Eastwood avslutar skådespelarkarriären
FILMENDet här kan mycket väl vara Clint Eastwoods sista roll, i alla fall har han sagt det själv. Om det nu är så, så är det en sorti värd att minnas, och en sorts snygg avrundning till alla hans hårda karaktärer genom åren.
Han spelar Koreakrigsveteranen Walt Kowalski, nybliven änkling med en familj han varken tycker om eller egentligen känner. Att beskriva Walt som bitter är att ta i underkant - han är rasande tvär på hur Amerika är idag. Han håller inte inne på sina rasistiska åsikter utan yttrar dem öppet när en asiatisk familj flyttar in i huset bredvid. "Hur många sumpråttor får man plats med i ett hus egentligen?" undrar han när familjemedlem efter familjemedlem kliver in i huset.
Walt är i princip den enda vita mannen kvar i området men han tänker inte flytta. Han tar hand om sitt hus och polerar sin pärla, en Ford Gran Torino '72 som han själv varit med och byggt en gång i tiden. När kusiner till tonårssonen Thao i huset bredvid försöker värva honom till deras gäng, blir hans initieringsrit att stjäla Gran Torinon, men det går inte alls. Med draget gevär skyddar Walt sin bil. Han får sedan dra geväret igen när gänget trakasserar familjen bredvid efter den misslyckade riten. Mot sin vilja får Walt en hjältestatus i området och slutligen får han en närmare kontakt med familjen, detta genom smarta tonårsdottern Sue som ger honom en inblick i Hmongfolkets liv och historia.
Enligt tradition måste Thao jobba av sin skuld, vilket Walt inte alls vill, men får ge med sig, vilket så klart leder till en djupare relation till den misslyckade biltjuven. Walt inser att han har mer gemensamt med Hmongfamiljen än sin egen biologiska familj, men relationen får oanade konsekvenser.
Det här en riktigt bra film. Under den första tredjedelen sitter jag och skrattar hela tiden för Clint Eastwood har fått så otroligt bittra och elaka och framför allt politiskt inkorrekta repliker att jag inte kan låta bli att flabba högt. Den mellersta tredjedelen blir en sorts inverterad "Karate Kid" där den gamla amerikanska mannen lär den unga asiatiska grabben livets väsentligheter, medan den sista tredjedelen går i ett betydligt mörkare skimmer. Det är alltså en väldigt omväxlande historia som håller hela vägen, även om man faktiskt skruvar på sig åt vissa scener.
Eastwood är sanslöst hård. Han väser fram sina repliker med en skorrande röst och etablerar karaktären direkt i öppningsscenen där han blänger argt på sina barnbarn som kliver utanför mallen under begravningen av hans fru. Mycket av karaktärsutvecklingen sker genom samtal Walt har med en ung präst (Christopher Carley) som inledningsvis får ta så mycket skit från surgubben att man tror att han ska gråta.
Eastwood har själv regisserat filmen och med tanke på att han är med i nästan varje scen så har han gjort ett bra jobb, i alla fall med att sätta stämningen i filmen. Jag är dock inte helt imponerad av de yngre skådespelarna - Ahney Her och Bee Vang som spelar syskonparet Sue och Thao gör emellanåt bra ifrån sig, speciellt Ahney Her, men det onda gänget känns mest som en samling fåntrattar. Att det dock handlar om skådespelare utan speciellt mycket erfarenhet är tämligen glasklart. Bristerna vägs dock upp av Eastwoods insats.
Men igen, "Gran Torino" är stenhård och bra och en värdig final på Eastwoods skådespelarkarriär som i och med denna film kom upp i 66 roller.
Han spelar Koreakrigsveteranen Walt Kowalski, nybliven änkling med en familj han varken tycker om eller egentligen känner. Att beskriva Walt som bitter är att ta i underkant - han är rasande tvär på hur Amerika är idag. Han håller inte inne på sina rasistiska åsikter utan yttrar dem öppet när en asiatisk familj flyttar in i huset bredvid. "Hur många sumpråttor får man plats med i ett hus egentligen?" undrar han när familjemedlem efter familjemedlem kliver in i huset.
Walt är i princip den enda vita mannen kvar i området men han tänker inte flytta. Han tar hand om sitt hus och polerar sin pärla, en Ford Gran Torino '72 som han själv varit med och byggt en gång i tiden. När kusiner till tonårssonen Thao i huset bredvid försöker värva honom till deras gäng, blir hans initieringsrit att stjäla Gran Torinon, men det går inte alls. Med draget gevär skyddar Walt sin bil. Han får sedan dra geväret igen när gänget trakasserar familjen bredvid efter den misslyckade riten. Mot sin vilja får Walt en hjältestatus i området och slutligen får han en närmare kontakt med familjen, detta genom smarta tonårsdottern Sue som ger honom en inblick i Hmongfolkets liv och historia.
