Karaktärsdriven komedi som håller än
FILMEN"Red Dwarf" kan vid första anblick te sig som en sci-fi-serie, men riktigt så enkelt är det inte. Enligt kvalitativ, brittisk tradition är samspelet mellan karaktärerna det allra viktigaste, och i första säsongen (1988) är det främst Dave Lister och Arnold Rimmer handlingen kretsar kring. Lister (Craig Charles) är den med lägst rang på rymdskeppet Red Dwarf, och han befinner sig i "suspended animation" som straff för att han har smugglat ombord en katt, när resten av besättningen dör i en radioaktiv läcka. Tre miljoner år senare släpps han ut, och kvar finns bara Rimmer (Chris Barrie), nu i form av ett hologram, och Cat (Danny John-Jules) – en människokatt som utvecklats från Listers gravida katt Frankenstein som klarade sig undan olyckan i skeppets bagageutrymme. Rymdskeppets dator Holly (Norman Lovett) har under tiden drabbats av datorsenilitet, och hans iq på 6000 kan lugnt ifrågasättas.
I första säsongen (det finns åtta) är kulisserna så där underbart "tidiga Star Trek", och det osar lågbudget. Med det sagt, skall det tilläggas att det viktiga – skådespelarinsatserna och manus – är top notch. Dynamiken mellan den regelbesatte Rimmer och superslackern Lister är nästan mer av dramatisk teaterklass än på komediserienivå, och Cat är den peppiga kryddan med sitt superego, sina vansinniga outfits och sin jamiga jargong. När han dansar runt och hävdar att "den här är min, den här är min, den här är min" så är det så kattlikt att man bara bryter ihop av skratt.
Vad som gör att "Red Dwarf" håller än idag är antagligen att det inte bara är skratt och fniss rakt av. Faktum är att det diskuteras en hel del filosofiska, existentiella frågor, även om det inte är det som är poängen. Lister är den enda levande människan som finns kvar i universum (vad vi vet i säsong 1), Rimmer är ett hologram med känslor och personlighet från en människa som en gång levat, och det bäddar för en hel del djupare resonemang. Manusförfattarna Rob Grant och Doug Naylor lyckas både driva med, och ganska ömsint behandla, tanken på behovet av ett högra väsen och dess läror – som i "Waiting for God", där det framkommer att katterna som utvecklades från Frankensteins ungar har krigat om sitt ursprung och "den sanna läran" på samma sätt som vi människor alltid har gjort. "Red Dwarf" lockar till eftertanke som inte alla komediserier kan sägas göra.
I första säsongen (det finns åtta) är kulisserna så där underbart "tidiga Star Trek", och det osar lågbudget. Med det sagt, skall det tilläggas att det viktiga – skådespelarinsatserna och manus – är top notch. Dynamiken mellan den regelbesatte Rimmer och superslackern Lister är nästan mer av dramatisk teaterklass än på komediserienivå, och Cat är den peppiga kryddan med sitt superego, sina vansinniga outfits och sin jamiga jargong. När han dansar runt och hävdar att "den här är min, den här är min, den här är min" så är det så kattlikt att man bara bryter ihop av skratt.
Vad som gör att "Red Dwarf" håller än idag är antagligen att det inte bara är skratt och fniss rakt av. Faktum är att det diskuteras en hel del filosofiska, existentiella frågor, även om det inte är det som är poängen. Lister är den enda levande människan som finns kvar i universum (vad vi vet i säsong 1), Rimmer är ett hologram med känslor och personlighet från en människa som en gång levat, och det bäddar för en hel del djupare resonemang. Manusförfattarna Rob Grant och Doug Naylor lyckas både driva med, och ganska ömsint behandla, tanken på behovet av ett högra väsen och dess läror – som i "Waiting for God", där det framkommer att katterna som utvecklades från Frankensteins ungar har krigat om sitt ursprung och "den sanna läran" på samma sätt som vi människor alltid har gjort. "Red Dwarf" lockar till eftertanke som inte alla komediserier kan sägas göra.
EXTRAMATERIALET
Inget. Synd, för det finns enorma mängder. För den intresserade finns det att köpa separat under namnet "Just the smegs".
TRE SAKER
1. Tre av huvudskådisarna i "Red Dwarf", Craig Charles, Chris Barrie och Robert Llewellyn (spelar Kryten från säsong 3 och framåt) har även varit programledare. Craig Charles var värd för "Robot Wars", Chris Barrie har lett ett antal program på Discovery och Robert Llewellyn hade sitt "Scrapheap Challenge".
2. Ett problem, som faktiskt inte är en språkvårdarpetitess, är att det är olika översättare som har arbetat med samma säsong. Det betyder att Cat ibland heter just Cat och ibland Kat, att "smeg", "goit" och andra påhittade ord och fraser översätts olika (och ibland inte alls), vilket tar bort just själva poängen med stående fraser och återkommande uttryck.
3. Claire Grogan (Listers älskling Kristine Kochanski) sjöng på 80-talet i Altered Images och hade en hit med "Happy Birthday". Inte så tokig faktiskt!
2. Ett problem, som faktiskt inte är en språkvårdarpetitess, är att det är olika översättare som har arbetat med samma säsong. Det betyder att Cat ibland heter just Cat och ibland Kat, att "smeg", "goit" och andra påhittade ord och fraser översätts olika (och ibland inte alls), vilket tar bort just själva poängen med stående fraser och återkommande uttryck.
3. Claire Grogan (Listers älskling Kristine Kochanski) sjöng på 80-talet i Altered Images och hade en hit med "Happy Birthday". Inte så tokig faktiskt!
ÅSA JONSÉN (2009-08-20)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Chris Barrie (2)
Chris Barrie (2)
