En välspelad axelryckning
FILMENWoody Allen återvänder till hemstaden New York efter ett par utflykter i Europa i sin senaste film "Blue Jasmine". Fast det är inte helt korrekt - filmen utspelar sig nämligen till större delen i San Francisco, men har vissa kopplingar till New York.
Titelns Jasmine (Cate Blanchett) - egentligen Jeanette men hon bytte namn för att det inte var elegant nog - har levt ett lyxigt liv i New York tillsammans med sin man Hal (Alec Baldwin). Nu har hela livet krackelerat och urfattig tvingas hon åka till sin syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco för att ladda om och hamnar på fötter igen. Jasmine och Ginger är båda adopterade och har inte någon gemensam biologisk förälder och är så olika man kan vara. Ginger säger att de fick höra att Jasmine fick de bra generna, och trots att de är syskon är det egentligen ett under att Ginger ställer upp för sin syster. Det var ju Jasmine och Hal som felinvesterade Ginger och hennes dåvarande mans förmögenhet så att allt försvann och bara krossade drömmar blev kvar.
I insprängda flashbacks får vi små inslag från Jasmines liv med Hal och varför saker och ting gick som det gick, vilket förklarar var hon är som hon är, men Jasmine är ingen speciellt trevlig person och nu när hon är riktigt förstörd är hon nästan värre än någonsin. Cate Blanchett gör karaktären riktig bra. Totalt osympatisk och det finns egentligen inget positivt att lyfta fram.
Många av de senare Allenfilmer jag sett har varit som små nedslag där vi fått hälsa på några karaktärer under en tid och sedan gått vidare. "Blue Jasmine" är åt det hållet. När vi lämnar Jasmine vet vi inte riktigt hur det ska gå för henne, och samtidigt känner jag inte riktigt att jag bryr mig om hur det ska gå för henne heller. Filmen innehåller det mesta man kan förvänta sig av en Allenfilm, minus uppenbara komiska inslag, men blir i det här fallet inte så mycket mer än en välspelad axelryckning.
Titelns Jasmine (Cate Blanchett) - egentligen Jeanette men hon bytte namn för att det inte var elegant nog - har levt ett lyxigt liv i New York tillsammans med sin man Hal (Alec Baldwin). Nu har hela livet krackelerat och urfattig tvingas hon åka till sin syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco för att ladda om och hamnar på fötter igen. Jasmine och Ginger är båda adopterade och har inte någon gemensam biologisk förälder och är så olika man kan vara. Ginger säger att de fick höra att Jasmine fick de bra generna, och trots att de är syskon är det egentligen ett under att Ginger ställer upp för sin syster. Det var ju Jasmine och Hal som felinvesterade Ginger och hennes dåvarande mans förmögenhet så att allt försvann och bara krossade drömmar blev kvar.
I insprängda flashbacks får vi små inslag från Jasmines liv med Hal och varför saker och ting gick som det gick, vilket förklarar var hon är som hon är, men Jasmine är ingen speciellt trevlig person och nu när hon är riktigt förstörd är hon nästan värre än någonsin. Cate Blanchett gör karaktären riktig bra. Totalt osympatisk och det finns egentligen inget positivt att lyfta fram.
Många av de senare Allenfilmer jag sett har varit som små nedslag där vi fått hälsa på några karaktärer under en tid och sedan gått vidare. "Blue Jasmine" är åt det hållet. När vi lämnar Jasmine vet vi inte riktigt hur det ska gå för henne, och samtidigt känner jag inte riktigt att jag bryr mig om hur det ska gå för henne heller. Filmen innehåller det mesta man kan förvänta sig av en Allenfilm, minus uppenbara komiska inslag, men blir i det här fallet inte så mycket mer än en välspelad axelryckning.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Varken Cate Blanchett eller Sally Hawkins är amerikanskor. Blanchett är från Australien och Hawkins från England.
2. Lite humor finns det i filmen, kanske mest representerat av Michael Stuhlbarg som spelar en tandläkare som gör ett mer eller mindre misslyckat raggningsförsök på Jasmine.
3. Filmen är Woody Allens tredje i bildration 2.35:1 ("Manhattan", 1979 och "Anything Else", 2003). Ibland undrar man vad som får en regissör att bestämma sig för ett viss slags bildformat...
2. Lite humor finns det i filmen, kanske mest representerat av Michael Stuhlbarg som spelar en tandläkare som gör ett mer eller mindre misslyckat raggningsförsök på Jasmine.
3. Filmen är Woody Allens tredje i bildration 2.35:1 ("Manhattan", 1979 och "Anything Else", 2003). Ibland undrar man vad som får en regissör att bestämma sig för ett viss slags bildformat...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Cate Blanchett (19)
Cate Blanchett (19)
