Inoljad Arnold psykar och motiverar

FILMEN

Om du vill se en människa som strålar av självförtroende och balanserar precis på gränsen till att bli odrägligt dryg: spana in Arnold Schwarzenegger i "Pumping Iron". Om du vill se en människa som fortfarande är lite för osäker för sitt eget bästa men egentligen har alla förutsättningar serverade: spana in Lou Ferrigno i samma film. Om du vill se en människa som bara vill väl, som stöttar och kommer med uppmuntrande ord: spana in Lou Ferrignos farsa.

Den här dokumentären kom 1977, men utspelar sig 1975 inför, och under Mr Olympia-tävlingen i Pretoria, Sydafrika. Varken Arnold eller Lou hade tagit klivet in i filmens och tv:ns värld ännu, men Arnold var ett - i vissa kretsar - mycket välkänt ansikte. Redan femfaldig vinnare av Mr Olympia-titeln och respekterad och aktad inom bodybuildingsfären.

Bodybuilding är en märklig sport. En överdrivet muskulös person spänner sina muskler och publiken jublar. Jag fattar ingenting. Men som alla välgjorda dokumentärer om något förhållandevis smalt (se även "The King of Kong: A fistful of quarters" och "Air Guitar Nation"), utvecklar sig "Pumping Iron" till något högst underhållande och faktiskt även spännande. Under vägen mot Mr Olympia är vi även med under en Mr Universe-tävling som definitivt har sitt spänningsmoment och en tydlig uppdelning mellan the good guy och the bad guy.

Arnold är också tänkt att vara the bad guy och han psykar den fyra år yngre Lou, som växt upp med Arnold som idol, rätt fint, men han ligger samtidigt hela tiden på rätt sida av gränsen. Man kan ana att det är gjort med glimten i ögat och att det hör till spelets regler, och inte att han gör det för att vara elak.

Samtidigt är "Pumping Iron" en film om positivt tänkande, om att pressa sig själv bortom de gränser man tror existerar och att kämpa för att nå sina mål utan att ta genvägar. Det är oerhört lätt att sugas in i filmen och även om jag har väldigt svårt varför en bodybuildare är bättre än en annan så sitter jag i soffan och "tar i" när muskelbergen spänner sig. Magiskt.

Det är riktigt kul att se "Pumping Iron" och jag fattar inte varför jag inte sett den tidigare. Mycket bra!


EXTRAMATERIALET

Två kortare, hyfsat färska featuretter finns med. Min efterforskning gör gällande att "Still pumping" gjordes 2008 och då litar jag på det. I denna lilla snutt sitter Arnold och berättar om vilka krav som ställs på en människa som vill tävla inom bodybuilding och förklarar att i alla situationer han hamnar i kommer han alltid in på sin bodybuilding och vilka lärdomar han drog från den tiden.

Den andra, marginellt längre filmen är en liten grundkurs i hur man ska träna, äta och fungera för att bli en framgångsrik bodybuildare. Faktum är att man så klart kan snappa upp ett och annat tips om man har betydligt lägre ambitioner med sitt tränande.


TRE SAKER

1. Filmen har tydligen gått på svensk bio och då under titeln "Lyfta skrot".

2. En uppföljare kom i mitten av 80-talet och fokuserade på kvinnliga bodybuilders.

3. Anekdoten Arnold drar där han berättar om hur han lurat en konkurrerande bodybuildare om att "det senaste från USA" är att man ska skrika för full hals när man spänner musklerna är riktigt rolig.


ANDERS JAKOBSON (2010-07-06)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin dokumentär
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (23/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER/OKTOBER
12 SENASTE
DRAMAKOMEDIERNA