Kärlek bland pyramiderna
FILMENPatricia Clarkson spelar redaktören Juliette Grant. Hemma i Kanada driver hon en "Amelia"-liknande tidning. Det är ett stressigt arbete med långa arbetsdagar och semestern i Kairo är en efterlängtad andningspaus. Här ska hon träffa sin man Mark (Tom McCamus) som jobbar för FN. Men Mark blir försenad i Gaza och i stället är det hans före detta säkerhetsofficer Tareq (Alexander Siddig) som möter Juliette vid flygplatsen.
På egen hand börjar Juliette utforska staden under den brännande solen, men en ensam vit kvinna på Kairos gator är inte säker från påträngande män, så hon tillbringar allt mer tid med den vänliga Tareq. Han visar upp och förklarar Kairo för henne och vänskapen börjar så sakteliga gå över till något annat allt medan Mark blir ännu mer försenad.
Jag har alltid haft en fascination för Kairo och Egypten och glädjande nog är filmen inspelad på plats och inte i någon studio i Hollywood. Man känner den kaotiska pulsen av sju miljoner invånare och den historiska tyngden i en stad som förändrats i takt med turismen.
"The feel good movie of the year" står det på baksidan av omslaget. Jag håller inte riktigt med. Visserligen finns det ett påtagligt romantiskt skimmer över filmen som förstärks av den exotiska miljön, men är det verkligen så enkelt att bli kär när ens partner är frånvarande? Det gör mig lite orolig.
I övrigt är det en vacker film på många vis, och min fascination för Egypten och dess historia minskar inte alls. Medan jag tittar på filmen söker jag upp Kairo på Google Earth och zoomar in de magiska pyramiderna i Giza...
På egen hand börjar Juliette utforska staden under den brännande solen, men en ensam vit kvinna på Kairos gator är inte säker från påträngande män, så hon tillbringar allt mer tid med den vänliga Tareq. Han visar upp och förklarar Kairo för henne och vänskapen börjar så sakteliga gå över till något annat allt medan Mark blir ännu mer försenad.
Jag har alltid haft en fascination för Kairo och Egypten och glädjande nog är filmen inspelad på plats och inte i någon studio i Hollywood. Man känner den kaotiska pulsen av sju miljoner invånare och den historiska tyngden i en stad som förändrats i takt med turismen.
"The feel good movie of the year" står det på baksidan av omslaget. Jag håller inte riktigt med. Visserligen finns det ett påtagligt romantiskt skimmer över filmen som förstärks av den exotiska miljön, men är det verkligen så enkelt att bli kär när ens partner är frånvarande? Det gör mig lite orolig.
I övrigt är det en vacker film på många vis, och min fascination för Egypten och dess historia minskar inte alls. Medan jag tittar på filmen söker jag upp Kairo på Google Earth och zoomar in de magiska pyramiderna i Giza...
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I och med att Juliette driver en kvinnotidning är det många kvinnofrågor som behandlas i filmen. Den är för övrigt skriven och regisserad av kanadensiska Ruba Nadda som har arabiska rötter.
2. Filmen spelades in under 25 dagar och medeltemperaturen under dessa dagar var 50 grader... Svettigt!
3. Jag förstår att man ska läsa filmens titel som "Tid i Kairo", men jag får jobbiga "Disneytajm"-vibbar av titeln. Den kunde varit bättre.
2. Filmen spelades in under 25 dagar och medeltemperaturen under dessa dagar var 50 grader... Svettigt!
3. Jag förstår att man ska läsa filmens titel som "Tid i Kairo", men jag får jobbiga "Disneytajm"-vibbar av titeln. Den kunde varit bättre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Patricia Clarkson (18)
Patricia Clarkson (18)
