Komedi och tragedi à la Allen
FILMENJag har alltid gillat när filmskapare tänjer på gränserna och går lite utanför filmens vanliga format ("tänka utanför boxen", för att dra till med ett modernt och uttjatat uttryck). Woody Allen, tveklöst en av de stora, är ingen personlig favorit även om jag gillar mycket av det han gjort, har i "Melinda & Melinda" verkligen gjort ett lyckat och spännande experiment. Han berättar nämligen samma historia ur två olika perspektiv: det tragiska och det komiska.
Inget originellt upplägg kanske, men det blir ändå en fräsch och underhållande film. I en ramhistoria sitter fyra människor och diskuterar om livet är tragiskt med komiska inslag eller komiskt med tragiska inslag. Två divergerande åsikter finns på varsin sida om bordet och som experiment spånar de båda fritt kring en historia om en kvinna som kommer som objuden gäst till en middag. Kvinnan, Melinda, är samma person i båda historierna men de andra är helt skilda personer, vars livsöden dock speglas i varandra.
Historierna spelas nu upp för tittaren omlott med varandra. I princip samma saker händer i dem, fast på olika vis och för olika karaktärer. Det är ett ganska klassiskt Allenskt upplägg med mycket dialog och karaktärer som kommer från samma kulturella värld som han själv, instabila relationer, otrohet och lite stänk av neuroser här och där. Och givetvis i Manhattan-miljö.
Allen medverkar inte själv i filmen - hade den gjorts 20 år tidigare hade han givetvis spelat en specifik roll, en roll som nu gått till Will Ferrell. Det är väldigt njutbart att se Ferrell i den typiska Allen-rollen, karaktären med neurotiska drag som har de bästa, mest cyniska replikerna. I övrigt innehåller filmen för mig mest okända ansikten, förutom Amanda Peet, Chloë Sevigny och Radha Mitchell ("Crazy in Love" och "Silent Hill") som spelar Melinda. Dock är alla inblandade väldigt bra, något som brukar vara mycket vanligt i Allens filmer, han har helt enkelt gåvan att plocka fram det bästa ur sina skådespelare.
"Melinda & Melinda" är klart en mycket sevärd film, som tack vare sitt delade upplägg är svår att genresortera. Drama, eller komedi? Tja, jag väljer komedi för när Will Ferrell frågar den snorrika, jaktgalna tandläkaren om han även skjutit sina möbler, ja då skrattar jag högt.
Inget originellt upplägg kanske, men det blir ändå en fräsch och underhållande film. I en ramhistoria sitter fyra människor och diskuterar om livet är tragiskt med komiska inslag eller komiskt med tragiska inslag. Två divergerande åsikter finns på varsin sida om bordet och som experiment spånar de båda fritt kring en historia om en kvinna som kommer som objuden gäst till en middag. Kvinnan, Melinda, är samma person i båda historierna men de andra är helt skilda personer, vars livsöden dock speglas i varandra.
Historierna spelas nu upp för tittaren omlott med varandra. I princip samma saker händer i dem, fast på olika vis och för olika karaktärer. Det är ett ganska klassiskt Allenskt upplägg med mycket dialog och karaktärer som kommer från samma kulturella värld som han själv, instabila relationer, otrohet och lite stänk av neuroser här och där. Och givetvis i Manhattan-miljö.
Allen medverkar inte själv i filmen - hade den gjorts 20 år tidigare hade han givetvis spelat en specifik roll, en roll som nu gått till Will Ferrell. Det är väldigt njutbart att se Ferrell i den typiska Allen-rollen, karaktären med neurotiska drag som har de bästa, mest cyniska replikerna. I övrigt innehåller filmen för mig mest okända ansikten, förutom Amanda Peet, Chloë Sevigny och Radha Mitchell ("Crazy in Love" och "Silent Hill") som spelar Melinda. Dock är alla inblandade väldigt bra, något som brukar vara mycket vanligt i Allens filmer, han har helt enkelt gåvan att plocka fram det bästa ur sina skådespelare.
"Melinda & Melinda" är klart en mycket sevärd film, som tack vare sitt delade upplägg är svår att genresortera. Drama, eller komedi? Tja, jag väljer komedi för när Will Ferrell frågar den snorrika, jaktgalna tandläkaren om han även skjutit sina möbler, ja då skrattar jag högt.
EXTRAMATERIALET
Filmen saknar helt extramaterial.
TRE SAKER
1. Även Will Ferrells kompis Steve Carell medverkar i filmen i en minimal biroll, också det roligt att se en tämligen nichad komiker i ett udda sammanhang.
2. Allen skrev manuset på en månad, men det är verkligen inget hafsverk. Visserligen behövde han ju egentligen bara skriva ett halvt eftersom det är samma story i båda hälfterna...
3. Formen med att berätta två skilda historier samtidigt använde Allen sig av redan 1989 med "Crimes and misdemeanors". Det känns dock som just "Melinda & Melinda" fick sitt ursprung i en situation liknande den i ramhistorien.
2. Allen skrev manuset på en månad, men det är verkligen inget hafsverk. Visserligen behövde han ju egentligen bara skriva ett halvt eftersom det är samma story i båda hälfterna...
3. Formen med att berätta två skilda historier samtidigt använde Allen sig av redan 1989 med "Crimes and misdemeanors". Det känns dock som just "Melinda & Melinda" fick sitt ursprung i en situation liknande den i ramhistorien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Steve Carell (25)
Steve Carell (25)
