Elvis möter mumien i klassisk kultfilm
FILMENDen här smått märkliga kultfilmen gjordes på en otroligt begränsad budget och många av de inblandade jobbade nästan i princip gratis. Dock tycker jag inte att det är något som märks direkt i slutresultatet även om man så klart ser att det inte är de dyraste specialeffekterna som gjort. Med andra ord går det att skapa rätt mycket med begränsade medel bara om viljan finns där.
På ett sjukhem i Texas ligger Elvis Presley (Bruce Campbell) med en varböld på mandomen och ojar sig. Men är det verkligen Elvis? Sjukvårdarna känner honom som Sebastian Haff, en Elvis-imitatör, medan Elvis hävdar att han faktiskt ÄR Elvis och att han bytte liv med Haff för att komma bort från den värsta stressen.
Om inte det vore skruvat nog så finns självaste JFK på sjukhemmet, eller åtminstone en svart man (Ossie Davis) som hävdar att han fick huden färgad svart och i hemlighet skyfflades undan efter skotten i Dallas.
Och om inte detta vore skruvat nog så ställs detta omaka par mot en livs levande mumie som hamnat i Texas efter en stöld och nu vaknat till liv och suger själarna ur de halvdöda patienterna på sjukhemmet, och de enda som kan stoppa honom är Elvis och JFK.
Ja, "Bubba Ho-Tep" (Elvis namn på mumien) är kanske inte den mest normala film man satt tänderna i, men så har den också blivit en riktig kultfilm. Jargonen i filmen är ganska rå, men på ett roligt sätt, och Campbell och Davis spelar bra ihop. Men jag vet inte riktigt om jag är så himla imponerad av filmen i sin helhet. Jag upplever den som väldigt långsam och rätt så fånig, även om fånigheten är väl medveten. Jag menar: Elvis och JFK jagar en mumie, man kan ju inte ta det på blodigaste allvar...
Men ser man bakom de fånigare aspekterna av filmen så finns det ändå en ganska vacker och dramatisk historia där om åldrande och vad man gör med livet när man bara har slutsträckan kvar. Faktum är att jag gärna hade sett en film som inte hade haft mumiemysteriet inbakat. Det hade kunnat bli en riktigt fin historia.
På ett sjukhem i Texas ligger Elvis Presley (Bruce Campbell) med en varböld på mandomen och ojar sig. Men är det verkligen Elvis? Sjukvårdarna känner honom som Sebastian Haff, en Elvis-imitatör, medan Elvis hävdar att han faktiskt ÄR Elvis och att han bytte liv med Haff för att komma bort från den värsta stressen.
Om inte det vore skruvat nog så finns självaste JFK på sjukhemmet, eller åtminstone en svart man (Ossie Davis) som hävdar att han fick huden färgad svart och i hemlighet skyfflades undan efter skotten i Dallas.
Och om inte detta vore skruvat nog så ställs detta omaka par mot en livs levande mumie som hamnat i Texas efter en stöld och nu vaknat till liv och suger själarna ur de halvdöda patienterna på sjukhemmet, och de enda som kan stoppa honom är Elvis och JFK.
Ja, "Bubba Ho-Tep" (Elvis namn på mumien) är kanske inte den mest normala film man satt tänderna i, men så har den också blivit en riktig kultfilm. Jargonen i filmen är ganska rå, men på ett roligt sätt, och Campbell och Davis spelar bra ihop. Men jag vet inte riktigt om jag är så himla imponerad av filmen i sin helhet. Jag upplever den som väldigt långsam och rätt så fånig, även om fånigheten är väl medveten. Jag menar: Elvis och JFK jagar en mumie, man kan ju inte ta det på blodigaste allvar...
Men ser man bakom de fånigare aspekterna av filmen så finns det ändå en ganska vacker och dramatisk historia där om åldrande och vad man gör med livet när man bara har slutsträckan kvar. Faktum är att jag gärna hade sett en film som inte hade haft mumiemysteriet inbakat. Det hade kunnat bli en riktigt fin historia.
EXTRAMATERIALET
Det är gott om extramaterial till filmen. Två kommentarspår finns det att välja mellan, ett med regissören/manusförfattaren Don Coscarelli och Bruce Campbell och ett med Campbell i karaktär som Elvis. Lite smått bisarrt.
Man kan även lyssna när författaren Joe R. Lansdale läser ett par minuter ur sin novell "Bubba Ho-Tep", ett kul litet kompliment till helheten.
Ett par bortklippta scener med valbara kommentarer av Coscarelli/Campbell finns också att se, men jag tycker inte att dessa hade platsat i filmen.
En rejäl bakomfilm på ungefär trekvart finns också med, med lite extra fokus på mummiemakeupen, Elviskostymen och musiken i filmen. En bra och charmig bakomfilm överlag.
Resten av extramaterialet är lite småplock som fotogallerier, trailers, musikvideo och sådant.
Man kan även lyssna när författaren Joe R. Lansdale läser ett par minuter ur sin novell "Bubba Ho-Tep", ett kul litet kompliment till helheten.
Ett par bortklippta scener med valbara kommentarer av Coscarelli/Campbell finns också att se, men jag tycker inte att dessa hade platsat i filmen.
En rejäl bakomfilm på ungefär trekvart finns också med, med lite extra fokus på mummiemakeupen, Elviskostymen och musiken i filmen. En bra och charmig bakomfilm överlag.
Resten av extramaterialet är lite småplock som fotogallerier, trailers, musikvideo och sådant.
TRE SAKER
1. I slutet av filmen står det "Elvis will return in 'Bubba Nosferatu: Curse of the She-Vampires'". Nu, sju år senare, har det precis blivit klart att Ron Perlman ska ta över rollen som Elvis i denna prequel. Filmen ska komma ut 2011.
2. Lansdale fick idén till storyn genom att kombinera en fascination för "Elvis sightings" och vad en mumie skulle kunna heta ifall den fanns i Texas.
3. En halv miljon dollar var den mycket begränsade budgeten till filmen. Det är i ett större sammanhang verkligen ingenting.
2. Lansdale fick idén till storyn genom att kombinera en fascination för "Elvis sightings" och vad en mumie skulle kunna heta ifall den fanns i Texas.
3. En halv miljon dollar var den mycket begränsade budgeten till filmen. Det är i ett större sammanhang verkligen ingenting.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bruce Campbell (10)
Bruce Campbell (10)
