Plumpt, obehagligt och märkligt
FILMENBiofilmen med Mr Bean kom redan för tio år sedan men kommer nu i en "Beantastic Edition" från Universal, i samband med att "Mr Beans semester" går upp på biograferna i Sverige. Denna brittiska hybrid av Gollum och Janne Långben har hängt med i tevesketch-format sedan 1989, då Rowan Atkinson och Richard Curtis ("Love Actually", "Notting Hill") uppfann honom. Lite är det som den perfekta syntesen för Rowan Atkinson. Karaktären inkapslar det han är bäst på. Lite grimaser, lite pinsamheter och en del komisk akrobatik. I korta sketcher på teve fungerar det utmärkt. På bio fungerar det absolut inte.
Efter några osannolika turer hamnar Mr Bean i Kalifornien. Museet Grierson har köpt en berömd målning som ska avtäckas under stort spektakel. Bean är inlånad från Nationalgalleriet i London, där han arbetar som en som "sitter och tittar på målningar", enligt vad han själv säger. Eller som konstexpert, som museipersonalen i Kalifornien tror. David Langley (Peter MacNicol) håller på att förlora jobbet på grund av missförståndet och måste nu rädda både sitt eget skinn och, som det visar sig, den dyrbara tavlan.
Lite tokigheter blir det: Bean stoppar ingredienserna till en kopp te med mjölk och blandar i munnen. Bean ökar farten på en animerad berg- och dalbana. Bean tillreder kalkon i mikrovågsugn. Bean misstas för kirurg. Och så vidare. Det finns inget avancerat eller påläst med den här humorn, ingen blinkning från komedihistorien. Det är plumpt och billigt och rakt på – ut med skiten bara, vad har vi i byrålådan? Nu filmar vi. Kom igen. Så tar vi en bärs sedan. En del är återanvänt från teveserien, fast sämre och hastigare genomfört. Ibland är det så fruktansvärt fånigt att jag måste pausa för att vila lite.
Mr Bean är ett barn i en vuxen mans kropp och, enligt Atkinson själv, utan en förälder som håller reda på honom. Det är värre än så. Det är en karaktär utan intelligent styrning, som i frisläppt tillstånd pissar på alla komiska figurer som alstrats i filmkomedins historia. Till och med på sitt eget teve-jag. Oerhört märkligt.
Efter några osannolika turer hamnar Mr Bean i Kalifornien. Museet Grierson har köpt en berömd målning som ska avtäckas under stort spektakel. Bean är inlånad från Nationalgalleriet i London, där han arbetar som en som "sitter och tittar på målningar", enligt vad han själv säger. Eller som konstexpert, som museipersonalen i Kalifornien tror. David Langley (Peter MacNicol) håller på att förlora jobbet på grund av missförståndet och måste nu rädda både sitt eget skinn och, som det visar sig, den dyrbara tavlan.
Lite tokigheter blir det: Bean stoppar ingredienserna till en kopp te med mjölk och blandar i munnen. Bean ökar farten på en animerad berg- och dalbana. Bean tillreder kalkon i mikrovågsugn. Bean misstas för kirurg. Och så vidare. Det finns inget avancerat eller påläst med den här humorn, ingen blinkning från komedihistorien. Det är plumpt och billigt och rakt på – ut med skiten bara, vad har vi i byrålådan? Nu filmar vi. Kom igen. Så tar vi en bärs sedan. En del är återanvänt från teveserien, fast sämre och hastigare genomfört. Ibland är det så fruktansvärt fånigt att jag måste pausa för att vila lite.
Mr Bean är ett barn i en vuxen mans kropp och, enligt Atkinson själv, utan en förälder som håller reda på honom. Det är värre än så. Det är en karaktär utan intelligent styrning, som i frisläppt tillstånd pissar på alla komiska figurer som alstrats i filmkomedins historia. Till och med på sitt eget teve-jag. Oerhört märkligt.
EXTRAMATERIALET
"Bean Scenes Unseen" är en samling ointressanta scener som klippts bort från filmen av uppenbara skäl. Rowan Atkinson och regissören Mel Smith guidar. Jag drog en smula på munnen åt en scen när Bean, på väg till jobbet, genar genom Harrods med sin larviga lilla bil. Men mest för att den sammanfattar hela filmens synopsis så bra. De måste ha satt rubriker på post it-lappar, som kanske var roliga rubriker. "Bean genar genom Harrods". Skratt. Det gör vi! Hurra!
Ett säljargument enligt omslaget är att det är en smygtitt på nya filmen "Mr Beans semester". Den smygtitten är knappt fyra minuter lång, innehåller några klipp och några intervjuer med skådespelarna.
Ett säljargument enligt omslaget är att det är en smygtitt på nya filmen "Mr Beans semester". Den smygtitten är knappt fyra minuter lång, innehåller några klipp och några intervjuer med skådespelarna.
TRE SAKER
1. Jag vet inte vad filmmakarna har för motiv med filmen. Det skrämmer mig lite. Rowan Atkinson och Richard Curtis är begåvade herrar. Robin Driscoll, som hjälpt till med manuset, har också skrivit för teveserien. Regissören Mel Smith är en profil inom brittisk komedi. Jag fattar inte varför de vill göra något sådant här. Obegripligt.
2. Oljemålningen "Whistler’s Mother", som filmen kretsar kring, är ett riktigt konstverk från 1871 av amerikanen James McNeill Whistler. Den hänger på Musée d'Orsay i Paris.
3. Det finns så många logiska luckor i den här filmen att man kan spela "Hitta tio fel i filmen" tillsammans med en god vän medan man ser den. Det går ut på att ropa "tass!" så fort man upptäcker ett fel i filmens handling, därefter måste man motivera varför det är fel. Först till tio poäng vinner.
2. Oljemålningen "Whistler’s Mother", som filmen kretsar kring, är ett riktigt konstverk från 1871 av amerikanen James McNeill Whistler. Den hänger på Musée d'Orsay i Paris.
3. Det finns så många logiska luckor i den här filmen att man kan spela "Hitta tio fel i filmen" tillsammans med en god vän medan man ser den. Det går ut på att ropa "tass!" så fort man upptäcker ett fel i filmens handling, därefter måste man motivera varför det är fel. Först till tio poäng vinner.
TOBIAS JOHANSSON (2007-04-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rowan Atkinson (4)
Rowan Atkinson (4)
