Hämnd, mörker och karaktärsutveckling

FILMEN

Mitt minne av "Sudden Impact" från när det begav sig - 1983 - är ett hotfullt svart VHS-omslag och att filmen blev totalförbjuden i Sverige. Jag såg den aldrig då, och när jag nu ser den blir jag lite förvånad av hur "ljus" den är. Jag hade föreställt mig en väldigt mörk thriller, men jag kanske blandar ihop den med en annan film.

Hur som helst, denna fjärde Dirty Harry-film kom sju år efter "The Enforcer" och är ett stort steg framåt i serien. Clint Eastwood satte sig själv i regissörsstolen så att det blev riktigt gjort, och han har lyckats få till en Hitchcock-doftande actionthriller där hämnd är det centrala temat. Dessutom har han lyckats få in lite humor i filmen, vilket kändes ganska oväntat.

Filmen inleds med att en vacker kvinna (Sondra Locke, Eastwoods partner i det privata livet vid den här tiden) skjuter ihjäl en man. Ett skott i skrevet och ett i huvudet. Vad är hennes motiv? Jo, hämnd. 10 år tidigare var denna man med och våldtog henne och hennes syster. Systern blev psykiskt skadad för livet och nu är kvinnan, Jennifer, ute på en killing spree för att hämnas överfallet.

Harry Callahan har det som vanligt struligt. Det polisiära arbetet har förändrats, men inte Harry. "Callahan is the one constant in an ever-changing universe", säger en storskurk Harry letar upp. Harry lyckas hetsa fram en hjärtinfarkt hos superskurken vilket blir starten på en massa problem för vår stenhårda polis. När Harry tvingas ta lite ledig tid finner han sig jagad av både superskurkens hejdukar och några andra kriminella, med klassiskt Dirty Harry-resultat. Som bestraffning skickas Harry till San Paulo för att gräva fram bakgrundsmaterial om den mördade mannen.

Harry hinner knappt sätta foten i San Paulo innan han blir tvungen att rycka in, vilket inte alls glädjer den lokala polischefen Jannings (Pat Hingle) som direkt vänder taggarna utåt mot denna storstadspolis. Jennifer har också återvänt till San Paulo, där överfallet ägde rum. Hennes väg korsas med Harry ett par gånger på olika sätt, men hon fortsätter sin hämnd. Harry ser så klart ett mönster men Jennings är fortfarande på tvären och verkar dölja något. Sakta men säkert faller dock pusselbitarna på plats.

"Sudden Impact" är en ganska tät film där Harry får anledning att plocka fram en ny revolver ur arsenalen. En riktigt våldsam pistol och även om filmen är ganska brutal stundtals så är den egentligen inte värre än någon av de tidigare filmerna i serien. Har jag bara inbillat mig den där totalförbjudningen? Däremot är den betydligt mörkare i sitt tema och anslag.

Sondra Locke gör en bra prestation som den sargade men rasande kvinnan. Hon hann göra ett par roller tillsammans med Eastwood under de 15 år de var ett par, men hon är ingen Yoko Ono som bara hängt på. Rollgestaltningen är riktigt bra. I övriga biroller är Paul Drake starkast. Han spelar en av de män som var med och våldtog och är filmens psyko och gör det övertygande. Inte illa, med tanke på att det var hans första filmroll.

Jag nämnde humor lite tidigare. Harry får en liten tjock bulldog i present vilket öppnar för en del komiska scener, och i samband med att Harry kommer till San Paulo jagar han en rånare - i en pensionärsbuss med pensionärer i baksätet!

Som del i Dirty Harry-serien är "Sudden Impact" en av de bästa filmerna, som till råga på allt har ett riktigt intressant slut som på sätt och vis utvecklar karaktären Dirty Harry ytterligare. En bra och viktig film alltså.


EXTRAMATERIALET

Precis som "Dirty Harry" kommenteras "Sudden Impact" av Eastwood-experten Richard Schickel.

Skivans dokumentär är riktigt bra. Den tar upp Clint Eastwoods utveckling, från 60-talets spagettiwestern, via 70- och 80-talets actionrullar, till vändningen med "Unforgiven" på 90-talet, där han ändrade stil och koncentrerade sig mer på regisserandet och med avslutning i 2000-talets stora succéfilmer "Mystic River", "Million Dollar Baby", "Flags of our Fathers" och "Letters from Iwo Jima".

Vi stannar till lite i "Sudden Impact" i och med att Eastwood regisserade den, men lika mycket vikt läggs vid westernrullen "Unforgiven" (kan man hoppas på en lyxutgåva av den inom kort?), och några av de som uttalar sig i dokumentären menar att Eastwood bara blir bättre och bättre som regissör med varje film. Intressant.

Som vanligt avslutas allt med trailers till Dirty Harry-filmerna.


TRE SAKER

1. De tre första filmerna gjordes som bekant på 70-talet och fick sålunda riktigt skön musik på köpet. "Sudden Impact" förpestas av 80-talets tidstypiska och fruktansvärda sound och inleds med en funkig och käck låt som absolut inte är Dirty Harry på något vis.

2. Det är i den här filmen Harry yppar klassikern "Go ahead, make my day", ofta felciterat som "Go ahead, punk, make my day". Min teori är att frasen blandats ihop med slutklämmen "Well, do ya, punk?" från den klassiska monologen i första filmen.

3. Albert Popwell har en förhållandevis stor roll som den kompis till Harry som ger honom hunden. Jag skriver "förhållandevis stor roll" med tanke på att Popwell gjort olika roller i alla Dirty Harry-filmer så här långt, men aldrig så framträdande som i "Sudden Impact".


ANDERS JAKOBSON (2008-07-29)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Relaterade recensioner (16)
20 senaste recensionerna i kategorin action
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (21/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER/OKTOBER
12 SENASTE
MUSIKUTGÅVORNA