Precis på gränsen till att gå sönder
FILMENEfter "Nina Frisk" och den tämligen anonyma "Fishy" återvänder Maria Blom med "Hallå hallå" till det Dalarna hon rörde sig i i debutfilmen "Masjävlar". Den här gången handlar det närmare bestämt om Falun där finlandssvenska Disa (Maria Sid) bor med sina två barn. Barnens pappa och Disas ex-man Laban (Calle Jacobsson) bor också i staden och det är det klassiska pusslandet varannan vecka då barnen byter hem.
Disa är olycklig. Även om hon och Laban fortfarande är vänner har hon tagit separationen hårdast eftersom han har en ny kvinna och kan erbjuda ett mycket bättre hem för barnen än vad hon kan få till på sin undersköterskelön. Och jobbet, med tröga nattpass, cyniska kollegor och jobbiga patienter tar mer energi än vad det ger. Någonting måste hända. Helst vill Disa bara att hon och Laban ska hitta tillbaka till varandra, men när han berättar att han ska bli pappa på nytt stängs den dörren för gott.
Disa känner sig inte hemma i Falun. Hon och Laban flyttade dit för några år sedan för att slippa att låta barnen växa upp i Stockholm. Falun har aldrig blivit hennes hem. Hon har inga kompisar och egentligen inget liv där. Men så börjar hon ta små steg mot en förändring. Hon börjar på en försvarskurs som egentligen bara blir ett sätt för henne att få ut sin frustration. Hon får en kompis i en fnittrig och snattrig kvinna (Tina Råborg), en oväntad vän i sur och arg gammal dam (Karin Ekström) och kanske en ny kärlek i sjubarnspappan Kent (Johan Holmberg) som har fyra ex-fruar.
"Hallå hallå" beskrivs som "en varm komedi" och jag håller inte med. Det är inte en överdrivet rolig film, snarare en tragisk skildring av en personlig kollaps där huvudpersonen är precis på gränsen till att gå sönder, men lyckas hitta det där sista halmstrået att gripa tag i och förändra sitt liv. Där kommer visserligen "värmen" in i bilden, men någon komedi vill jag inte kalla filmen. Den är å andra sidan stundtals lite rolig och i sin helhet är "Hallå hallå" en bra film. Det är skönt att filmen utspelar sig i Falun som i filmens skildring blir både en idyllisk och kvävande stad.
Disa är olycklig. Även om hon och Laban fortfarande är vänner har hon tagit separationen hårdast eftersom han har en ny kvinna och kan erbjuda ett mycket bättre hem för barnen än vad hon kan få till på sin undersköterskelön. Och jobbet, med tröga nattpass, cyniska kollegor och jobbiga patienter tar mer energi än vad det ger. Någonting måste hända. Helst vill Disa bara att hon och Laban ska hitta tillbaka till varandra, men när han berättar att han ska bli pappa på nytt stängs den dörren för gott.
Disa känner sig inte hemma i Falun. Hon och Laban flyttade dit för några år sedan för att slippa att låta barnen växa upp i Stockholm. Falun har aldrig blivit hennes hem. Hon har inga kompisar och egentligen inget liv där. Men så börjar hon ta små steg mot en förändring. Hon börjar på en försvarskurs som egentligen bara blir ett sätt för henne att få ut sin frustration. Hon får en kompis i en fnittrig och snattrig kvinna (Tina Råborg), en oväntad vän i sur och arg gammal dam (Karin Ekström) och kanske en ny kärlek i sjubarnspappan Kent (Johan Holmberg) som har fyra ex-fruar.
"Hallå hallå" beskrivs som "en varm komedi" och jag håller inte med. Det är inte en överdrivet rolig film, snarare en tragisk skildring av en personlig kollaps där huvudpersonen är precis på gränsen till att gå sönder, men lyckas hitta det där sista halmstrået att gripa tag i och förändra sitt liv. Där kommer visserligen "värmen" in i bilden, men någon komedi vill jag inte kalla filmen. Den är å andra sidan stundtals lite rolig och i sin helhet är "Hallå hallå" en bra film. Det är skönt att filmen utspelar sig i Falun som i filmens skildring blir både en idyllisk och kvävande stad.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är trevligt att filmen innehåller förhållandevis okända ansikten i de största rollerna.
2. Karin Ekström som spelar den arga damen Mary gör en fullständigt briljant insats.
3. Calle Jacobsson långfilmsdebuterar med filmen, men är väl igenkänd från många olika reklamfilmer, så där så att man förväntar sig att karaktären ska springa ut från någon bensinmack och vara övertrevlig.
2. Karin Ekström som spelar den arga damen Mary gör en fullständigt briljant insats.
3. Calle Jacobsson långfilmsdebuterar med filmen, men är väl igenkänd från många olika reklamfilmer, så där så att man förväntar sig att karaktären ska springa ut från någon bensinmack och vara övertrevlig.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA