Högländaren är tillbaka. Dessvärre.
FILMEN"Highlander 2" från 1991 släpptes ursprungligen med undertiteln "The Quickening" och blev snabbt korad till en av de sämsta filmerna någonsin. Jag själv, som gillade den första filmen, gick på en nit genom att tillsammans med en kompis hyra den på video när den dök upp på den lokala Statoil-macken. Trots att jag var en snorunge som inte tittade särskilt kritiskt kunde jag redan då inse att "Highlander 2" var en riktig skitfilm.
En anledning till att "The Quickening" var så bedrövligt dålig var att inspelningen, som förvisso hade en stor budget, drogs med stora penningproblem och avslutades innan filmen egentligen var klar. Andra orsaker var undermåliga specialeffekter och en idiotisk story som helt i onödan ändrade på Highlander-mytologin.
Sedan dess har flera olika versioner av filmen tillkommit. Faktum är att man till och med lyckats spela in några kompletterande scener och lagt på nya, förbättrade specialeffekter i den "Renegade Version" (tuffare namn för "Director's cut") som jag nu avhandlar. Har då "Highlander 2" blivit en bättre film genom dessa ändringar? Svaret är tveklöst ja. Men den riktiga frågan är om den har blivit en bra film.
Handlingen utspelar sig i framtiden, närmare bestämt år 2024. Connor MacLeod (Christopher Lambert i sin paradroll) har sedan han blev den siste odödlige i slutet på ettan ägnat sig åt världsförbättrande och att bli gammal. Värt att nämna är att han år 1999 deltog i ett projekt att kapsla in hela jordklotet under en gigantisk sköld som skulle skydda mot solens livsfarliga strålar. Ni förstår, ozonskiktet var i slutet av 90-talet helt borta och folk, däribland MacLeods dåvarande fru, dog som flugor.
Men 25 år senare börjar folk ifrågasätta sköldens betydelse och om inte ozonskiktet borde ha återställts vid det här laget. Skölden styrs numera av ett skrupellöst storföretag som en liten grupp terrorister gör sitt bästa för att störta. Ledare för dessa rebeller är en het pingla vid namn Louise (Virginia Madsen) som har ett särkilt intresse för MacLeod. Deras vägar kommer snart att korsas. Samtidigt, i förhistorisk tid sitter högländarens gamla ärkefiende Katana (Michael Ironside) och funderar på hämnd. Han skickar två påfågelsliknande krigare in i framtiden för att hugga huvudet av honom. Detta resulterar i...
Jag ger upp. Att beskriva storyn i "Highlander 2" är svårare än att redogöra för bakgrunden till Koreakriget. Detta trots att man städat upp i berättelsen i denna version. Och häri ligger en stor del av filmens problem. Historien är alldeles för pretentiös och spretig. Upphovsmakarna har inte kunnat bestämma sig för vilken film de velat göra. Det hela kokar ändå bara ner till tafatt svärdsvingande och en halvbakad kärleksintrig, så man kan undra vad den komplicerade premissen skulle vara bra för.
Handlingen fungerar dock som sagt bättre än i ursprungsversionen. Den är mer fokuserad och frångår många av de töntiga element som tidigare funnits där. Och inledningsvis känns filmen rätt ok. Den gamle MacLeod, som nu plötsligt inte längre är den ende odödlige, föryngras och måste kämpa mot den onde Katana, som så småningom också letar sig till 2024, och mot det onda sköldbolaget. Han får hjälp av Louise och sin gamle mentor Ramirez (Sean Connery), och den senare bidrar med en del Connery-patenterad glimt i ögat och comic relief.
Men ju längre filmen går desto sämre blir det. Det är fortfarande uppenbart att produktionen inte är färdig, och det blir hoppigt och smått obegripligt mot slutet. En del studiobyggen är tuffa, men det märks verkligen inte att filmen kostade hela 30 miljoner dollar att spela in. Vart tog pengarna vägen!? Tempot är genomgående ganska segt, och värst av allt är att svärdsduellerna, som är vad denna franchise egentligen bygger på, känns billiga och är illa koreograferade. Vad som borde vara ett förlösande klimax i den avslutande envigen mellan MacLeod och Katana är över på cirka en väldigt ospännande minut.
Så nej, 'Highlander 2" är fortfarande ingen bra film, men i alla fall bättre i denna inkarnation.
Vi hoppar nu fram till 1994 och "Highlander III: The Sorcerer". Denna film ignorerar helt tvåans existens och tar vid där ettan slutade. En korthårig (!) MacLeod (återigen spelad av Lambert) får nu sin vardagslunk rubbad när en grupp arkeologer vid en utgrävning i Japan råkar släppa lös den odödlige krigsherren Kane (Mario Van Peebles), som legat levande begravd de senaste 500 åren. Han är nu duktig sugen på att kapa av huvudet på MacLeod, och styr genast sin kos mot New York.
