingar, galna rånare (Michael Badalucco), en svart gitarrspelare som sålt sin själ till djävulen (Chris Thomas King), en enögd galning (John Goodman), förföriska sirener, en guvernör (Charles Durning) och hans utmanare (Wayne Duvall), självaste Ku Klux Klan och så vidare.
Någonstans där emellan lyckas de spela in en riktig hitlåt under gruppnamnet Soggy Bottom Boys och någonstans lyckas Ulysses avslöja att han har ljugit om bytet. Det finns ingen nedgrävd skatt - den riktiga anledningen till att han rymt är att hans enormt krävande fru (Holly Hunter) beslutat sig för att gifta om sig med en annan man (Ray McKinnon) vilket Ulysses givetvis inte kan tillåta.
Och efter sig har de hela tiden en fruktad sheriff fast besluten om att skipa rättvisa.
Att jag väljer ordet "odyssé" som beskrivning på trions äventyr beror på att historien, skriven och regisserad av bröderna Ethan och Joel Coen, är "löst" (i deras egna ord) baserad på Homeros "Odysséen". I själva verket är det väldigt mycket som är baserat på "Odysséen", vilket återigen bekräftar att de gamla urhistorierna har hög kvalitet.
Jag kan tyvärr inte säga att jag är överförtjust i "O Brother, Where art Thou?". För mig är det först mot slutet som filmen riktigt tar fart, så det kanske är en sådan film som man (eller jag i det här fallet) behöver se flera gånger. Filmens styrka är egentligen musiken som är gammal amerikansk folkmusik/country från tiden då historien utspelar sig. Kan inte säga att det är min favoritmusik, men det är helt rätt i sammanhanget.
Delmar och Pete är lite mer bonnlurkiga men har sina poänger i alla fall. Trion ränner iväg på en riktig odyssé där de träffar på allehanda märkliga personer - svikande släktingar, galna rånare (Michael Badalucco), en svart gitarrspelare som sålt sin själ till djävulen (Chris Thomas King), en enögd galning (John Goodman), förföriska sirener, en guvernör (Charles Durning) och hans utmanare (Wayne Duvall), självaste Ku Klux Klan och så vidare.
Någonstans där emellan lyckas de spela in en riktig hitlåt under gruppnamnet Soggy Bottom Boys och någonstans lyckas Ulysses avslöja att han har ljugit om bytet. Det finns ingen nedgrävd skatt - den riktiga anledningen till att han rymt är att hans enormt krävande fru (Holly Hunter) beslutat sig för att gifta om sig med en annan man (Ray McKinnon) vilket Ulysses givetvis inte kan tillåta.
Och efter sig har de hela tiden en fruktad sheriff fast besluten om att skipa rättvisa.
Att jag väljer ordet "odyssé" som beskrivning på trions äventyr beror på att historien, skriven och regisserad av bröderna Ethan och Joel Coen, är "löst" (i deras egna ord) baserad på Homeros "Odysséen". I själva verket är det väldigt mycket som är baserat på "Odysséen", vilket återigen bekräftar att de gamla urhistorierna har hög kvalitet.
Jag kan tyvärr inte säga att jag är överförtjust i "O Brother, Where art Thou?". För mig är det först mot slutet som filmen riktigt tar fart, så det kanske är en sådan film som man (eller jag i det här fallet) behöver se flera gånger. Filmens styrka är egentligen musiken som är gammal amerikansk folkmusik/country från tiden då historien utspelar sig. Kan inte säga att det är min favoritmusik, men det är helt rätt i sammanhanget.
EXTRAMATERIALET
Blott en trailer på denna billiga utgåva.
TRE SAKER
1. Filmen är oerhört snygg, vilket Coenbrödernas filmer brukar vara. Filmen är en av de första som digitalt färgjusterades i sin helhet. Arbetet tog åtta veckor och resultatet är ett sepiatonat utseende som verkligen sätter rätt stämning.
2. Filmens soundtrack blev en hejdundrande succé som sålde i miljontals kopior. Över ett år efter att det släpptes gick det upp på Billboardlistans förstaplats.
3. De här randiga fångdräkterna (som man kan se på omslaget) är för himla roliga. Undrar varför de togs ur bruk?
2. Filmens soundtrack blev en hejdundrande succé som sålde i miljontals kopior. Över ett år efter att det släpptes gick det upp på Billboardlistans förstaplats.
3. De här randiga fångdräkterna (som man kan se på omslaget) är för himla roliga. Undrar varför de togs ur bruk?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
George Clooney (16)
George Clooney (16)
