Tiga är guld…
FILMENBokagenten Jack McCall säger vad som helst för att få en deal. Han lever för sitt jobb och han försakar sin familj. Vi har sett det förut. När så Jack ska försöka få en guru att låta honom sälja dennes bok gör han som vanligt och säger vad han tror gurun vill höra. Vad han inte inser är att den här gurun är på riktigt. Senare samma dag när Jack kommer hem dyker det helt oväntat upp ett träd på hans tomt. Och inte nog med det. Varje ord Jack säger får ett löv på trädet att falla till marken. Och alla vet vad som händer när trädet tappar alla löv… just det, det dör.
Jack måste nu alltså börja kommunicera med folk utan att prata eller skriva (även skrivna ord får nämligen löven att falla). Något som inte är helt lätt för en person som Jack. Eller ja, det vore snudd på omöjligt för vem som helst. Tyvärr blir inte filmen så rolig som man skulle kunna tro med tanke på att det är Eddie Murphy som spelar Jack och han brukar ju vara visuellt rätt kul. Men inte här. Visst, Jack hamnar i en del roliga situationer som han måste lösa utan att prata men det känns så otroligt konstlat att man bara blir förbannad. Skulle jag hamna i Jacks situation skulle jag definitivt offra några löv för att förklara för familjen i stället för att tiga och se på när äktenskapet havererar. Men inte Jack.
Om man sen har möten som man vet att man måste prata på vore det ju smartare att inte gå dit än att gå dit och göra bort sig. Det kan ju liksom bara gå fel. Nä, nu sitter man mest och retar sig på att Jack krånglar till det så för sin i stället för att skratta åt de situationer som är menade att vara roliga. Och sen blir det ju inte bättre att man klämt in ett typiskt amerikanskt feel good-slut som är så smörigt att jag bara vill gå och tvätta mig.
Jack måste nu alltså börja kommunicera med folk utan att prata eller skriva (även skrivna ord får nämligen löven att falla). Något som inte är helt lätt för en person som Jack. Eller ja, det vore snudd på omöjligt för vem som helst. Tyvärr blir inte filmen så rolig som man skulle kunna tro med tanke på att det är Eddie Murphy som spelar Jack och han brukar ju vara visuellt rätt kul. Men inte här. Visst, Jack hamnar i en del roliga situationer som han måste lösa utan att prata men det känns så otroligt konstlat att man bara blir förbannad. Skulle jag hamna i Jacks situation skulle jag definitivt offra några löv för att förklara för familjen i stället för att tiga och se på när äktenskapet havererar. Men inte Jack.
Om man sen har möten som man vet att man måste prata på vore det ju smartare att inte gå dit än att gå dit och göra bort sig. Det kan ju liksom bara gå fel. Nä, nu sitter man mest och retar sig på att Jack krånglar till det så för sin i stället för att skratta åt de situationer som är menade att vara roliga. Och sen blir det ju inte bättre att man klämt in ett typiskt amerikanskt feel good-slut som är så smörigt att jag bara vill gå och tvätta mig.
EXTRAMATERIALET
Vi får en hel bunt med borttagna scener samt ett alternativt slut som är riktigt dåligt.
TRE SAKER
1. Filmen spelades in 2008 men släpptes inte förrän 2012.
2. Det är riktigt beklagligt att de gjort slutet så smörigt. Känns bara jobbigt att se på.
3. Känns som om Eddie Murphy börjat tappa stinget. Han är inte så rolig här… eller så är det bara jag som tröttnat på honom.
2. Det är riktigt beklagligt att de gjort slutet så smörigt. Känns bara jobbigt att se på.
3. Känns som om Eddie Murphy börjat tappa stinget. Han är inte så rolig här… eller så är det bara jag som tröttnat på honom.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Eddie Murphy (9)
Eddie Murphy (9)
