Spökhusvariant med bedrövligt slut
FILMENJag kan inte säga när, men någon gång slutade man att sätta svenska titlar på merparten av alla filmer som kom. På 70-talet kunde man mysa åt en fantastisk titel som "Skyskrapan brinner" medan i modern tid är det inget som tycker det är konstigt att det finns en film som heter "Kingdom of heaven".
Å andra sidan kan man ju faktiskt glädja sig åt att "The Chair" inte fick den garanterat ohemska titeln "Stolen" på svenska...
För 100 år sedan plågade mördaren Crowe ihjäl unga pojkar genom att sätta dem i en egenkonstruerad panikstol där deras bröstkorg bar upp en vikt som sjönk längre och längre ned vid varje andetag. En som drabbades av detta öde var barnbarnet till hypnotisören Zymytryk, varpå Zymytryk fick utföra ett experimentellt straff där Crowe hypnotiserades till döden (!) och under de kommande 100 åren fick plågas mellan två världar.
Allt detta hände i det jättelika Viktorianska hus som psykologistudenten Danielle nu flyttat in i. Det etableras snabbt att hon har haft det tufft och behöver lappa ihop sitt liv och börja om. Den enorma närbilden på hennes pillerburk bevisar detta. Men snabbt börjar hon ana att något är konstigt i huset och kallar in sin syster Anna för att lägga fram sina bevis. Systern som är medveten om Danielles nyliga trubbel där hon bland annat inbillat sig saker, är mest orolig för att hon inte tar sin medicin, men anar också att något är galet där inne. När de fått reda på vad som hänt blir Danielle som förbytt medan Anna får anstränga sig för att hålla sin syster borta från galenskapen.
Det finns en hel del brister i den här independentrullen. Till att börja med är skådespelarna, mer eller mindre debutanter, tragiskt okarismatiska och har inte några speciellt välskrivna karaktärer att jobba med. Det stör mig något enormt att syster Anna, som verkar bo bara fem minuter bort eftersom hon kan komma dit på stört mitt i natten när Danielle ringer, inte låtit sin psykiskt instabila syster bo hos henne i stället för i ett alldeles för stort och läskigt hus... Detta verkar manusförfattaren också kommit på och skrivit in en replik där Anna säger att deras föräldrar är bortresta och att hon jobbar hela tiden, men det håller inte riktigt.
Vidare är stora spökhus väldigt uttjatade på film, och de grepp som tas till för etablera spökerierna är välbekanta och långt från hemska. Dessutom tar det en förfärlig tid innan det händer något av värde i den korta, men ändå sega storyn.
Det värsta är dock slutet där manusförfattaren helt tappat greppet. Inför finalen kommer en högst osannolik figur till hjälp och det ultimata slutet är verkligen riktigt dåligt, och väldigt knepigt att få ihop storymässigt. Filmens sista fem minuter är alltså skamligt dåliga, vilket sänker "The Chair" flera klasser.
Å andra sidan kan man ju faktiskt glädja sig åt att "The Chair" inte fick den garanterat ohemska titeln "Stolen" på svenska...
För 100 år sedan plågade mördaren Crowe ihjäl unga pojkar genom att sätta dem i en egenkonstruerad panikstol där deras bröstkorg bar upp en vikt som sjönk längre och längre ned vid varje andetag. En som drabbades av detta öde var barnbarnet till hypnotisören Zymytryk, varpå Zymytryk fick utföra ett experimentellt straff där Crowe hypnotiserades till döden (!) och under de kommande 100 åren fick plågas mellan två världar.
Allt detta hände i det jättelika Viktorianska hus som psykologistudenten Danielle nu flyttat in i. Det etableras snabbt att hon har haft det tufft och behöver lappa ihop sitt liv och börja om. Den enorma närbilden på hennes pillerburk bevisar detta. Men snabbt börjar hon ana att något är konstigt i huset och kallar in sin syster Anna för att lägga fram sina bevis. Systern som är medveten om Danielles nyliga trubbel där hon bland annat inbillat sig saker, är mest orolig för att hon inte tar sin medicin, men anar också att något är galet där inne. När de fått reda på vad som hänt blir Danielle som förbytt medan Anna får anstränga sig för att hålla sin syster borta från galenskapen.
Det finns en hel del brister i den här independentrullen. Till att börja med är skådespelarna, mer eller mindre debutanter, tragiskt okarismatiska och har inte några speciellt välskrivna karaktärer att jobba med. Det stör mig något enormt att syster Anna, som verkar bo bara fem minuter bort eftersom hon kan komma dit på stört mitt i natten när Danielle ringer, inte låtit sin psykiskt instabila syster bo hos henne i stället för i ett alldeles för stort och läskigt hus... Detta verkar manusförfattaren också kommit på och skrivit in en replik där Anna säger att deras föräldrar är bortresta och att hon jobbar hela tiden, men det håller inte riktigt.
Vidare är stora spökhus väldigt uttjatade på film, och de grepp som tas till för etablera spökerierna är välbekanta och långt från hemska. Dessutom tar det en förfärlig tid innan det händer något av värde i den korta, men ändå sega storyn.
Det värsta är dock slutet där manusförfattaren helt tappat greppet. Inför finalen kommer en högst osannolik figur till hjälp och det ultimata slutet är verkligen riktigt dåligt, och väldigt knepigt att få ihop storymässigt. Filmens sista fem minuter är alltså skamligt dåliga, vilket sänker "The Chair" flera klasser.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Det stora huset som filmen filmats i är regissören Brett Sullivans hus.
2. Manusförfattaren Michael Capellupo gör en liten cameo som en patient hos den tandläkare Anna jobbar för.
3. En uppföljare - "The Chair 2: Resurrection of Crowe" - finns listad för 2010.
2. Manusförfattaren Michael Capellupo gör en liten cameo som en patient hos den tandläkare Anna jobbar för.
3. En uppföljare - "The Chair 2: Resurrection of Crowe" - finns listad för 2010.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
