Spännande 70-talsraffel in i det sista
FILMENDet doftar lite "Dirty Harry" om den här täta thrillern från 1976. Kanske är det bara för att den är gjord ungefär samtidigt och har samma känsla i bild, ljud och musik, eller så är det för att det bjuds på en rafflande jakt på en vansinnig mördare.
Vi befinner oss på Los Angeles Coliseum. Det är match om mästerskapstiteln mellan Los Angeles och Baltimore. Läktarna är fyllda till sista plats med runt 100 000 hejande besökare. Flera prominenta gäster sitter på VIP-läktaren och självaste presidenten är på ingång. Ovanför resultattavlan sitter en man med ett gevär. Alla är tänkbara måltavlor.
Under första delen av filmen byggs spänningen upp på två olika sätt. Till att börja med ser vi hur titelns prickskytt först övar genom att knäppa en helt oskyldig person genom ett hotellfönster, och sedan packa ihop sina grejer och ta sig till arenan där han förbereder sig. Allt detta skildras ur prickskyttens perspektiv vilket skjuter (hoho!) in extra spänning. Mördaren bevaras ansiktslös och allt vad motiv heter är ett mysterium – han är bara en iskall galning.
Vidare etableras en rad olika karaktärer som man inte riktigt vet vad de har för slutgiltig funktion i filmen. Det enda som är gemensamt för dem är att de hamnar på arenan till slut. Det är en ung familj, ett äldre par som tjafsar med varandra, en gammal ficktjuv och hans unga kollega, en skuldsatt spelare, en präst och så vidare.
Efter att en filmkamera fångat prickskytten blir polisen varse om situationen. Kapten Peter Holly (Charlton Heston) kallas till platsen men inser att han inte kommer att klara av detta utan måste kalla in ett SWAT-team lett av Button (John Cassavetes). Frågan är bara när de ska slå till och om alla är tänkbara måltavlor för prickskytten eller om det är någon speciell han vill sikta in sig på och eliminera.
Jag gillar upplägget på filmen. Det är thriller korsat med lite katastroffilm à la 70-talet och filmen skildrar duktigt mänskligt beteende i pressade situationer, ur alla tänkbara synvinklar. Sådana här filmer görs inte länge, i alla fall känns det inte så.
Heston och Cassavetes får en bra kemi ihop. Deras karaktärer är ursprungligen inte så där överdrivet förtjusta i varandra, men jobbar ihop sig utmärkt för bästa resultat. Filmens upplösning känns lite oväntad även om den kanske inte är det, men spänningen bibehålls in i det sista. Riktigt bra.
Vi befinner oss på Los Angeles Coliseum. Det är match om mästerskapstiteln mellan Los Angeles och Baltimore. Läktarna är fyllda till sista plats med runt 100 000 hejande besökare. Flera prominenta gäster sitter på VIP-läktaren och självaste presidenten är på ingång. Ovanför resultattavlan sitter en man med ett gevär. Alla är tänkbara måltavlor.
Under första delen av filmen byggs spänningen upp på två olika sätt. Till att börja med ser vi hur titelns prickskytt först övar genom att knäppa en helt oskyldig person genom ett hotellfönster, och sedan packa ihop sina grejer och ta sig till arenan där han förbereder sig. Allt detta skildras ur prickskyttens perspektiv vilket skjuter (hoho!) in extra spänning. Mördaren bevaras ansiktslös och allt vad motiv heter är ett mysterium – han är bara en iskall galning.
Vidare etableras en rad olika karaktärer som man inte riktigt vet vad de har för slutgiltig funktion i filmen. Det enda som är gemensamt för dem är att de hamnar på arenan till slut. Det är en ung familj, ett äldre par som tjafsar med varandra, en gammal ficktjuv och hans unga kollega, en skuldsatt spelare, en präst och så vidare.
Efter att en filmkamera fångat prickskytten blir polisen varse om situationen. Kapten Peter Holly (Charlton Heston) kallas till platsen men inser att han inte kommer att klara av detta utan måste kalla in ett SWAT-team lett av Button (John Cassavetes). Frågan är bara när de ska slå till och om alla är tänkbara måltavlor för prickskytten eller om det är någon speciell han vill sikta in sig på och eliminera.
Jag gillar upplägget på filmen. Det är thriller korsat med lite katastroffilm à la 70-talet och filmen skildrar duktigt mänskligt beteende i pressade situationer, ur alla tänkbara synvinklar. Sådana här filmer görs inte länge, i alla fall känns det inte så.
Heston och Cassavetes får en bra kemi ihop. Deras karaktärer är ursprungligen inte så där överdrivet förtjusta i varandra, men jobbar ihop sig utmärkt för bästa resultat. Filmens upplösning känns lite oväntad även om den kanske inte är det, men spänningen bibehålls in i det sista. Riktigt bra.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Blodet i filmen är så där härligt målarfärgsrött och –tjockt, precis som det skulle vara på 70-talet.
2. Jag är klart imponerad över hur man fått till de scener som innefattar många statister, speciellt när det gäller de mer actionbetonade sekvenserna.
3. En alternativ version av filmen gjordes när den skulle visas på tv. I och med våldet och blodet fick man klippa ned den rejält och balansera upp längden med en ny stor subplott som delvis gav mördaren ett motiv, men denna subplott finner jag urlöjlig och enbart något som måste försämra filmen avsevärt.
2. Jag är klart imponerad över hur man fått till de scener som innefattar många statister, speciellt när det gäller de mer actionbetonade sekvenserna.
3. En alternativ version av filmen gjordes när den skulle visas på tv. I och med våldet och blodet fick man klippa ned den rejält och balansera upp längden med en ny stor subplott som delvis gav mördaren ett motiv, men denna subplott finner jag urlöjlig och enbart något som måste försämra filmen avsevärt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Charlton Heston (3)
Charlton Heston (3)