Högländaren har å sin sida vant sig vid vid ett stillsamt liv och till och med adopterat en son. Faktum är att hans liv är så händelselöst att filmen till stor del kretsar kring arkeologen Alex (Deborah Unger), som efter utgrävningen börjar spåra MacLeods bakgrund. Hon påminner honom om ett 1700-talsragg och som i varje Highlander-film blir det naturligtvis en kärleksaffär av detta. Samtidigt får vi följa en klichéaktig New York-snut fast besluten att sätta dit MacLeod för någon gammal inbillad oförrätt.
Den tunna storyn är bara en ursäkt för att visa upp ett antal svärdsdueller och kanske för att visa att franchisen fortfarande har lite liv i sig. Som tur är svingas svärden på ett mycket roligare och mer fantasifullt vis än i tvåan, och de tyvärr ganska korta duellerna är filmens behållning. I början av filmen var jag vagt förhoppningsfull om att den skulle visa sig vara en underhållande B-rulle, men transportsträckorna är för många och för långa för min smak. Dessutom är skådespeleriet rätt uselt emellanåt. Lambert ÄR MacLeod och kan inte lastas, men i de mindre rollerna levereras replikerna ofta påfallande surt.
Van Peebles är okej som skurken, men lider av problemet att han inte är speciellt minnesvärd. De visuella specialeffekterna (det blixtras väldigt mycket i Highlander-filmer) är dåliga för sin tid och ser ut att ha hämtats från den första filmen.
"Highlander III" är på det hela taget mycket ospännande. Actionscenerna är okej, men man har inte lyckats göra något kul med själva konceptet, vilket måste ses som ett misslyckande.
En anledning till att "The Quickening" var så bedrövligt dålig var att inspelningen, som förvisso hade en stor budget, drogs med stora penningproblem och avslutades innan filmen egentligen var klar. Andra orsaker var undermåliga specialeffekter och en idiotisk story som helt i onödan ändrade på Highlander-mytologin.
Sedan dess har flera olika versioner av filmen tillkommit. Faktum är att man till och med lyckats spela in några kompletterande scener och lagt på nya, förbättrade specialeffekter i den "Renegade Version" (tuffare namn för "Director's cut") som jag nu avhandlar. Har då "Highlander 2" blivit en bättre film genom dessa ändringar? Svaret är tveklöst ja. Men den riktiga frågan är om den har blivit en bra film.
Handlingen utspelar sig i framtiden, närmare bestämt år 2024. Connor MacLeod (Christopher Lambert i sin paradroll) har sedan han blev den siste odödlige i slutet på ettan ägnat sig åt världsförbättrande och att bli gammal. Värt att nämna är att han år 1999 deltog i ett projekt att kapsla in hela jordklotet under en gigantisk sköld som skulle skydda mot solens livsfarliga strålar. Ni förstår, ozonskiktet var i slutet av 90-talet helt borta och folk, däribland MacLeods dåvarande fru, dog som flugor.
Men 25 år senare börjar folk ifrågasätta sköldens betydelse och om inte ozonskiktet borde ha återställts vid det här laget. Skölden styrs numera av ett skrupellöst storföretag som en liten grupp terrorister gör sitt bästa för att störta. Ledare för dessa rebeller är en het pingla vid namn Louise (Virginia Madsen) som har ett särkilt intresse för MacLeod. Deras vägar kommer snart att korsas. Samtidigt, i förhistorisk tid sitter högländarens gamla ärkefiende Katana (Michael Ironside) och funderar på hämnd. Han skickar två påfågelsliknande krigare in i framtiden för att hugga huvudet av honom. Detta resulterar i...
Jag ger upp. Att beskriva storyn i "Highlander 2" är svårare än att redogöra för bakgrunden till Koreakriget. Detta trots att man städat upp i berättelsen i denna version. Och häri ligger en stor del av filmens problem. Historien är alldeles för pretentiös och spretig. Upphovsmakarna har inte kunnat bestämma sig för vilken film de velat göra. Det hela kokar ändå bara ner till tafatt svärdsvingande och en halvbakad kärleksintrig, så man kan undra vad den komplicerade premissen skulle vara bra för.
