Allen frotterar sig i 30-talets Hollywood
FILMENWoody Allen kliver i sin senaste film in i 30-talets Hollywood, vilket känns som en miljö han passar i och som han rört sig i tidigare på olika vis. Det är framför allt en miljö och värld han kan och filmen gör direkt ett trevligt avtryck där det mest handlar om att glida med i historien som handlar om en ung mans jakt efter kärleken.
Den unge mannen är Bobby (Jesse Eisenberg) som fastnat i Bronx och behöver göra något nytt. Hans mamma skickar över honom till Los Angeles där hennes bror Phil (Steve Carell) är en framgångsrik agent i filmbranschen. Phil vet knappt vem Bobby är och skjuter fram mötet ett par veckor tills han bara måste träffa brorsonen. Kanske översköljs han med ett stänk av dåligt samvete för han lovar att låta Bobby göra lite småjobb för honom för att hålla sig ekonomiskt flytande. Vidare ber han sin sekreterare Vonnie (Kristen Stewart) att visa grabben stan.
Sagt och gjort, Vonnie tar honom till filmstjärnornas lyxhus i Beverly Hills och till mysiga restauranger, och så småningom börjar Bobby känns sig lite bekvämare i Los Angeles och givetvis har han blivit blixtförälskad i Vonnie, men hon har redan en pojkvän, och det är förstås inte vem som helst. Under andra hälften av filmen åker Bobby tillbaka till New York och börja jobba på sin bror Bens (Corey Stoll) klubb och fortsätter att jaga efter kärleken.
Likt många av Allens senaste filmer känns det som vi får ett tvärsnitt av några personers liv under dryga 90 minuter. I vissa andra filmer har det verkligen varit så, medan "Café Society" känns mer som en sammanhållen historia. Samtidigt slutar den på ett öppet ackord där vi faktiskt undrar vad som ska hända med karaktärerna. Historien är underhållande och lite melankolisk på samma gång. Allen vet hur man får ut mycket av sina skådespelare. Carell övertygar som sin agentfigur och Eisenberg och Stewart har finfin kemi.
Det är dock inte någon av hans bästa filmer, men gillar man Allen blir man troligen inte besviken av "Café Society".
Den unge mannen är Bobby (Jesse Eisenberg) som fastnat i Bronx och behöver göra något nytt. Hans mamma skickar över honom till Los Angeles där hennes bror Phil (Steve Carell) är en framgångsrik agent i filmbranschen. Phil vet knappt vem Bobby är och skjuter fram mötet ett par veckor tills han bara måste träffa brorsonen. Kanske översköljs han med ett stänk av dåligt samvete för han lovar att låta Bobby göra lite småjobb för honom för att hålla sig ekonomiskt flytande. Vidare ber han sin sekreterare Vonnie (Kristen Stewart) att visa grabben stan.
Sagt och gjort, Vonnie tar honom till filmstjärnornas lyxhus i Beverly Hills och till mysiga restauranger, och så småningom börjar Bobby känns sig lite bekvämare i Los Angeles och givetvis har han blivit blixtförälskad i Vonnie, men hon har redan en pojkvän, och det är förstås inte vem som helst. Under andra hälften av filmen åker Bobby tillbaka till New York och börja jobba på sin bror Bens (Corey Stoll) klubb och fortsätter att jaga efter kärleken.
Likt många av Allens senaste filmer känns det som vi får ett tvärsnitt av några personers liv under dryga 90 minuter. I vissa andra filmer har det verkligen varit så, medan "Café Society" känns mer som en sammanhållen historia. Samtidigt slutar den på ett öppet ackord där vi faktiskt undrar vad som ska hända med karaktärerna. Historien är underhållande och lite melankolisk på samma gång. Allen vet hur man får ut mycket av sina skådespelare. Carell övertygar som sin agentfigur och Eisenberg och Stewart har finfin kemi.
Det är dock inte någon av hans bästa filmer, men gillar man Allen blir man troligen inte besviken av "Café Society".
EXTRAMATERIALET
En liten kort featurette från röda mattan där skådespelarna mycket förväntat öser kärlek över Woody Allen. Inget direkt jättemervärde...
TRE SAKER
1. Bruce Willis gjorde ursprungligen rollen som agenten Phil men fick sparken av Woody Allen efter att övriga skådespelare ledsnat på Willis beteende och hans oförmåga att komma ihåg repliker.
2. Musiken i filmen, tidstypisk storbandsjazz, är sympatiskt trevlig.
3. Corey Stolls karaktär är en riktig gangster som löser konflikter med ett revolverskott och begravning under ett täcke av cement.
2. Musiken i filmen, tidstypisk storbandsjazz, är sympatiskt trevlig.
3. Corey Stolls karaktär är en riktig gangster som löser konflikter med ett revolverskott och begravning under ett täcke av cement.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Steve Carell (25)
Steve Carell (25)