Enligt tradition måste Thao jobba av sin skuld, vilket Walt inte alls vill, men får ge med sig, vilket så klart leder till en djupare relation till den misslyckade biltjuven. Walt inser att han har mer gemensamt med Hmongfamiljen än sin egen biologiska familj, men relationen får oanade konsekvenser.
Det här en riktigt bra film. Under den första tredjedelen sitter jag och skrattar hela tiden för Clint Eastwood har fått så otroligt bittra och elaka och framför allt politiskt inkorrekta repliker att jag inte kan låta bli att flabba högt. Den mellersta tredjedelen blir en sorts inverterad "Karate Kid" där den gamla amerikanska mannen lär den unga asiatiska grabben livets väsentligheter, medan den sista tredjedelen går i ett betydligt mörkare skimmer. Det är alltså en väldigt omväxlande historia som håller hela vägen, även om man faktiskt skruvar på sig åt vissa scener.
Eastwood är sanslöst hård. Han väser fram sina repliker med en skorrande röst och etablerar karaktären direkt i öppningsscenen där han blänger argt på sina barnbarn som kliver utanför mallen under begravningen av hans fru. Mycket av karaktärsutvecklingen sker genom samtal Walt har med en ung präst (Christopher Carley) som inledningsvis får ta så mycket skit från surgubben att man tror att han ska gråta.
Eastwood har själv regisserat filmen och med tanke på att han är med i nästan varje scen så har han gjort ett bra jobb, i alla fall med att sätta stämningen i filmen. Jag är dock inte helt imponerad av de yngre skådespelarna - Ahney Her och Bee Vang som spelar syskonparet Sue och Thao gör emellanåt bra ifrån sig, speciellt Ahney Her, men det onda gänget känns mest som en samling fåntrattar. Att det dock handlar om skådespelare utan speciellt mycket erfarenhet är tämligen glasklart. Bristerna vägs dock upp av Eastwoods insats.
Men igen, "Gran Torino" är stenhård och bra och en värdig final på Eastwoods skådespelarkarriär som i och med denna film kom upp i 66 roller.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen är tydligen blu-ray-exklusiv, och det är lite synd för den är det enda som är värt att se faktiskt. Fast den är i ärlighetens namn inte så speciellt märkvärdig utan mest som en bakomfilm brukar vara. Helt okej, alltså.
De övriga extrainslagen är två kortare bildokumentärer som inte riktigt är så grabbiga som beskrivningarna (se till höger) gör gällande. Men nästan... Speciellt intressanta är de dock inte, åtminstone inte för en måttligt bilintresserad person som undertecknad.
De övriga extrainslagen är två kortare bildokumentärer som inte riktigt är så grabbiga som beskrivningarna (se till höger) gör gällande. Men nästan... Speciellt intressanta är de dock inte, åtminstone inte för en måttligt bilintresserad person som undertecknad.
TRE SAKER
1. Under eftertexterna kan man höra Clint Eastwood sjunga delar av låten "Gran Torino", som han skrivit ihop med sin son Kyle. Sonen Scott, gör å andra sidan en liten biroll som en tvättäkta whigger som Walt skäller ut efter noter.
2. Ett rykte om filmen innan den kom var att det skulle vara den sista Dirty Harry-filmen. Det skulle på sätt och vis inte vara helt omöjligt. Walt Kowalski delar många egenskaper med Harry Callahan.
3. I sin eftersträvan av att vara så autentisk som möjligt såg Eastwood till att skådespelarna som spelad Hmongfolk verkligen var Hmongfolk, vilket ställde till det en smula eftersom det inte finns så många Hmongskådespelare, och alla utom en hade ingen som helst tidigare erfarenhet av filmer. Dessvärre märks detta ganska tydligt i vissa scener.
2. Ett rykte om filmen innan den kom var att det skulle vara den sista Dirty Harry-filmen. Det skulle på sätt och vis inte vara helt omöjligt. Walt Kowalski delar många egenskaper med Harry Callahan.
3. I sin eftersträvan av att vara så autentisk som möjligt såg Eastwood till att skådespelarna som spelad Hmongfolk verkligen var Hmongfolk, vilket ställde till det en smula eftersom det inte finns så många Hmongskådespelare, och alla utom en hade ingen som helst tidigare erfarenhet av filmer. Dessvärre märks detta ganska tydligt i vissa scener.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Clint Eastwood (6)
Clint Eastwood (6)