Handlingen fungerar dock som sagt bättre än i ursprungsversionen. Den är mer fokuserad och frångår många av de töntiga element som tidigare funnits där. Och inledningsvis känns filmen rätt ok. Den gamle MacLeod, som nu plötsligt inte längre är den ende odödlige, föryngras och måste kämpa mot den onde Katana, som så småningom också letar sig till 2024, och mot det onda sköldbolaget. Han får hjälp av Louise och sin gamle mentor Ramirez (Sean Connery), och den senare bidrar med en del Connery-patenterad glimt i ögat och comic relief.
Men ju längre filmen går desto sämre blir det. Det är fortfarande uppenbart att produktionen inte är färdig, och det blir hoppigt och smått obegripligt mot slutet. En del studiobyggen är tuffa, men det märks verkligen inte att filmen kostade hela 30 miljoner dollar att spela in. Vart tog pengarna vägen!? Tempot är genomgående ganska segt, och värst av allt är att svärdsduellerna, som är vad denna franchise egentligen bygger på, känns billiga och är illa koreograferade. Vad som borde vara ett förlösande klimax i den avslutande envigen mellan MacLeod och Katana är över på cirka en väldigt ospännande minut.
Så nej, 'Highlander 2" är fortfarande ingen bra film, men i alla fall bättre i denna inkarnation.
Vi hoppar nu fram till 1994 och "Highlander III: The Sorcerer". Denna film ignorerar helt tvåans existens och tar vid där ettan slutade. En korthårig (!) MacLeod (återigen spelad av Lambert) får nu sin vardagslunk rubbad när en grupp arkeologer vid en utgrävning i Japan råkar släppa lös den odödlige krigsherren Kane (Mario Van Peebles), som legat levande begravd de senaste 500 åren. Han är nu duktig sugen på att kapa av huvudet på MacLeod, och styr genast sin kos mot New York.
Högländaren har å sin sida vant sig vid vid ett stillsamt liv och till och med adopterat en son. Faktum är att hans liv är så händelselöst att filmen till stor del kretsar kring arkeologen Alex (Deborah Unger), som efter utgrävningen börjar spåra MacLeods bakgrund. Hon påminner honom om ett 1700-talsragg och som i varje Highlander-film blir det naturligtvis en kärleksaffär av detta. Samtidigt får vi följa en klichéaktig New York-snut fast besluten att sätta dit MacLeod för någon gammal inbillad oförrätt.
Den tunna storyn är bara en ursäkt för att visa upp ett antal svärdsdueller och kanske för att visa att franchisen fortfarande har lite liv i sig. Som tur är svingas svärden på ett mycket roligare och mer fantasifullt vis än i tvåan, och de tyvärr ganska korta duellerna är filmens behållning. I början av filmen var jag vagt förhoppningsfull om att den skulle visa sig vara en underhållande B-rulle, men transportsträckorna är för många och för långa för min smak. Dessutom är skådespeleriet rätt uselt emellanåt. Lambert ÄR MacLeod och kan inte lastas, men i de mindre rollerna levereras replikerna ofta påfallande surt.
Van Peebles är okej som skurken, men lider av problemet att han inte är speciellt minnesvärd. De visuella specialeffekterna (det blixtras väldigt mycket i Highlander-filmer) är dåliga för sin tid och ser ut att ha hämtats från den första filmen.
"Highlander III" är på det hela taget mycket ospännande. Actionscenerna är okej, men man har inte lyckats göra något kul med själva konceptet, vilket måste ses som ett misslyckande.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Besiktningen av de här filmerna har fått mig att inse att det var alldeles för länge sedan jag den första Highlander-filmen, och en beställning av den brittiska "Immortal Edition"-dvdn har genomförts.
2. Trots skiftande kvalitet på produktionerna har Highlander-franchisen visat sig vara förvånansvärt hållbar. 1992 kom "Highlander: The Series", 2000 var det dags för "Highlander: Endgame", och 2007 hittar vi "Highlander: The Source" och Anime-filmen "Highlander: The Search for Vengeance". Det finns även en animerad tv-serie från 1994.
3. Alla Highlander-epos fokuserar inte på Connor MacLeod. Historien om odödliga krigare har även berättats genom Duncan MacLeods och Colin MacLeods ögon.
2. Trots skiftande kvalitet på produktionerna har Highlander-franchisen visat sig vara förvånansvärt hållbar. 1992 kom "Highlander: The Series", 2000 var det dags för "Highlander: Endgame", och 2007 hittar vi "Highlander: The Source" och Anime-filmen "Highlander: The Search for Vengeance". Det finns även en animerad tv-serie från 1994.
3. Alla Highlander-epos fokuserar inte på Connor MacLeod. Historien om odödliga krigare har även berättats genom Duncan MacLeods och Colin MacLeods ögon.
JOEL FORNBRANT (2008-11-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Christopher Lambert (4)
Christopher Lambert (4)
